Hjälmhonungsätaren – Victorias utrotningshotade fågelemblem L.m. cassidix
Hjälmhonungsätaren (L.m. cassidix) – Victorias officiella, starkt utrotningshotade fågelemblem. Lär dig om dess sista population i Yellingbo, hot, historia och bevarandeinsatser.
Den hjälmade honungsätaren, Lichenostomus melanops cassidix, är en utrotningshotad fågelart. Det finns bara en liten reliktpopulation i Yellingbo Nature Conservation Reserve i Victoria, Australien. . Den hjälmade honungsätaren blev delstaten Victorias officiella fågelemblem 1971.
Den berömda ornitologen John Gould beskrev först fågeln som en separat art, som han gav namnet Ptilotis cassidix år 1867. Den är nu en av de tre underarterna till den gulluggiga honungsätaren, Lichenostomus melanops. De andra underarterna är inte utrotningshotade.
Utseende
Hjälmade honungsätaren är en medelstor honungsätare med karakteristiska teckningar i ansiktet. Den har en mörk, nästan svart ansiktsmask och tydliga gula tofsar eller "örontofsar" vid sidopartierna av huvudet. Ovansidan är olivgrön till brunaktig, medan undersidan är ljusare med inslag av gula toner vid strupen. Arten skiljer sig från andra underarter av Lichenostomus melanops främst genom ansiktsmarkeringarna och de gula tofsarnas form och färgstyrka.
Utbredning och habitat
Arten finns i det vilda nästan uteslutande i och kring Yellingbo Nature Conservation Reserve i Victoria. Den föredrar fuktiga, låglänta skogs- och busksområden längs vattendrag med tät undervegetation, där den hittar nektar, insekter och lerp (små insektsutsöndringar). Habitatet har kraftigt minskat och fragmenterats genom markexploatering och förändrade vattendrag, vilket är en huvudorsak till artens kritiska status.
Hot
Hjälmade honungsätaren hotas av flera sammanfallande faktorer:
- Förlust och fragmentering av lämpligt habitat genom skogsavverkning, jordbruk och urbanisering.
- Förändrad hydrologi som torkar ut eller förändrar våtmarks- och kantzonmiljöer.
- Invasiva växter som konkurrerar ut den inhemska buskvegetationen som fågeln behöver för föda och häckning.
- Predation av införda rovdjur, särskilt räv och katt.
- Små populationseffekter som inavel, sjukdomar och låg genetisk variation.
Bevarandeinsatser
På grund av artens kritiska status pågår intensiva bevarandeåtgärder:
- Skydd av kvarvarande livsmiljöer inom reservatet och skapande av korridorer för att minska fragmentering.
- Restaurering av vegetation längs vattendrag, borttagning av invasiva arter och återställande av naturlig hydrologi.
- Fång- och utsättningsprogram (uppfödning i fångenskap och återintroduktion) för att öka antalet individer och etablera nya populationer.
- Rovdjurskontroll och förebyggande åtgärder för att minska predation.
- Övervakning, forskning och lokala samhällsprojekt som involverar frivilliga för markerad skötsel och informationsspridning.
Dessa insatser bedrivs av ett samarbete mellan statliga myndigheter, bevarandeorganisationer och lokala grupper. Att arten är delstatens fågelemblem bidrar också till politiskt och allmänt stöd för bevarande.
Ekologi och beteende
Hjälmade honungsätare är aktiv och territoriell. Den lever av nektar från blommande buskar och eukalyptus samt av insekter och spindlar som den plockar från löv och grenar. Arten är viktig för pollinering av vissa inhemska växtarter. Den rör sig vanligen i par eller små familjegrupper och kan uppträda aggressivt mot andra fåglar i sitt revir.
Fortplantning
Häckningssäsongen ligger under de varmare månaderna. Fågelparet bygger ett skålformat bo av fibrer och spindelväv i tät vegetation. Kullen är liten — vanligtvis ett fåtal ägg — och båda föräldrarna deltar i ruvning och utfodring av ungarna. På grund av den lilla populationen och störningar i habitatet är häckningsframgången en kritisk faktor för artens överlevnad.
Taxonomi och historik
Som nämnts i inledningen beskrev John Gould fågeln som Ptilotis cassidix 1867. Den behandlas idag som en underart av den gulluggiga honungsätaren, Lichenostomus melanops, och benämns därför Lichenostomus melanops cassidix. De övriga underarterna av L. melanops har inte samma hotbild som cassidix.
Framtid
Arten har en skör framtid, men framsteg i restaurering, uppfödningsprogram och lokalt engagemang ger hopp om att populationen kan stabiliseras och långsiktigt öka. Fortsatt politiskt stöd, långsiktig habitatvård och forskningsinsatser är avgörande för att säkra hjälmade honungsätarens överlevnad.
Där fågeln bor
Den här fågeln finns bara i ett fem kilometer långt skogsparti längs två vattendrag i Yellingbo Nature Conservation Reserve, 50 kilometer öster om Melbourne. Ett reservat har inrättats i Bunyip State Park för att släppa ut fåglar som fötts upp i fångenskap. År 2003 fanns det 103 individer i det vilda med 20 kända häckande par samt ytterligare 34 fåglar i fångenskap vid Healesville Sanctuary. Vid de viktorianska buskbränderna 2009 brann fågelkolonin i Bunyip State Park ned till 200 meter från den. Fåglar i fångenskap fick flyttas till Melbourne Zoo när bränderna också kom nära Healesville Sanctuary. Den 28 april 2009 släpptes dock 13 fåglar som fötts upp i fångenskap ut i naturen igen. Antalet vilda fåglar tros nu vara 113.
Innan programmet för uppfödning i fångenskap inleddes fanns det bara 50-60 fåglar kvar i det vilda. Fåglarna har fötts upp i Healesville och i Sydney Taronga Park Zoo.
Beskrivning
Den hjälmade honungsätaren är ungefär 20 cm lång. Färgen kan vara allt från svart till olivgrön. De har en gul fläck på huvudet.
Vad de äter
Hjälmstäckta honungsätare äter manna, som är som en saft från vissa eukalyptusträd. De äter också nektar från eukalyptusblommorna samt små insekter och spindlar.
Räddning av den hjälmade honungsätaren
Flera saker görs för att rädda denna fågel från att dö ut. En är ett program för uppfödning i fångenskap, där fåglarna föds upp i Healesville och Toronga Park. När de blir tillräckligt gamla, mellan 6 och 8 månader, sätts de ut i naturen där de förhoppningsvis kommer att börja föröka sig. Skogsområden planteras med rätt sorts träd och växter för att ge fåglarna mat och skydd. Detta görs både på privat mark och i de statliga parkerna. Man planterar också korridorer för att förena de små buskmarkerna så att fåglarna inte fastnar i ett litet område.
Frågor och svar
F: Vad är en hjälmförsedd kaprifol?
S: Den hjälmförsedda honungsögontrösten är en utrotningshotad fågelart.
F: Var finns den lilla populationen av hjälmoneyeater?
S: Den lilla populationen av hjälmhonätare finns i Yellingbo Nature Conservation Reserve i Victoria, Australien.
F: När blev den hjälmförsedda kaprifolen delstaten Victorias officiella fågelsymbol?
S: Den hjälmförsedda honungsögontrösten blev 1971 delstaten Victorias officiella fågelemblem.
F: Vem beskrev först den hjälmförsedda honungsögontrösten som en egen art?
S: Den berömde ornitologen John Gould beskrev först hjälmhonungsfågeln som en egen art och gav den namnet Ptilotis cassidix 1867.
F: Vad anses den hjälmförsedda honungsögontrösten nu vara?
S: Hjälmhonungsögat anses nu vara en av de tre underarterna till det gulbukiga honungsögat, Lichenostomus melanops.
F: Är alla underarter av Lichenostomus melanops utrotningshotade?
S: Nej, de andra underarterna av Lichenostomus melanops är inte utrotningshotade.
F: Varför är hjälmhonungsögat så speciellt?
S: Hjälmhonungsögat är speciellt eftersom det är en utrotningshotad art och är det officiella fågelemblemet för delstaten Victoria i Australien.
Sök