Egbert av Wessex

Tidig karriär

Egbert var son till Ealhmund, kung av Kent. Han härstammade från Ingeld, bror till Ine av Wessex. År 786 gjorde han ett försök att ta över Wessex' tron efter Cynewulfs död. Offa av Mercia gjorde dock Beorhtric till kung i stället. Som ung sågs Egbert som ett problem för Beorhtric. Han ville inte ha Egbert i England. När Beorhtric förhandlade om att gifta sig med Offas dotter bad han att Egbert skulle överlämnas till honom. Medan Offa övervägde att göra just detta flydde Egbert från Mercia och lämnade vid något tillfälle England. Han tycks ha varit välkommen vid Karl den stores hov i minst tre år. Detta är vid den tid då frankiska hamnar var stängda för engelska fartyg och handel. Offa hade förolämpat Karl den store genom att hans son gifte sig med en av Karl den stores döttrar. Medan Egbert var vid det frankiska hovet gifte han sig med en adelsdam, Redburga. Hon var möjligen en nära släkting till Karl den store. Egbert och Redburga fick en son som föddes i Francia, Athelwulf, omkring 795. År 802 dog Beorhtric. Egbert återvände för att bli kung av Wessex, troligen med militärt stöd från Karl den store.

Kung av Wessex

Hans första år som kung är inte särskilt väldokumenterade. Det är mycket troligt att han använde denna tid till att omorganisera sin armé och sin administration. Egbert bildade en allians med Wulfred, ärkebiskop av Canterbury. År 815 invaderade Egbert Cornwall och förde det under sitt styre. Han lät underkungar styra det åt honom. År 825 invaderade den nye kungen av Mercia, Beornwulf, Wessex. Beornwulf hade utökat sin makt över Kent, Essex och Middlesex. I vad Frank Stenton kallade "ett av de mest avgörande slagen i anglosaxisk historia" besegrade Egbert Beornwulf. Detta var slutet för de merkaniska kungarnas dominans i England. Egbert skickade sin son Athelwulf med en armé för att störta Baldred, den merciske underkungen. Resultatet blev att hela Kent, Surrey, Sussex och East Anglia underkastade sig Egbert. Beornwulf försökte återta East Anglia senare samma år men dödades i försöket. Kent, Surrey och Sussex förblev från och med denna tid en del av kungariket Wessex. Essex förlorades senare till danskarna. Egbert utnämnde sin son Athelwulf till underkung av Kent, som omfattade alla Wessex nya territorier.

Egbert besegrade sedan hela Mercia år 829. Kungen av Northumbria underkastade sig honom efter Mercias nederlag. Han antog titeln latin: Rex Merciorum (kung av Mercia). Denna titel fanns också på mynt som tillverkades i den tidigare mercitiska hamnen i London. År 830 återvände Wiglaf till makten i Mercia, men vinsterna i Kent och sydvästra England stannade hos Wessex. Egbert dog den 4 februari 839. Han lämnade efter sig ett territorium som var större än någon annan Wessex-kung sedan Ine. Han var bretwalda eller överherre över det anglosaxiska England tills Wiglaf återvände 830. Trots detta förblev han den mäktigaste kungen under sin tid.

Familj

Tillsammans hade han och Redburga:

• Athelwulf, som efterträdde sin far.
• Athelstan.