Artemis är den grekiska gudinnan för månen, jakt, bågskytte, oskuld och barnmorskor. Hon är en av medlemmarna i de tolv olympierna som styrde världen på toppen av berget Olympus. Hon är dotter till Zeus och Leto och äldre tvillingsyster till Apollon. Hennes romerska motsvarighet är Diana.

Utseende, attribut och symboler

Artemis avbildas vanligtvis som en ung, atletisk jägarinna i en kort tunika (chiton) för att enklare röra sig i skogen. Hon bär ofta båge, pil, koger och knivar som sina redskap. Hjortar och andra vilda djur är hennes heliga följeslagare, och månhalvmånen är ett vanligt attribut i hennes ikonografi. Som jungfrugudinna betonades hennes oskuld och renhet, samtidigt som hon fungerade som beskyddare för unga kvinnor och barnafödande.

Ursprung och familj

Enligt myten föddes Artemis på ön Delos, där Leto flydde för att föda sina barn undan den svartsjuke Zeus fru Hera. Artemis sägs ha hjälpt sin mor att föda tvillingsystern/apollon Apollon, vilket förklarar hennes roll som beskyddare av förlossningar och barnmorskor.

Viktiga myter

Artemis är huvudperson i flera välkända legender som visar både hennes skyddande och hennes skoningslösa sida. Exempel:

  • Actaeon – Jägaren som enligt myten kom över Artemis när hon badade. Hon förvandlade honom till ett djur och hans egna hundar rev honom i stycken som straff.
  • Niobe – Efter att Niobe skrytt över att ha fött fler barn än Leto, dödade Artemis och Apollon Niobes söner och döttrar som straff för moderns högmod.
  • Orion – Flera versioner berättar om Orion som jägare och följeslagare; i vissa berättelser dödas han av Artemis av misstag eller genom list från Zeus eller Apollon.
  • Callisto – En jungfru i Artemis följe som blev gravid (av Zeus) och därför straffades genom att uteslutas eller förvandlas till ett djur; myten varierar mellan källor.

Dyrkan, tempel och kult

Artemis hade omfattande kult och många lokala varianter. Några viktiga centra var Delos (hennes födelseö), Brauron på Attika och Efesos, där Artemis Efesia dyrkades i en form som skiljde sig från jaktgudinnans klassiska framställning. Templet i Efesos (Artemision) räknas bland antikens sju underverk och vittnar om hennes stora betydelse i Anatolien.

Vid Brauron firades Brauronia, en festival där unga flickor deltog i rituella lekar och ibland iklädde sig björnkostymer (arktoi) som en övergångsrit från barndom till vuxenlivet. Artemis roller som jungfru, beskyddare av unga kvinnor och som förlossningshjälpare uppträdde ofta parallellt i dessa religiösa praktiker.

Artemis i religion och konst

Artemis förenade flera teman: vildmarkens frihet och jaktens kraft, beskydd för unga människor och kontroll över födelse och övergångsriter. Hon kopplades ibland samman med andra mångfacetterade gudinnor som Selene (månen) och Hekate (magi och gränsmarker), särskilt i senare och folkligare föreställningar.

I konst framställs hon ofta i rörelse, med båge och pil, omgiven av ett följe av nymfer eller djur. I Efesos förekommer en helt annan bild: Artemis som en fruktbarhetsgestalt med många bröst eller äggformade attribut – en lokal, orientaliskt influerad variant som visar hur grekiska gudinnor kunde anta regionala uttryck.

Eftermäle

Artemis har lämnat starka avtryck i västerländsk kultur: som arketypskildring av den självständiga, oberoende kvinnan, som naturnära beskyddare och som mångtydig symbol för både omsorg och sträng rättvisa. Hennes romerska motsvarighet Diana förde vidare många av dessa drag i den romerska religionen och konsten.

Genom sina motsägelser – jungfru och föderska, beskyddare och vedergällare – visar Artemis hur antik religion kunde kombinera och förmedla komplexa sociala och naturrelaterade roller i en och samma gudom.