Hammarkastning (släggkastning) – teknik, regler och olympisk historia
Hammarkastning (släggkastning) – upptäck teknik, regler och olympisk historia samt praktiska träningstips för längre kast, konkurrensstrategier och säkerhetsrutiner.
Hammarkastning är en atletisk kastning. Målet är att kasta en tung metallkula som är fäst vid en vajer och ett handtag. Namnet "hammarkastning" kommer från äldre skotska idrottstävlingar.
Precis som i andra kasttävlingar får deltagarna maximal distans genom att svinga hammaren över huvudet för att starta den cirkulära rörelsen. Därefter använder de kraft och ökar farten genom att fullfölja ett till fyra varv i cirkeln. I tävlingen vänder de flesta kastare tre eller fyra gånger för att gradvis öka hastigheten med varje vändning. Kastaren släpper bollen från cirkelns främre del. De viktigaste faktorerna för ett långt kast är vinkel för frisättning och bollens hastighet. Hammarkast var ett av de första olympiska spelen som spelades. Alla kön kan delta i tävlingen.
Grundläggande utrustning och mått
Hammarkastning kallas också ofta för släggkastning i Sverige. Den klassiska hammaren består av tre delar: en metallkula, en stållina (vajer) och ett handtag. Viktiga mått och regler är:
- Herrens vikt: 7,26 kg (16 lb).
- Damens vikt: 4,00 kg.
- Maxlängd på hammaren: mätt från mitten av kulan till greppet är vanligtvis högst cirka 1,215 m.
- Kastcirkeln: diameter 2,135 m (samma som i kula/discus).
- Kastsektorn: sektorn i vilken kastet måste landa har en bestämd vinkel enligt tävlingsregler (standardvinkel används i officiella tävlingar).
Teknik
Tekniken i hammarkastning bygger på att överföra energi från kroppen till hammaren genom rotationer i cirkeln. De viktigaste momenten är:
- Uppvärmning och inledande svängar: kastaren gör ofta två till tre kontrollerade svängar över huvudet för att få igång rörelsen.
- Vändningar (turns): majoriteten av tävlingskast utförs med tre eller fyra snabba varv. Varven ska öka i hastighet och hållas stabila i balans och kroppslinje.
- Fotarbete och balans: fotplacering och tyngdöverföring är avgörande för effektiv rotation och kraftöverföring.
- Frisättning: kastet släpps i cirkelns främre sektor. En optimal frisättningsvinkel ligger ofta kring 40–45 grader beroende på kastarens teknik och höjd.
- Uppföljning: kastaren måste behålla kontroll och inte lämna cirkeln förrän hammaren landat; man lämnar normalt bakre halvan av cirkeln.
Regler och tävlingsformat
Reglerna styr både utrustning och hur ett giltigt kast ska genomföras. Vanliga punkter i tävlingsreglerna är:
- Ett kast är ogiltigt om hammaren landar utanför sektorn.
- Kastaren får inte vidröra eller kliva utanför cirkeln innan hammaren landat.
- I majoriteten av tävlingar har varje deltagare inledningsvis tre kast i kvalet. I finalen får alla normalt tre kast, och de åtta bästa får ytterligare tre kast — totalt sex.
- Mätning sker från cirkelns mittpunkt till närmaste nedslagsmärke i sektorn, enligt domarnas markering.
Olympisk historia och kända rekord
Hammarkastning har en lång historia och har funnits i internationella tävlingar sedan slutet av 1800‑talet. Herrarnas hammarkastning har varit en del av de moderna olympiska spelen sedan början av 1900‑talet, medan damerna fick olympisk status först i samband med OS i Sydney 2000.
Några historiska och nutida måttstockar:
- Manlig världsrekord: Yuriy Sedykh, 86,74 m (1986) — ett av de längsta stående rekord inom friidrott.
- Kvinnlig världsrekord: Anita Włodarczyk, 82,98 m (2016), en av de mest framstående kvinnliga svingarna.
- Flera olympiska och världsmästerskapsvinster genom åren kommer från länder med stark tradition i kastgrenarna, exempelvis Östeuropa och USA.
Träning och säkerhet
Hammarkastning kräver både teknisk träning och styrke-/explosivitetsträning. Viktiga aspekter vid träning:
- Styrketräning: fokus på bål- och benstyrka, samt explosiv höftkraft.
- Teknikövningar: rotationsträning, fotarbete, balans- och koordinationsövningar, samt upprepade svängar med lättare redskap för att finslipa timing.
- Säkerhet: alltid träna i en godkänd kastbur/kastnät, se till att området är avspärrat, använd lämpliga vikter vid inlärning och ha en tränare eller observatör vid träning.
Vanliga begrepp
- Hammare/Slägga: implementet som kastas (kula + vajer + handtag).
- Cirkeln: den markerade ytan där kastaren utför sina rotationer.
- Kastbur: nät- eller stålkonstruktion som skyddar omgivningen.
- Frisättning: ögonblicket då hammaren lämnar kastarens grepp.
Hammarkastning är en tekniskt krävande gren som kombinerar kraft, koordination och precision. För den som vill börja rekommenderas att söka instruktion av en kvalificerad tränare och att träna i anläggningar som har godkända kastburar.

Illustration av hammarkast, Colombia.
Spela upp media
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är hammarkast?
S: Hammarkast är en atletisk kastgren där de tävlande kastar en tung metallkula fäst vid en vajer och ett handtag, med målet att uppnå maximal distans.
F: Varför kallas det hammarkast?
S: Namnet "hammarkast" härrör från de äldre skotska idrottstävlingarna.
F: Vad är tekniken för att kasta hammaren?
S: För att kasta hammaren svingar deltagarna den ovanför huvudet för att starta den cirkulära rörelsen och sedan applicera kraft och öka hastigheten genom att slutföra ett till fyra varv i cirkeln. I tävlingar vänder de flesta kastare tre eller fyra gånger för att gradvis öka hastigheten med varje vändning.
F: Vilka är de viktigaste faktorerna för ett långt kast i släggkastning?
S: Släppvinkeln och bollens hastighet är de viktigaste faktorerna för ett långt kast i släggkastning.
F: Hur släpps bollen i släggkastning?
S: Kastaren släpper bollen från den främre delen av cirkeln.
F: När introducerades hammarkast i de olympiska spelen?
S: Hammarkast var ett av de första olympiska spelen som spelades.
F: Är hammarkast könsspecifikt?
S: Nej, alla kön kan delta i tävlingen.
Sök