Helix – släkte av stora landsnäckor (H. pomatia, H. aspersa)

Helix – stora landsnäckor (H. pomatia, H. aspersa): ätliga delikatesser och trädgårdsskadlighet, livsmiljö, nattaktivitet och parningsbeteenden från Medelhavets arter.

Helix är ett släkte av stora landsnäckor som andas luft och är landlevande lungmaskar.

Släktet Helix är känt från oligocen och framåt. Släktet är inhemskt i Europa och regionerna runt Medelhavet.

De mest kända arterna är Helix aspersa, den vanliga eller bruna trädgårdssnigeln, och Helix pomatia, den romerska snigeln, burgundisk snigel eller ätlig snigel. H. pomatia och vissa andra arter äts som sniglar.

Helix-sniglar har introducerats över hela världen och vissa, särskilt H. aspersa, har blivit skadedjur i trädgårdarna.

Sniglar i detta släkte skapar och använder kärlekspilar under parningen.

Helix-sniglar föredrar svala, fuktiga miljöer eftersom de lätt blir torra. Sniglarna är mest aktiva på natten och efter regn. Under ogynnsamma förhållanden stannar snigeln inne i sitt skal, vanligtvis under stenar eller andra gömställen, för att undvika att bli upptäckt av rovdjur. I torra klimat samlas sniglar naturligt i närheten av vattenkällor, även konstgjorda källor som t.ex. avloppsvatten från luftkonditioneringsapparater.

Den vanliga trädgårdssnigeln (Helix aspersa) är växtätare. Dessa sniglar kan smälta de flesta växter, inklusive morötter och sallad. De har också en specialiserad skörd av symbiotiska bakterier som hjälper deras matsmältning, särskilt genom att bryta ner polysackariden cellulosa till enkla sockerarter.

Kännetecken och anatomi

Arter i släktet Helix har vanligtvis tjocka, rundade skal med tydliga spiralvindingar. Skalens färg och mönster varierar mellan arter och populationer, från ljusbrunt till mörkare ränder eller fläckar. Skalet är kalciumrikt och skyddar snigeln mot uttorkning och rovdjur. De saknar operculum (en "lockplatta") som vissa andra snäckor har.

• Kroppsbyggnad: Som landlevande pulmonata andas de med en lungliknande struktur i mantelhålan.
• Rörelse: De förflyttar sig med hjälp av en bred fot som utsöndrar slem (mucin) och lämnar ett karakteristiskt slemmigt spår.
• Sinnen: De har tentakler med ögon i ändarna av de övre tentaklerna och kemoreceptorer i de nedre.

Fortplantning och livscykel

Alla Helix-arter är hermafroditer, vilket innebär att varje individ har både manliga och kvinnliga fortplantningsorgan. Parningen kan vara långvarig och inkluderar ofta utbyte av sperma. Många arter använder de så kallade "kärlekspilarna" (kalkiga pilformade strukturer) som ett inslag i parningsbeteendet — dessa kan påverka mottagarens beteende och öka chansen att den avsändande individens sperma används.

Efter befruktning läggs ägg i jorden eller under löv och stenar. Ungarna kläcks som små snäckor och växer genom många skalvindingar. Livslängden varierar mellan arter; H. pomatia kan leva flera år (ibland upp till 5–10 år i frihet) medan andra arter har kortare livslängd.

Ekologi och beteende

Helix-sniglar är mest aktiva nattetid och vid fuktiga förhållanden. De kan gå i dvala eller estivation under långa torra perioder genom att dra sig in i skalet och försegla öppningen med en tunn slemhinna, ofta kallad epifragm eller epiphragm, för att minska vattenförlusten. Under kalla vintrar kan de också övervintra i jord eller under skydd.

Föda och matsmältning

De flesta arterna är växtätare och använder en raspande tandplatta, radulan, för att skrapa växtmaterial. Dieten kan inkludera blad, frukt, bladverk, alger och dött växtmaterial beroende på art och tillgång. Som nämnts har vissa arter symbiotiska bakterier i tarmkanalen som hjälper till att bryta ner cellulosa och andra svårsmälta ämnen.

Spridning och påverkan på människa

• Geografisk utbredning: Ursprungsområdet är Europa och Medelhavsregionen, men arter som H. aspersa har spridits globalt genom människans verksamhet.
• Ekonomisk påverkan: Vissa Helix-arter betraktas som trädgårdsskadegörare när de äter prydnads- och grönsaksplantor. Samtidigt är H. pomatia en eftertraktad matsnäcka (escargot) i gastronomin.
• Kontrollåtgärder: Hantering av populationer sker via mekaniska metoder (samling, fällor), barriärer, biologisk kontroll (t.ex. naturliga fiender) och i vissa fall kemiska medel. Valet av metod påverkas av miljöhänsyn och lagstiftning.

Rovdjur och hot

Naturliga fiender är bland annat fåglar, igelkottar, snokar, kräldjur, större skalbaggar och vissa däggdjur. Parasiter och sjukdomar (t.ex. nematoder) kan också påverka populationer. Människans insamling för konsumtion samt habitatförlust är lokala hot, medan invasiva arter och klimatskiftningar kan ändra utbredning och täthet.

Taxonomi och namn

Släktet Helix ingår i familjen Helicidae. Noterbart är att snäckornas taxonomiska indelning har reviderats flera gånger, och vissa arter som traditionellt placerats i Helix kan i nyare systematik placeras i andra släkten. Trots det används namnen Helix pomatia och Helix aspersa ofta i populär litteratur och fältguider, även om H. aspersa i modern litteratur ibland refereras till som Cornu aspersum.

Skydd och förvaltning

I vissa länder är plockning av vilda Helix-sniglar reglerad eller förbjuden för att skydda lokala bestånd, särskilt för arter som har ekonomiskt värde eller är sårbara. För enskilda trädgårdsägare är ekologiska skadedjurslösningar och förebyggande odlingsmetoder att föredra för att minska skador utan att skada andra organismer.

Sammanfattningsvis är Helix ett välkännbart släkte stora landsnäckor med viktig ekologisk roll i många tempererade och medelhavsmiljöer. De varierar från nyttodjur i gastronomin till besvärliga trädgårdsskadegörare, och deras biologi — från kärlekspilar till estivation — gör dem intressanta både för naturintresserade och forskare.

Frågor och svar

F: Vilket är släktet av stora luftandande landsnäckor?

F: Var är Helix-sniglar inhemska?

F: Vilka är några exempel på arter i detta släkte?

F: Hur parar sig sniglar i det här släktet?

F: Vilken typ av miljö föredrar de?

F: När är dessa varelser mest aktiva?

Sök med bokstav