Vad är upplysning (Bodhi/Satori) i buddhismen? Definition och väg till Nirvana
Upptäck vad upplysning (bodhi/satori) betyder i buddhismen, vägen till Nirvana, medelvägen och praktiska steg för moral, koncentration och djup insikt.
Inom buddhismen är upplysning (kallad bodhi i indisk buddhism eller satori i zenbuddhism) när en buddhist inser livets sanna natur och därigenom upphör att bli återfödas, eftersom begär och okunnighet har upphört. När man nått Nirvana föds man inte längre om i samsara — den cykliska tillvaron som präglas av lidande. Upplysning innebär insikt i verklighetens tre kännetecken: impermanens (anicca), lidande eller otillfredsställelse (dukkha) och icke-jag (anatta). Det är en upplevelse av frihet från törst, hat och illusion.
Vad innebär upplysning (bodhi/satori)?
Upplysning kan beskrivas både som en djup intellektuell förståelse och som en existentiell förändring i medvetandet. Denna insikt visar att allt är föränderligt, att allt som uppstår också försvinner, och att det inte finns någon bestående, separat själ att hålla fast vid. I Mahayana-traditioner betonas också idén om buddhanatur — att alla varelser i grunden har potential att vakna — medan zen ofta fokuserar på en direkt, ibland plötslig upplevelse som kallas satori. I Theravada finns en mer stegvis beskrivning av utvecklingen mot full upplysning (arahantstadiet).
Vägen till upplysning
Buddhismen lär ut att upplysning inte kommer genom överdrifter utan genom medelvägen (varken lyx eller extrem självplåga). Den praktiska vägen brukar sammanfattas i den åttafaldiga vägen, som omfattar etisk uppförande, mental träning och visdom. De tre huvudgrenarna i träningen är ofta samlade i uttrycken:
- Sīla (moral): rätt tal, rätt handling och rätt levebröd — etisk disciplin som skapar en trygg grund för meditation.
- Samādhi (koncentration): meditationsträning som innefattar samatha (lugnande koncentration) och vipassanā (insiktsmeditation) för att stilla sinnet och se klart.
- Prajñā (insikt eller visdom): utveckling av förståelse för verklighetens natur, särskilt anicca, dukkha och anatta.
Vanliga metoder är mindfulness- och insiktsmeditation (t.ex. vipassanā), zazen i zen, recitation, studier av buddhistiska texter, etik (sīla), andlig vägledning av lärare och i vissa traditioner användning av koans för att provocera fram direkt insikt. Praktiken kan också innehålla handlingar av medkänsla (karuṇā) och generositet (dāna).
Olika traditioners syn på upplysning
- Theravada: Betonar gradvis utveckling genom strikt disciplin, meditation och insikt; idealet är arahant — den som uppnått full upplysning.
- Mahayana: Framhåller bodhisattvaidealet — strävan efter upplysning för alla varelsers skull snarare än endast personlig befrielse. Här betonas också tomheten (śūnyatā) och bodhisattvans medkänsla.
- Zen: Lägger vikt vid direkt, ibland plötslig uppvaknande (satori) genom zazen och koanpraktik; språket för insikten kan vara paradoxalt och icke-intellektuellt.
För många praktiserande munkar, nunnor och lekmän krävs långvarig träning och återkommande praktik för att nå varaktig upplysning, men inom vissa skolor finns också berättelser om plötsliga genombrott. Oavsett tradition betraktas upplysning inte som ett abstrakt mål utan som friheten från lidande som leder till ett mer medkännande och klart sätt att leva.
Metod
Efter att ha lagt en stark grund för Sila (moral) blir buddhister upplysta genom att använda meditation. När de utövar Vipassana-meditation slappnar de av i sitt sinne med en klar förståelse av lagen om förgänglighet, vilket rensar deras sinne från alla fasthållanden; begär, motvilja och vanföreställningar förstörs.
Buddha
Siddhartha Gautama (Buddha) beskrivs som den första kända (historiska) person som nått upplysning och som grundare av buddhismen. (Buddhister känner honom som Shakyamuni Buddha, och tror att det fanns Buddhor före honom och kommer att finnas efter honom). Historien om hans liv berättas som ett exempel på vad han lärde sig.
Livet på slottet
Siddhartha var en rik aristokrat och son till en republikens härskare. Hans far gick till en spåman som förutspådde att Siddhartha antingen skulle bli kung eller religiös ledare. Hans far ville att han skulle bli kung. Han gav Siddhartha många saker och lät honom inte se något dåligt. Siddhartha gifte sig med en kvinna och fick en son. Han gav sonen namnet Rahula. Vissa säger att Siddhartha lämnade palatset för att följa en andlig väg samma dag som hans son föddes.
Fyra sevärdheter
Siddhartha gick till Shramana-lärarna för att be om hjälp. Siddhartha reste i fyra dagar. Den första dagen såg han en gammal man. Den andra dagen såg han en sjuk kvinna. Den tredje dagen såg han en begravning. Det var första gången han såg döden. Den fjärde dagen såg han en sadhu (helig man). Den här mannen var mycket fattig. Siddhartha tänkte att mannen var lycklig trots att han var fattig. Siddhartha visste också att han inte var lycklig trots att han var rik. Han bestämde sig för att lämna palatset och aldrig återvända.
Asketism
Siddhartha gick genom skogen. I skogen hittade han en grupp asketiker. Han iakttog dem och tänkte att detta var vägen till upplysning. I sex år levde han med asketikerna. Under en tid åt han ett riskorn och drack från floden varje dag. En dag fanns en båt på floden med en musiker och hans elever ombord. Siddhartha hörde musikern säga: "Om strängen är för spänd kommer den att knäcka. Om den är för lös kommer den inte att spela." Efter att ha hört detta visste Siddhartha att han ville hitta en medelväg, något mer effektivt än asketism. Han tog en skål ris med mjölk från en bykvinna. Han hade sedan styrkan, att meditera fram till upplysningen.
Upplysning
Siddharta satt längst ner i Bodhiträdet. Han lovade att fortsätta meditera tills han blev upplyst. I fyrtio dagar försökte Devaputra Mara, demonernas ledare, att stoppa Siddhartha. Han fick Siddhartha att tänka på skrämmande saker. Han fick demoner att försöka skada Siddhartha med spjut, pilar, eld och stenar. Siddhartha fruktade dem inte och höll sitt sinne avslappnat och de sårande sakerna blev som blommor och många färgade ljus. Genom Sila (moral), Samadhi (koncentration) och Prajna (insikt; visdom) blev han upplyst. Efter att han var upplyst undervisade han människor om vad han hade lärt sig i 45 år. Han dog när han var 80 år gammal.
Frågor och svar
F: Vad är upplysning inom buddhismen?
S: Upplysning inom buddhismen är när en buddhist finner sanningen om livet och slutar att återfödas eftersom de har nått Nirvana.
F: Vad är Nirvana?
S: Nirvana är det tillstånd där en person inte föds på nytt i samsara, vilket är lidande.
Fråga: Hur blir man upplyst inom buddhismen?
S: Man blir upplyst inom buddhismen genom att följa medelvägen, som inte är alltför extrem i något av levnadssätten, varken ett extremt lyxigt liv med lätthet och njutning eller ett extremt hårt liv där man lever på ett minimum av de mest grundläggande nödvändigheterna. Man utvecklar Sila (moral), Samadhi (koncentration) och Prajna (insikt eller visdom).
F: Vilka är de tre egenskaper som man utvecklar under upplysningen inom buddhismen?
S: De tre egenskaper som man utvecklar under upplysningen i buddhismen är Sila (moral), Samadhi (koncentration) och Prajna (insikt eller visdom).
F: Tar det lång tid att bli upplyst inom buddhismen?
S: Ja, det anses ta mycket lång tid att bli upplyst inom buddhismen, enligt många buddhistiska munkar och nunnor.
F: Vad är den mellersta vägen inom buddhismen?
S: Medelvägen inom buddhismen är ett sätt att leva som inte är alltför extremt på något sätt, varken extremt lyxigt eller extremt hårt.
F: Vad är det motsvarande ordet för upplysning inom zenbuddhismen?
S: Motsvarande ord för upplysning inom zenbuddhismen är satori.
Sök