Tyskspråkiga gemenskapen i Belgien — Östkantonerna, Eupen och historia

Den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien (Deutschsprachige Gemeinschaft Belgiens, kort DGB) är en av de tre federala gemenskaperna i Belgien. Den utgör huvuddelen av de så kallade östkantonerna (tyska: Ost-Kantone) i Belgien. Den har en yta på 854 km2 och en befolkning på över 73 000 invånare, varav nästan 100 % är tysktalande (traditionellt ripuarisktalande).

Huvudstaden är Eupen och ingår i provinsen Liège och gränsar till Nederländerna, Tyskland och Luxemburg.

Området kallades Eupen-Malmedy och kallas nu för Östkantonerna. Det består av den tyskspråkiga gemenskapen och kommunerna Malmedy och Waimes (Weismes), som tillhör den franskspråkiga gemenskapen i Belgien.

Östkantonerna var en del av Preussens Rhenprovins i Tyskland fram till 1920, men annekterades av Belgien efter Tysklands nederlag i första världskriget och det efterföljande Versaillesfördraget. Därför blev de också kända som cantons rédimés, "inlösta kantoner". I Versaillesfördraget krävdes att lokalbefolkningen skulle "förhöras" om sin politiska status.

Omröstningen var inte hemlig och alla som inte ville bli belgare var tvungna att registrera sitt fullständiga namn och sin adress. Många lokalbefolkningen fruktade repressalier eller till och med utvisning efter att ha anmält sig.

I mitten av 1920-talet verkade det som om Belgien ville sälja tillbaka regionen till Tyskland. Den franska regeringen uppmanade belgarna att stoppa de belgisk-tyska samtalen om affären.

År 1940 återtogs de nya kantonerna av Tyskland under andravärldskriget. De hade bara funnits i Belgien i 20 år, så majoriteten av invånarna i de östra kantonerna såg sig fortfarande som tyskar. Efter Tysklands nederlag 1945 togs kantonerna återigen över av Belgien.

I början av 1960-talet delades Belgien in i fyra språkområden: det nederländsktalande flamländska området, det fransktalande området, den tvåspråkiga huvudstaden Bryssel och det tysktalande området i de östra kantonerna. År 1973 inrättades tre gemenskaper och tre regioner som fick internt självstyre. Det lagstiftande parlamentet för den tyskspråkiga gemenskapen, Rat der Deutschsprachigen Gemeinschaft, inrättades. I dag har den tyskspråkiga gemenskapen ett visst mått av självstyre, särskilt i språkliga och kulturella frågor, men den är fortfarande en del av det franskspråkiga Vallonien.

Vissa vill att den tyskspråkiga gemenskapen ska vara en egen region. En av dessa är den nuvarande ministerpresidenten Karl-Heinz Lambertz.

Geografi och administrativa enheter

Den tyskspråkiga gemenskapen omfattar i praktiken nio tyskspråkiga kommuner i provinsen Liège, däribland Eupen, Kelmis, Lontzen, Raeren, Sankt Vith, Bütgenbach, Amel och Burg-Reuland. De två kommunerna Malmedy och Waimes ingår i Östkantonerna historiskt men tillhör den franskspråkiga gemenskapen.

Landskapet är omväxlande: från kullar och skogar i Ardennerna i söder till mer öppna jordbruksområden och mindre industristäder i norr. Gränsläget gör att regionen har starka ekonomiska och kulturella kopplingar med grannländerna.

Befolkning och språk

Invånarantalet ligger runt 70–80 000 personer. Som artikeln säger är majoriteten tysktalande; den tyska som används som officiellt språk kompletteras lokalt av olika tyska dialekter, framför allt ripuariska och andra rheinfrankiska varianter. I Malmedy- och Waimes-områdena talas också romanska och wallonska varianter, vilket gör Östkantonerna språkligt mångfacetterade.

Regionen har en hög grad av två- och trespråkighet: många invånare behärskar också franska och/eller nederländska, och det finns tät daglig kontakt med Tyskland och Nederländerna vilket stärker den transnationella kommunikationen.

Politisk ställning och självstyre

Den tyskspråkiga gemenskapen är en av Belgiens tre kulturella gemenskaper (språk- och kulturinstitutioner) och har egna institutioner för kultur, utbildning och vissa sociala frågor. Det finns ett eget parlament med mandatperioder som i regel följer de regionala valen, samt en regering med en ministerpresident (ministre-président).

Under de senaste decennierna har inflytandet och befogenheterna successivt stärkts genom decentralisering av kompetenser från centralstaten. Diskussioner om ett utökat regionalt självstyre pågår fortfarande; vissa lokala politiker och rörelser vill se den tyskspråkiga gemenskapen bli en fullvärdig region på samma sätt som Vallonien och Flandern.

Historia — kortfattat

Efter första världskriget överfördes Östkantonerna från Tyskland till Belgien enligt Versaillesfördraget och införlivandet skedde med en kontroversiell procedur som nämnts ovan. Under andra världskriget annekterades området åter av Tyskland, men efter 1945 återgick det till belgiskt styre.

På 1960-talet och 1970-talet formaliserades språkgränserna i Belgien och den tyskspråkiga gemenskapen fick successivt egna institutioner som skydd för språkliga och kulturella rättigheter.

Ekonomi, infrastruktur och kultur

Den lokala ekonomin domineras av små och medelstora företag, tjänstesektor, gränshandel och turism. Naturen i Ardennerna lockar friluftsturism och vintersport i vissa delar. Många invånare pendlar också till större städer i Belgien, Tyskland och Nederländerna.

Regionen har egna mediakanaler på tyska, till exempel radiostationen BRF (Belgischer Rundfunk), samt kulturinstitutioner och skolor på tyska. Utbildningsväsendet erbjuder undervisning på tyska upp till gymnasial nivå; för universitetsstudier söker många studenter sig till universitet i Vallonien, Flandern eller till Tyskland.

Framtidsutsikter och debatt

Frågor som rör autonomi, regionstatus och gränsöverskridande samarbete är fortsatt centrala i lokal politik. Vissa representanter och partier förespråkar ökat självstyre eller formell regionstatus, medan andra prioriterar nära samarbete med Vallonien och med grannländerna. Debatten präglas av en balans mellan skyddet av det tyskspråkiga kulturarvet och praktiska överväganden kring administration och ekonomi.

Fakta i korthet

Officiellt språk: tyska
Yta: cirka 854 km2
Befolkning: över 73 000 (uppskattat)
Huvudstad: Eupen
Politiska institutioner: eget parlament och regering med ansvar för kultur, utbildning och vissa sociala frågor

För den som vill fördjupa sig vidare finns många källor om Östkantonernas historia, språkfrågor och nutida politiska status — både belgiska arkiv och regionala institut publicerar statistik och analyser som speglar utvecklingen i denna lilla men särskilt intressanta del av Europa.

De tysktalande områdena i Belgien

Flaggan för den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien

Regering

Den tysktalande gemenskapen har en egen regering som utses av parlamentet för fem år. Regeringen leds av en ministerpresident, som fungerar som gemenskapens "premiärminister", och bistås av den tyskspråkiga gemenskapens ministerium. Regeringen består för närvarande av fyra ministrar:

Karl-Heinz Lambertz, ministerpresident och minister för distriktsmyndigheter
Bernd Gentges, vice ordförande och minister för yrkesutbildning och sysselsättning, socialpolitik och turism
Oliver Paasch, minister för utbildning och forskning
Isabelle Weykmans, minister för kultur och medier, minnesmärken och platser, ungdom och idrott

Städer i den tyskspråkiga gemenskapen

Amel
Büllingen
Burg-Reuland
Bütgenbach
Eupen
Kelmis
Lontzen
Raeren
Sankt Vith

Sätet för den tyskspråkiga gemenskapens verkställande organ och råd i Eupen

Frågor och svar

F: Vad är den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien?

S: Den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien (DGB) är en av de tre federala gemenskaperna i Belgien. Den har en yta på 854 km2 och en befolkning på över 73 000 personer, varav nästan 100 % talar tyska (traditionellt ripuarisktalande). Den består av den tyskspråkiga gemenskapen och kommunerna Malmedy och Waimes (Weismes), som tillhör den franskspråkiga gemenskapen i Belgien.

F: Hur blev det en del av Belgien?

S: Östkantonerna var en del av Rhenprovinsen i Preussen fram till 1920, men annekterades av Belgien efter Tysklands nederlag i första världskriget och det efterföljande Versaillesfördraget. Denna process var känd som "utfrågning" där lokalbefolkningen var tvungen att registrera sitt fullständiga namn och sin adress om de inte ville bli belgare.

F: När återtogs Belgien av Tyskland under andra världskriget?

S: 1940, under andra världskriget, återtogs de nya kantonerna av Tyskland. De hade bara varit i Belgien i 20 år vid den tidpunkten så många människor ansåg sig fortfarande vara tyska.

F: När återgick det till belgisk kontroll efter andra världskriget?

S: Efter Tysklands nederlag 1945 togs kantonerna återigen över av Belgien.

F: Vilka språkområden finns det nu i Belgien?

S: I början av 1960-talet inrättades fyra språkområden i Belgien - det nederländsktalande flamländska området, det fransktalande området, den tvåspråkiga huvudstaden Bryssel och det tysktalande området i de östra kantonerna.

Fråga: Vilket självstyre har denna gemenskap i dag? Svar: I dag har den tysktalande gemenskapen ett visst självstyre, särskilt i språkliga och kulturella frågor, men är fortfarande en del av Vallonien som är fransktalande.

Fråga: Vem vill att denna gemenskap ska bli en egen region? Svar: Den nuvarande ministerpresidenten Karl Heinz Lambertz vill att denna gemenskap ska bli en egen region.