Harar är däggdjur i ordningen Lagomorpha, i samma familj som kaninen. De är generellt större än kaniner, med längre bakben och längre öron — ofta med mörka eller svarta spetsar — vilket hjälper dem både till god hörsel och effektiv kyla när de rör sig i höga hastigheter.

Utseende

Harar har slanka kroppar, kraftiga bakben och långa öron. Pälsfärgen varierar mellan arter och beroende på årstid; vissa arter, som fjällharen, blir vita på vintern för att smälta in i snön. Ungarna (kallade lever) föds vanligen fullt pälsade och med öppna ögon, vilket skiljer dem från kaninungar som föds blinda och nakna.

Utbredning och habitat

Harar finns i stora delar av världen — från öppna fält och gräsmarker till tundra och bergsområden. De föredrar öppna landskap där deras snabbhet och vaksamhet ger bäst skydd mot rovdjur.

Föda

Harar är växtätare och äter främst blad, örter och gräs. De kan också beta på skott, bark och rotfrukter under vintern. Födan kan inkludera bladgräs, örter, buskblad och lokalt tillgängliga grödor — i odlingsområden kan de ibland skada spannmål eller grönsaker.

Beteende och fortplantning

Harar är oftast ensamma men kan ibland ses i par eller lösa grupper. De är skymnings- och nattaktiva (krepuskulära) och använder snabba, slingrande rusningar för att undkomma rovdjur. Fortplantningen är snabb: honor kan få flera kullar per år. Dräktighetstiden varierar mellan arter men ligger ofta runt 40–42 dagar; leverna är relativt självständiga direkt efter födseln.

Hastighet och rörlighet

Harars främsta försvar är hastigheten. Den europeiska brunhammaren (Lepus europaeus) kan nå hastigheter på upp till 56 km/tim (35 mph). Vissa arter i Nordamerika, till exempel typer av jackrabbits, kan springa snabbare — upp mot 64 km/h — och göra hopp på flera meter i taget (upp till omkring 3 meter). Deras långa bakben ger både hög topphastighet och god acceleration.

Rovdjur och bevarandestatus

Naturliga fiender är bland annat rävar, rovdjur som dingo eller vildhund beroende på region, samt rovfåglar. Människans jakt, trafik och habitatförlust påverkar lokala populationer; vissa arter eller lokala bestånd kan vara hotade, medan andra är vanliga och stabila.

Övrigt

  • Ungar: Hares lever växer snabbt och kan tidigt klara sig självständigt.
  • Socialt: En grupp harar kan ibland kallas ett "drev", även om de flesta individer lever ensamma eller i lösa samlingar.
  • Anpassningar: Längre öron och långa bakben hjälper till både vid värmereglering och vid snabb flykt.

Sammanfattningsvis är harar snabba, välanpassade gräsätare med särskilda biologiska och beteendemässiga skillnader från kaniner, bland annat i storlek, ungarnas utvecklingsstadium och sättet de lever och rör sig i landskapet.