Sjusovaren är ett vanligt svenskt namn på den ätliga hasselmusen, en nattaktiv gnagare som ofta nämns under sitt vetenskapliga namn Glis glis. Den är den enda arten i släktet Glis och har en lång tradition i folkminnet tack vare sin vana att gå i lång vinterdvala. Namnet "sjusovare" syftar på djurets långa perioder av stillasittande under kallare månader.

Kännetecken och levnadssätt

Sjusovaren är en relativt liten gnagare med kraftig, mjuk päls och en buskig svans. Den rör sig väl i träd och buskar, är främst nattaktiv och kan klättra skickligt. Födan består av frön, nötter, frukt, insekter och ibland fågelägg; den kan också lagra fett inför vintern. Djuret genomgår en längre dvalperiod under årets kalla delar, vilket är en av anledningarna till dess folkliga namn.

  • Arbetsområde: företrädesvis löv- och blandskogar.
  • Beteende: nattaktiv, skapar bon i ihåliga träd eller byggnader.
  • Fortplantning: parningssäsong och kullar varierar med klimatet.

Historia och bruk av människor

Sjusovaren har en lång historia i människans kultur. Redan under antiken hölls arten i fångenskap; de gamla romarna åt dem och födde upp dem för konsumtion, ofta i särskilda behållare eller grytor. Att djuret användes som föda framgår även i senare källor: det omnämns som mellanmål och som delikatess i vissa kretsar. I flera delar av Centraleuropa, exempelvis i Slovenien, finns dokumentation om fångst och användning som mat; lokala traditioner om att fånga hasselmus lever kvar på vissa håll.

Historiska handlingar visar också andra användningsområden: arten har nyttjats både för kött och päls (mat och päls), och medeltida eller tidigmoderna dokument från 1200-talet berör både dessa bruk (skriftliga källor) och medicinska traditioner, där hasselmusfett ibland omnämns som läkemedel. För många fattiga bönder fungerade hasselmusen som en viktig proteinkälla under svåra vintrar (fattiga och hungriga).

Utbredning och introduktion i Storbritannien

Arten är naturligt utbredd i stora delar av Europa. I början av 1900-talet spreds arten utanför sitt naturliga område genom en olyckshändelse: individer som hölls i fångenskap rymde och etablerade en population i södra England. Händelsen beskrivs ofta som att arten introducerades av misstag i orten Tring efter att exemplar tillhörande samlaren Lionel Walter Rothschild rymt.

Den brittiska populationen är i dag lokaliserad till ett begränsat område mellan Beaconsfield, Aylesbury och Luton, där den uppskattningsvis omfattar flera tusen individer. För vissa markägare och trädgårdsägare betraktas djuret som ett problem, eftersom det kan skada fruktträd och hamna i byggnader (betraktas som ett skadedjur för vissa).

Rättsläge och förvaltning

I Storbritannien berörs hanteringen av arten av lagstiftning som Wildlife and Countryside Act 1981. Lagstiftningen innebär att vissa metoder för dödande eller borttagning är förbjudna och att åtgärder kan kräva särskilda tillstånd; för att få flytta eller avlägsna hasselmus kan det i praktiken krävas ett tillstånd eller samråd med ansvariga myndigheter.

Sammantaget är sjusovaren en art med både ekologisk och kulturell betydelse i Europa: den är intressant ur naturhistorisk synvinkel, har spelat roller i äldre människans kost och hantverk, och ställer idag krav på lokal förvaltning där den introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde.