Elektronskal

Ett elektronskal är den yttre delen av en atom runt atomkärnan. Det är där elektronerna befinner sig och är en grupp av atomära orbitaler med samma värde på det huvudsakliga kvanttalet n.

Elektronskal har ett eller flera underskal eller undernivåer. Dessa undernivåer har två eller flera orbitaler med samma vinkelmomentkvantum l. Elektronskalen utgör en atoms elektronkonfiguration. Antalet elektroner som kan finnas i ett skal är lika med 2 n 2 {\displaystyle 2n^{2}} {\displaystyle 2n^{2}}.

Benämningen elektronskal kommer från Bohrs modell, där man trodde att grupper av elektroner skulle gå runt kärnan på vissa avstånd, så att deras banor bildade "skal". Begreppet presenterades av den danske läkaren Niels Henrik David Bohr.

Exempel på en natriumelektronskalmodell med tre skal.Zoom
Exempel på en natriumelektronskalmodell med tre skal.

Valensskal

Valensskalet är det yttersta skalet hos en atom i okombinerat tillstånd, som innehåller de elektroner som troligen är mest sannolika för karaktären hos alla reaktioner där atomen är inblandad och för de bindningsinteraktioner som den har med andra atomer. Man måste vara försiktig med att notera att det yttersta skalet hos en jon inte brukar kallas valensskal. Elektroner i valensskalet kallas för valenselektroner.

I en ädelgas tenderar en atom att ha åtta elektroner i sitt yttre skal (utom helium, som bara kan fylla sitt skal med två elektroner). Detta tjänar som modell för oktettregeln som främst är tillämplig på huvudgruppens grundämnen i andra och tredje perioden. När det gäller atomorbitaler är elektronerna i valensskalet fördelade med 2 i den enda s-orbitalen och 2 vardera i de tre p-orbitalen.

För samordningskomplex som innehåller övergångsmetaller består valensskalet av elektroner i dessa s- och p-orbitaler samt upp till 10 ytterligare elektroner, fördelade som 2 i var och en av 5 d-orbitaler, vilket ger totalt 18 elektroner i ett komplett valensskal för en sådan förening. Detta kallas för regeln om arton elektroner.

Möjligt antal elektroner i skal 1-5

Shell

Elektroner

1

2

2

8

3

18

4

32

5

32

6

18

7

8

Underskal

Elektronernas underskal identifieras med bokstäverna s, p, d, f, g, h, i etc., vilket motsvarar de azimutala kvanttalen (l-värden) 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6 etc. Varje skal kan innehålla upp till 2, 6, 10, 14 och 18 elektroner, eller 2(2l + 1) elektroner i varje underskal. Notationerna "s", "p", "d" och "f" har sitt ursprung i ett nu diskrediterat system för att kategorisera spektrallinjer som "skarpa", "huvudsakliga", "diffusa" eller "grundläggande", baserat på deras observerade finstruktur. När de fyra första typerna av orbitaler beskrevs förknippades de med dessa typer av spektrallinjer, men det fanns inga andra namn. Beteckningarna "g", "h" och så vidare härleddes genom att följa den alfabetiska ordningen.

Frågor och svar

F: Vad är ett elektronskal?


S: Ett elektronskal, eller huvudenerginivå, är den del av en atom där elektroner befinner sig i omloppsbana runt atomkärnan.

F: Hur många elektroner kan finnas i ett visst skal?


S: Antalet elektroner som kan finnas i ett visst skal är lika med 2n2.

Fråga: Vad säger Bohrmodellen om elektroner?


Svar: Bohrmodellen säger att elektronerna kretsar kring kärnan på vissa avstånd så att deras banor bildar "skal".

F: Vem presenterade denna term?


S: Denna term presenterades av Niels Henrik David Bohr.

F: Vad utgör elektronkonfigurationen i en atom?


S: Elektronskalen utgör en atoms elektronkonfiguration.

Fråga: Består alla atomer av ett eller flera elektronskal?


S: Ja, alla atomer har ett eller flera elektronskal.

F: Har alla elektronskal olika antal elektroner?


Svar: Ja, alla elektronskal har ett varierande antal elektroner.

AlegsaOnline.com - 2020 / 2023 - License CC3