Erwin Rudolf Josef Alexander Schrödinger (12 augusti 1887 i Wien-Erdberg – 4 januari 1961 i Wien) var en österrikisk teoretisk fysiker och teoretisk biolog. Han räknas som en av kvantteorins grundare genom sin formulerning av den tidsberoende och tidsoberoende Schrödinger-ekvationen, och belönades 1933 med Nobelpriset i fysik (tillsammans med Paul Dirac) för sina insatser inom atomteorin.

Tidiga år och akademisk karriär

Schrödinger föddes i Wien och utbildade sig i fysik vid universitetet där. Efter doktorsexamen och tjänstgöring under första världskriget fortsatte han sin akademiska bana vid flera europeiska lärosäten. Under 1920‑talet utvecklades hans idéer som ledde fram till banbrytande arbeten i vågmekanik, vilket förändrade synen på atomers och elementarpartiklars beteende.

Vetenskapliga bidrag

  • Schrödinger‑ekvationen: Hans viktigaste bidrag är den partiella differentialekvationen som bär hans namn. Den beskriver hur kvanttillståndets vågfunktion ψ utvecklas i tid och rymd och utgör tillsammans med Heisenbergs matristeori grunden för modern kvantmekanik.
  • Vågmekanik och vågfunktionen: Schrödinger tolkade partiklar som vågfenomen och införde begreppet vågfunktion, vars kvadrerade absolutvärde ger sannolikhetsfördelningen för mätbara storheter.
  • Katt‑paradoxen: För att illustrera och kritisera vissa tolkningar av kvantmekanikens sannolikhetsutsagor presenterade han 1935 det berömda tankexperimentet ofta kallat Schrödingers katt. Paradoxen belyser problem med superposition och observation i mikroskopiska system överförda till makroskopiska situationer.
  • Teoretisk biologi: Utöver fysiken skrev Schrödinger det inflytelserika verket What is Life? (1944), där han diskuterade genetisk information och ordnade strukturer i levande organismer. Boken inspirerade flera av de forskare som senare upptäckte DNA‑strukturen.
  • Andra insatser: Han arbetade också med frågor inom statistisk mekanik, spektroskopi och filosofiska aspekter av vetenskapen och lämnade ett omfattande vetenskapligt och populärvetenskapligt författarskap.

Politisk situation och Dublin

Under 1930‑talets politiska omvälvningar i Centraleuropa påverkades Schrödingers karriär. Han lämnade kontinenten och accepterade 1939 en inbjudan från Irland där han blev chef för School of Theoretical Physics vid Dublin Institute for Advanced Studies. I Dublin fortsatte han sitt arbete och undervisade flera generationer teoretiska fysiker. Efter andra världskriget återvände han så småningom till Österrike där han levde sina sista år.

Nobelpris och senare år

År 1933 delade Schrödinger Nobelpriset i fysik med Paul Dirac för deras discoveryer inom atomteorin, framför allt för att ha lagt grunden till en kvantmekanisk beskrivning av atomära processer. Under sina senare år fortsatte han att skriva, undervisa och delta i vetenskapliga diskussioner tills hans död 1961.

Arv och betydelse

Schrödingers arbete utgör en hörnsten i modern fysik. Hans ekvation och begreppet vågfunktion är centrala i kvantkemin, atomfysik och många andra fält. Hans tvärvetenskapliga intresse, inte minst engagemanget i teoretisk biologi, gjorde honom till en inflytelserik tänkare långt utanför den rena fysiken. Begrepp som Schrödingers katt används fortfarande i diskussioner om kvantmekanikens tolkningar och filosofiska konsekvenser.

Utvalda verk och skrifter: bland annat originalartiklar om vågmekanik samt populärvetenskapliga böcker som What is Life? (1944) och flera senare samlingar av föreläsningar och essäer om vetenskapens filosofi.