Långfredagen – betydelse, historia och traditioner kring Jesu korsfästelse
Upptäck Långfredagens betydelse, historia och traditioner kring Jesu korsfästelse — från urgamla riter till dagens firande. Lär dig datum, symboler och minnespraktiker.
Långfredagen är en religiös helgdag som vanligtvis firas av kristna. Den kallas också för helig fredag, svart fredag eller stor fredag. Den firas för att minnas Jesus Kristus korsfästelse, hans död och hans uppståndelse från de döda. Högtiden infaller ofta samtidigt med den judiska påskhögtiden.
Det uppskattade året för långfredagen är 33 e.Kr. enligt två olika grupper, och Isaac Newton uppskattade först 34 e.Kr. på grund av skillnaderna mellan den bibliska och den julianska kalendern.
Betydelse
Långfredagen är en dag för sorg, eftertanke och botgöring i kristen tradition. Den centrala minnesakten är Jesu korsfästelse och död — en händelse som i kristen teologi ses som försonande och nödvändig för människans frälsning. För många kristna är dagen mindre en fest än en tid för tystnad, bön och fasta inför påskdagens glädje över uppståndelsen.
Bibelförankring och liturgi
Berättelsen om Jesu lidande och död återfinns i de fyra evangelierna och utgör grunden för långfredagens gudstjänster. I många kyrkor läses passionsberättelsen (de sista kapitlen i evangelierna), och särskilda andakter hålls som fokuserar på korset och Jesu sista ord. Exempel på liturgiska inslag är Veneration of the Cross (korskultsakt), Stations of the Cross (korsvägsandakt) och så kallade "Three Hours' Agony" — en tyst och meditativ treklockig andakt mitt på dagen.
Traditioner och sedvänjor
Vanliga uttryck för långfredagens karaktär är enkelhet och begränsning. Följande sedvänjor förekommer i olika kristna traditioner och kulturer:
- Gudstjänster: Stilla och allvarliga mässor eller andakter där passionsberättelsen återges.
- Fasta och avhållsamhet: Många kristna väljer att fasta eller avstå från nöjen som ett tecken på andlig allvarlighet.
- Processioner och passionstexter: I vissa länder hålls stora processioner, dramatiska passionsspel eller återuppföranden av korsfästelsen (t.ex. i delar av Latinamerika och vissa europeiska byar).
- Korsvenerering: I katolska och ortodoxa kyrkor vördas korset genom beröring eller kyssar vid särskilda ceremonier.
- Stilla tid: Traditionellt undviker många kyrkor blommor, jubel och festlig musik denna dag; man betonar tystnad och reflektion.
Olika kyrkors praxis
Olika kristna samfund har olika betoningar. Inom den romersk‑katolska kyrkan är långfredagen en av de viktigaste dagarna i påsktriduum och innehåller särskilda ceremonier utan mässa, ofta med korsvägsandakt. I ortodoxa kyrkor är dagarna kring påsk mycket rika på rituella handlingar och fastan är strikt. Protestantiska församlingar (inklusive lutherska och anglikanska) firar också passionsgudstjänster, men formerna kan vara enklare och textfokuserade.
Datum och kalender
Långfredagen infaller alltid på fredagen före påskdagen. Påskdagen bestäms som den första söndagen efter den första fullmånen som inträffar på eller efter den 21 mars (den kyrkliga vårdagjämningen). Därför ligger långfredagen i regel någon gång under mars eller april. Skillnader i kalenderbruk (gregoriansk kontra juliansk kalender) gör att ortodox påsk ibland infaller på ett annat datum än västerländsk påsk, vilket i sin tur flyttar långfredagen.
Historik
Långfredagens firande har sina rötter i de tidigaste kristna församlingarnas minnen av Jesu lidande. Redan under de första århundradena utvecklades speciella andakter för att minnas korsfästelsen. Genom kyrkoåret kom långfredagen att bli en fast punkt i den liturgiska kalendern. Lokala traditioner, passionstexter och dramatiska framställningar har varierat geografiskt och historiskt.
Långfredagen i Sverige
I Sverige är långfredagen en röd dag (nationell helgdag) och många har ledigt. För många innebär dagen vila, stillhet och tid för familj eller egna reflektioner. Kyrkorna håller ofta stillsamma gudstjänster. I samhället i övrigt präglas dagen mindre av kommersiella inslag än andra helgdagar, eftersom fokus i religiös tradition ligger på minnet av döden före firandet av uppståndelsen på påskdagen.
Exempel på välkända passionstraditioner
Vissa platser är särskilt kända för sina dramatiker passionstolkningar eller processioner — exempelvis passionstalet i Oberammergau (Tyskland) som genomförs regelbundet, samt omfattande påskprocessioner i länder i Latinamerika och södra Europa. Dessa händelser visar hur långfredagens allvar kan gestaltas både i stillhet och i mer dramatisk form.
Avslutande reflektion
Långfredagen är en dag som i kristen tradition markerar smärtan och allvaret i Jesu lidande men som också står i funktionell relation till påskdagens budskap om hopp och uppståndelse. För troende är den ett tillfälle för djup andlig reflektion; för samhället utgör den en paus från vardagens tempo och en påminnelse om påskhelgens centrala drama.
Biblisk berättelse
Enligt evangelierna arresterades Jesus i Getsemane trädgård av tempelvakterna. Detta skedde med hjälp av hans lärjunge Judas Iskariot. Judas fick pengar (30 silvermynt) (Matteus 26:14-16) för att han förrådde Jesus. Han hade sagt till vakterna att den han kysser är den som de ska gripa. Jesus fördes till Hannas hus. Hannas var svärfar till den dåvarande översteprästen, Kajafas. Där förhördes han. Det var dock utan större resultat. Fastbunden skickades han till översteprästen Kajafas, där Sanhedrin hade samlats (Johannes 18:1-24).
Många människor kom och sa motsägelsefulla saker om Jesus för att få honom att framstå som dålig. När han hörde detta sa Jesus ingenting. Till slut säger översteprästen till Jesus: "Jag besvärjer dig, vid den levande Guden, att tala om för oss: Är du den smorde, Guds son?" Jesus svarade ja: "Du har sagt det, och med tiden kommer ni att se Människosonen sitta vid den Allsmäktiges högra sida och komma på himlens moln". Översteprästen slet sönder sina kläder och skrek att Jesus hade hädat Gud. Rättegången slutade med en dödsdom (Matteus 26:57-66). Medan de förhörde Jesus väntade Petrus på gården. Han sade också tre gånger att han inte kände Jesus till människor som stod i närheten. Enligt Bibeln visste Jesus redan att Petrus skulle säga detta.
På morgonen förde folket Jesus till den romerske guvernören Pontius Pilatus. De sa att han oroade nationen. De sa också att han försökte hindra folk från att betala skatt till kejsaren och att han ville göra sig själv till kung (Luk 23:1-2). Pilatus förhörde Jesus. Han berättade för folket att Jesus inte hade något att dömas för. När han fick veta att Jesus var från Galiléen sa Pilatus att Jesus skulle dömas av Galileens härskare, kung Herodes. Vid den tiden var Herodes i Jerusalem för påskhögtiden. Herodes förhörde Jesus, men Jesus svarade inte. Herodes skickade tillbaka Jesus till Pilatus. Pilatus berättade för folket att varken han eller Herodes har funnit Jesus skyldig. Pilatus ville att Jesus skulle piskas och sedan låta honom gå (Luk 23:3-16).
Under påskhögtiden var det vanligt att romarna lät en fånge gå fri på judarnas begäran. Pilatus frågade folkmassan vem de ville att skulle släppas fri. Folkmassan bad om Barabbas, en annan fånge. Han hade hamnat i fängelse för att ha mördat människor. Pilatus frågade vad de ville att han skulle göra med Jesus. På detta och de krävde: "Korsfäst honom!". (Markus 15:6-14). Pilatus hustru varnade Pilatus för att "inte ha något att göra med denne rättfärdige man" (Matteus 27:19). Hon hade haft en dröm om honom tidigare samma dag.
Pilatus lät piska Jesus och försökte sedan släppa honom. Översteprästerna krävde att Jesus skulle dömas till döden "för att han påstod sig vara Guds son". Detta fyllde Pilatus med rädsla. Han förde Jesus tillbaka in i palatset och krävde att få veta varifrån han kom (Johannes 19:1-9).
När Pilatus kom inför folkmassan en sista gång förklarade han Jesus oskyldig. Han tvättade sina egna händer i vatten för att visa att han inte har någon del i detta. Pilatus överlämnade dock Jesus för att korsfästas så att folkmassan inte skulle bli arg (Matteus 27:24-26) och så att han kunde behålla sitt jobb. Jesus bar sitt kors en plats för skallen, eller "Golgotha" på hebreiska. På latin kallas den för "Golgata". Där korsfästes han tillsammans med två brottslingar (Johannes 19:17-22).
Jesus hängs på korset i sex timmar i extrem smärta. Under hans sista tre timmar på korset råder mörker över hela landet (Matteus 27:45; Markus 15:13; Lukas 23:44). Till sist ropar Jesus: "Det är fullbordat". Därefter "gav han upp sin ande". Det sker en jordbävning. Gravar bryts upp, och ridån i templet slits uppifrån och ner. Centurionen som stod vakt vid korsfästelsen förklarar: "Han var verkligen Guds son!" (Matteus 27:45-54).
Josef av Arimatea, medlem av Sanhedrin och hemlig anhängare av Jesus, som inte hade sagt ja till hans död, gick till Pilatus. Han bad om Jesu kropp (Luk 23:50-52). En annan hemlig anhängare till Jesus och medlem av Sanhedrin vid namn Nikodemus kom med en blandning av kryddor och hjälpte till att svepa in Kristi kropp (Johannes 19:39-40). Pilatus bad centurionen att se till att Jesus var död (Markus 15:44). En soldat genomborrade Jesu sida så att blod och vatten rann ut (Johannes 19:34). Vid detta berättade centurionen för Pilatus att Jesus var död (Mark 15:45).
Josef av Arimatea tog Jesu kropp, svepte in den i en ren linneduk och lade den i sin egen nya grav som hade huggits i klippan (Matteus 27:59-60). Graven låg i en trädgård. Nikodemos (Johannes 3:1) kom också och tog med sig 75 pund myrra och aloe och lade dem i linneväskan tillsammans med Jesu kropp, enligt judisk begravningssed (Johannes 19:39-40). De rullade en stor sten över ingången till graven (Matteus 27:60). Sedan gick de hem och vilade, för vid solnedgången började sabbaten (Lukas 23:54-56). Enligt Bibeln uppstod Jesus från de döda på den tredje dagen, söndagen, som nu är känd som påsksöndagen (eller Pascha).

"Judas kyss" av Gustave Doré, 1866

Antonio Ciseris avbildning av Ecce Homo med Jesus och Pontius Pilatus, 1800-talet.
Firande
Särskilda gudstjänster hålls vanligtvis på denna dag med läsningar från evangeliet om händelserna som ledde fram till korsfästelsen. De större kristna kyrkorna säger att Kristi korsfästelse var en frivillig handling som han utförde för alla som trodde på honom och som tillsammans med uppståndelsen på tredje dagen krossade döden.
Relaterade sidor
- Påsk
- Uppstigning
- Pingst
- Valladolid
Frågor och svar
F: Vem uppmärksammar långfredagen?
S: Långfredagen uppmärksammas vanligtvis av kristna.
F: Vad finns det för andra namn på långfredagen?
S: Långfredagen kallas också helig fredag, svart fredag eller storfredag.
F: Varför uppmärksammas långfredagen?
S: Långfredagen firas för att minnas Jesu Kristi korsfästelse, hans död och hans uppståndelse från de döda.
F: När brukar långfredagen firas?
S: Långfredagen infaller ofta samtidigt som den judiska påskhögtiden.
F: Vilket år uppskattar man att långfredagen inträffade?
S: Långfredagen beräknas ha inträffat år 33 e.Kr. av två olika grupper, och först år 34 e.Kr. av Isaac Newton på grund av skillnaderna mellan den bibliska och den julianska kalendern.
F: Varför är långfredagen viktig för kristna?
S: Långfredagen är viktig för kristna eftersom den är en påminnelse om det offer Jesus gjorde för dem och hans uppståndelse från de döda, vilket är grunden för deras tro.
F: Hur uppmärksammar kristna långfredagen?
S: Kristna kan uppmärksamma långfredagen genom fasta, gudstjänster och bön för att reflektera över helgdagens budskap.
Sök