Harpäl (Pagophilus groenlandicus) – utbredning, kännetecken och bevarande
Harpäl (Pagophilus groenlandicus) är en öronlös säl i norra Atlanten och Arktis. Artikeln täcker utseende, utbredning, ekologi, livscykel, människans påverkan och bevarandestatus.
Harpäl (Pagophilus groenlandicus) är en öronlös sälart som lever i kalla hav i norra Atlanten och i delar av Ishavet. Vetenskapliga släktnamnet Pagophilus betyder ungefär "isälskare" och syftar på artens nära band till packis där den föder sina ungar. Den engelska beteckningen "harp seal" kommer från de mörka, harpliknande markeringarna på de vuxnas ryggar.
Bildgalleri
10 Bilder
Utseende och kännetecken
Vuxna harpälar är kraftiga, med ett strömlinjeformat kroppssätt anpassat för simning. Färgteckningen varierar: unga djur föds oftast med vit päls (kallas "whitecoat") som senare fälls, medan vuxna har en ljusare kropp med mörkare fläckar eller ett horseshoe-format mönster på ryggen. De saknar yttre öron och rör sig effektivt både i vatten och på is med sina fenor.
Utbredning och livsmiljö
Arten finns i norra Atlanten och i delar av Arktis, nära Grönland, Kanada och nordatlantiska öar. Harpäl använder packis som födelse- och viloplattaform, och följer ofta isens årscykel i sin utbredning. Flyttningar och lokala bestånd påverkas av isförhållanden och födotillgång.
Ekologi och livscykel
Harpäl livnär sig främst på fisk och ryggradslösa djur som finns i kalla hav. Honor föder ungar på isen och har en relativt kort digivningstid, varefter honor och ungar går skilda vägar. Ungarna genomgår flera pälsbyten under sitt första levnadsår och övergår successivt till jaktgång i vattnet.
Mänsklig påverkan och bevarande
Harpäl har historiskt jagats för päls och olja, vilket ledde till lokal överexploatering av bestånd. Under slutet av 1900-talet infördes internationella begränsningar mot handeln med ungpäls, vilket minskade efterfrågan. Idag är bevarandesituationen beroende av isförhållanden, fisketryck och regionalt skydd. Rovdjur som isbjörn och späckhuggare utgör naturliga hot.
Mer information
- Artbeskrivning och taksonomi
- Utbredningskartor och habitat
- Ekologi och föda
- Historia av human jakt
- Bevarandeinsatser och lagstiftning
Sammanfattningsvis är harpäl en art starkt knuten till packis och kalla vatten. Förståelse för dess biologi och de klimat- och mänskliga faktorer som påverkar isens utbredning är avgörande för långsiktig förvaltning och skydd.
Beskrivning
Sälen har ett svart ansikte och en silvergrå kropp. Ögonen är rent svarta. Den har svarta harp- eller önskebensformade markeringar på ryggen. Den uppvisar liten sexuell dimorfism. Det innebär att det är liten skillnad mellan hanar och honor. Den unga grönsälen (valpen) har en gulvit päls vid födseln. Efter tre dagar blir pälsen vit och förblir vit i cirka 12 dagar. Vuxna grönsälar blir 1,7-2,0 m långa och väger 140-190 kg.
Sälar gillar att simma i havet. De tillbringar lite tid på land. De är mycket sociala djur. De kan också vara mycket högljudda. De bildar stora kolonier där de tillbringar mycket tid. Många grönsälar kan leva upp till 30 år i det vilda.
På isen kallar valparna på sina mammor genom att "bawla" och "mumla" när de leker med andra. Vuxna "morrar" och "varnar" för att varna andra. Under vattnet använder vuxna djur mer än 19 olika typer av rop under uppvaktning och parning.
Reproduktion
Honorna blir könsmogna vid fem till sex års ålder. Därefter föder de en unge varje år. Detta sker vanligtvis i slutet av februari.
De nyfödda valparna väger cirka 11 kilo och är 80-85 centimeter långa. Efter födseln matar mamman bara den ungen. Under den 12 dagar långa amningsperioden äter mamman inte. Hon tappar upp till 3 kg per dag. Mjölken från grönsälar innehåller upp till 48 % fett, vilket gör att valparna ökar i vikt med över 2,2 kg per dag.
Avvänjningen sker plötsligt. Modern övergår från amning till promiskuösa parningar. Hon lämnar ungen på isen. Parningen börjar på isen, men den sker vanligtvis i vattnet.
Valparna kan inte simma eller hitta mat förrän de är sju till åtta veckor gamla eller tills isen smälter. Detta gör att de är utsatta för isbjörnar och andra rovdjur. Eftersom de inte kan äta förlorar de upp till 50 % av sin vikt. Så många som 30 % av valparna dör under det första året.
Frågor och svar
F: Vad är en harptätning?
S: En grönlandssäl är en art av öronlös säl som också är känd som sadelsäl eller grönlandssäl.
F: Var lever grönlandssälen?
S: Knubbsälar lever i den nordligaste delen av Atlanten och delar av Arktiska oceanen.
F: Vad är det vetenskapliga namnet på grönlandssälen?
S: Det vetenskapliga namnet på grönlandssälen är Pagophilus groenlandicus.
F: Vad betyder namnet Pagophilus groenlandicus?
S: Namnet Pagophilus groenlandicus betyder "isälskare från Grönland".
F: Hur många arter hör till släktet Pagophilus?
S: Grönlandssälen (Pagophilus groenlandicus) är den enda arten som tillhör släktet Pagophilus.
F: Vad är ett annat namn för grönlandssäl?
S: Ett annat namn för grönlandssäl är sadelsäl.
F: Vilken typ av säl är grönlandssälen?
S: Knubbsälen är en öronlös säl.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Harpäl (Pagophilus groenlandicus) – utbredning, kännetecken och bevarande Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/42524
Källor
- iucnredlist.org : "Pagophilus groenlandicus"
- elsevier.com : Encyclopedia of Marine Mammals
- animals.nationalgeographic.com : Nationalgeographic.com
- wikidata.org : Q209324
- species.wikimedia.org : Pagophilus groenlandicus
- animaldiversity.org : Pagophilus_groenlandicus · web.archive.org
- eunis.eea.europa.eu : 15727
- gbif.org : 2434801
- inaturalist.org : 41702
- irmng.org : 10941606
- itis.gov : 622022
- apiv3.iucnredlist.org : 41671
- departments.bucknell.edu : 14001057
- data.nbn.org.uk : NBNSYS0000005138