I den grekiska mytologin är Andromeda (grekiska: Ἀνδρομέδα, Androméda eller Ἀνδρομέδη, Andromédē) en aetiopisk prinsessa, dotter till kung Cepheus och hans hustru Cassiopeia. När Cassiopeia skröt om att hennes dotter var vackrare än Nereiderna gjorde detta havsguden Poseidon arg, som skickade sjöodjuret Ceto för att härja över landet som straff. Kungen Cepheus, som var förtvivlad, rådfrågade oraklet i Delfi, som uppgav att Andromeda måste offras som ett offer till sjöodjuret. När hjälten Perseus såg Andromeda (han hade flugit över efter att ha halshuggit Medusa) dödade han sjöodjuret och räddade Andromeda. De gifte sig snart och Perseus fortsatte att grunda staden Mykene. Med Perseus är hon mor till Perses, Alcaeus, Heleus, Mestor, Sthenelus och Electryon samt två döttrar Autochthe och Gorgophone. Andromeda är också Herakles gammelmormor.
På grekiska betyder hennes namn "människornas härskare", från ἀνήρ, ἀνδρός (anēr, andrós - "[av] människan") och medon ("härskare").
Mytens handling och varianter
I den klassiska versionen kedjas Andromeda fast vid en klippa vid havet som ett offer för sjöodjuret, efter att hennes mor Cassiopeias skrytsamhet väckt Poseidons vrede. När Perseus kommer förbi ser han henne och ingriper: i vissa berättelser dödar han monstret med svärd och klubba, i andra använder han Medusas avhuggna huvud för att förstenas monstret. I flera versioner blir Andromeda först bortlovad till sin farbror eller släkting (ofta nämnd som Phineus), vilket leder till en konflikt som Perseus löser genom att visa Medusas huvud och förvandla motståndarna till sten.
Det finns variationer i detaljerna beroende på källa (Hesiod, Ovid, Apollodorus och andra). I några traditioner stannar vissa av Andromedas barn i Aethiopien, och Perses anges i en del källor som stamfader till perserna — en mytisk förklaring som återspeglar antikens försök att koppla folk och platser till mytologiska gestalter.
Stjärnbilden och kulturellt inflytande
Andromeda har också blivit en stjärnbild i himlavalvet. Stjärnbilden Andromeda ligger nära Perseus, Cassiopeia och Cepheus och visar hur mytens personer placerats intill varandra även i astronomin. I konst och litteratur har Andromeda varit ett populärt motiv — från antik skulptur till renässansmåleri (t.ex. Piero di Cosimo, Rubens) och vidare in i modern tid. Motivet symboliserar ofta oskuld hotad av våld eller naturkrafter, och räddningen kan tolkas som hjältemod eller äktenskaplig förening.
Genealogi och betydelse
Andromeda framträder i mytologiska släktträd som en viktig länk mellan generationer av hjältar. Som hustru till Perseus föder hon flera söner och döttrar, bland dem de som i olika källor nämns som:
- Perses – i vissa traditioner kvarlämnad i Aethiopien och föregångare till folk i öst;
- Alcaeus, Heleus, Mestor, Sthenelus och Electryon – namn som återkommer i mytologiska kungalistor;
- Autochthe och Gorgophone – döttrar med egna roller i vissa släktsagor.
Genom sina ättlingar kopplas Andromeda till senare hjältar, och hon blir därigenom en möderlig figur i flera mytologiska berättelser, bland annat som Herakles gammelmormor.
Tolkningar och modern läsning
Moderna tolkningar ser ofta Andromeda som symbol för utsatthet och kvinnors ställning i antikens samhälle — en ung kvinna offras för kollektiva felsteg (hennes mors skryt) och blir föremål för avgörandets makt hos manliga hjältar och orakel. Samtidigt har berättelsen också använts för att diskutera makt, skam och försoning i litteratur och konst.
Källor och vidare läsning
Den klassiska berättelsen återfinns i flera antika författare, bland dem Hesiod, Apollodorus och Ovid (särskilt i Metamorfoserna). För djupare historisk och konsthistorisk behandling rekommenderas att jämföra olika klassiska källor samt moderna översikter över grekisk mytologi och ikonografi.
