Tyskspråkiga gemenskapen i Belgien
Den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien (Deutschsprachige Gemeinschaft Belgiens, kort DGB) är en av de tre federala gemenskaperna i Belgien. Den utgör huvuddelen av de så kallade östkantonerna (tyska: Ost-Kantone) i Belgien. Den har en yta på 854 km2 och en befolkning på över 73 000 invånare, varav nästan 100 % är tysktalande (traditionellt ripuarisktalande).
Huvudstaden är Eupen och ingår i provinsen Liège och gränsar till Nederländerna, Tyskland och Luxemburg.
Området kallades Eupen-Malmedy och kallas nu för Östkantonerna. Det består av den tyskspråkiga gemenskapen och kommunerna Malmedy och Waimes (Weismes), som tillhör den franskspråkiga gemenskapen i Belgien.
Östkantonerna var en del av Preussens Rhenprovins i Tyskland fram till 1920, men annekterades av Belgien efter Tysklands nederlag i första världskriget och det efterföljande Versaillesfördraget. Därför blev de också kända som cantons rédimés, "inlösta kantoner". I Versaillesfördraget krävdes att lokalbefolkningen skulle "förhöras" om sin politiska status.
Omröstningen var inte hemlig och alla som inte ville bli belgare var tvungna att registrera sitt fullständiga namn och sin adress. Många lokalbefolkningen fruktade repressalier eller till och med utvisning efter att ha anmält sig.
I mitten av 1920-talet verkade det som om Belgien ville sälja tillbaka regionen till Tyskland. Den franska regeringen uppmanade belgarna att stoppa de belgisk-tyska samtalen om affären.
År 1940 återtogs de nya kantonerna av Tyskland under andravärldskriget. De hade bara funnits i Belgien i 20 år, så majoriteten av invånarna i de östra kantonerna såg sig fortfarande som tyskar. Efter Tysklands nederlag 1945 togs kantonerna återigen över av Belgien.
I början av 1960-talet delades Belgien in i fyra språkområden: det nederländsktalande flamländska området, det fransktalande området, den tvåspråkiga huvudstaden Bryssel och det tysktalande området i de östra kantonerna. År 1973 inrättades tre gemenskaper och tre regioner som fick internt självstyre. Det lagstiftande parlamentet för den tyskspråkiga gemenskapen, Rat der Deutschsprachigen Gemeinschaft, inrättades. I dag har den tyskspråkiga gemenskapen ett visst mått av självstyre, särskilt i språkliga och kulturella frågor, men den är fortfarande en del av det franskspråkiga Vallonien.
Vissa vill att den tyskspråkiga gemenskapen ska vara en egen region. En av dessa är den nuvarande ministerpresidenten Karl-Heinz Lambertz.
De tysktalande områdena i Belgien
Flaggan för den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien
Regering
Den tysktalande gemenskapen har en egen regering som utses av parlamentet för fem år. Regeringen leds av en ministerpresident, som fungerar som gemenskapens "premiärminister", och bistås av den tyskspråkiga gemenskapens ministerium. Regeringen består för närvarande av fyra ministrar:
- Karl-Heinz Lambertz, ministerpresident och minister för distriktsmyndigheter
- Bernd Gentges, vice ordförande och minister för yrkesutbildning och sysselsättning, socialpolitik och turism
- Oliver Paasch, minister för utbildning och forskning
- Isabelle Weykmans, minister för kultur och medier, minnesmärken och platser, ungdom och idrott
Städer i den tyskspråkiga gemenskapen
- Amel
- Büllingen
- Burg-Reuland
- Bütgenbach
- Eupen
- Kelmis
- Lontzen
- Raeren
- Sankt Vith
Sätet för den tyskspråkiga gemenskapens verkställande organ och råd i Eupen
Frågor och svar
F: Vad är den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien?
S: Den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien (DGB) är en av de tre federala gemenskaperna i Belgien. Den har en yta på 854 km2 och en befolkning på över 73 000 personer, varav nästan 100 % talar tyska (traditionellt ripuarisktalande). Den består av den tyskspråkiga gemenskapen och kommunerna Malmedy och Waimes (Weismes), som tillhör den franskspråkiga gemenskapen i Belgien.
F: Hur blev det en del av Belgien?
S: Östkantonerna var en del av Rhenprovinsen i Preussen fram till 1920, men annekterades av Belgien efter Tysklands nederlag i första världskriget och det efterföljande Versaillesfördraget. Denna process var känd som "utfrågning" där lokalbefolkningen var tvungen att registrera sitt fullständiga namn och sin adress om de inte ville bli belgare.
F: När återtogs Belgien av Tyskland under andra världskriget?
S: 1940, under andra världskriget, återtogs de nya kantonerna av Tyskland. De hade bara varit i Belgien i 20 år vid den tidpunkten så många människor ansåg sig fortfarande vara tyska.
F: När återgick det till belgisk kontroll efter andra världskriget?
S: Efter Tysklands nederlag 1945 togs kantonerna återigen över av Belgien.
F: Vilka språkområden finns det nu i Belgien?
S: I början av 1960-talet inrättades fyra språkområden i Belgien - det nederländsktalande flamländska området, det fransktalande området, den tvåspråkiga huvudstaden Bryssel och det tysktalande området i de östra kantonerna.
Fråga: Vilket självstyre har denna gemenskap i dag? Svar: I dag har den tysktalande gemenskapen ett visst självstyre, särskilt i språkliga och kulturella frågor, men är fortfarande en del av Vallonien som är fransktalande.
Fråga: Vem vill att denna gemenskap ska bli en egen region? Svar: Den nuvarande ministerpresidenten Karl Heinz Lambertz vill att denna gemenskap ska bli en egen region.
