GNU Free Documentation License (GNU FDL eller helt enkelt GFDL) är en copyleft-licens för öppet innehåll, t.ex. programvara. Den utarbetades av Free Software Foundation (FSF) för GNU-projektet. Den skapades ursprungligen för att användas för programvarudokumentation, men kan även tillämpas på andra typer av verk, t.ex. på Wikipedia.
Som upphovsrättslicens är GFDL ett slags kontrakt mellan skaparen av ett upphovsrättsligt verk (t.ex. en bok, en uppslagsartikel, en målning eller ett musikstycke) och alla andra som vill använda det. GFDL anses vara "copyleft" eftersom licensen är tänkt att göra det lättare att använda och återanvända det upphovsrättsskyddade verket, inte att begränsa dess användning.
Om ett upphovsrättsligt skyddat verk släpps under GFDL säger skaparen av verket att alla andra får reproducera, distribuera eller ändra verket så länge de följer en rad krav som anges i GFDL. Bland kraven i GFDL finns att alla nya verk som skapas utifrån det ursprungliga verket också är licensierade enligt GFDL - det vill säga att när något väl är licensierat som GFDL kommer det alltid att förbli licensierat som GFDL, och allt som använder det är också licensierat som GFDL.
GFDL säger också att för att distribuera eller ändra ett verk som är licensierat med GFDL måste återanvändaren ange alla tidigare upphovsmän till verket och inkludera en lista över de ändringar som de gjort i verket.
Slutligen måste alla verk som är licensierade med GFDL innehålla hela licenstexten någonstans. Denna bestämmelse har kritiserats, eftersom det inte alltid är lätt att inkludera en hel, lång licens i ett upphovsrättsskyddat verk. I en bok är det till exempel lätt att inkludera en extra sida med licensen, men om verket är något som en sång eller ett fotografi är det inte lätt.
GFDL har andra krav som är mer komplicerade. Om en del av verket till exempel är märkt som en "invariant sektion" får den aldrig tas bort eller ändras av någon som använder verket ("invariant" betyder "ändras inte").
Verk som är licensierade enligt GFDL får inkluderas i verk som inte är licensierade enligt GFDL endast om det tydligt framgår vilka delar av verket som är licensierade enligt GFDL. I en poesibok skulle det till exempel vara lätt att ange att vissa dikter är licensierade enligt GFDL och andra inte är licensierade enligt GFDL. Men det skulle inte vara lätt att ange om en del av en sång är licensierad enligt GFDL och resten inte, så detta skulle inte vara tillåtet.
All användning av GFDL-material som bryter mot villkoren i GFDL är potentiellt ett upphovsrättsintrång. Frågor om intrång hanteras genom en gemenskapsbaserad strategi med godkännande och hjälp av Free Software Foundation.
Ett antal onlineprojekt använder GFDL. Ett onlineprojekt som licensierar sitt innehåll enligt GFDL är Wikipedia.
GFDL har kritiserats av många som önskar att det skulle göra det ännu lättare att återanvända innehåll. Kritiken handlar bland annat om att det är mycket svårt att kombinera GFDL-material med andra copyleft-licenser, att den inte alltid är tydlig och lätt att förstå, och att vissa av dess krav, till exempel de "invarianta delarna", inte alls är fria.
