Hjärtpiggar (Echinocardium, Loveniidae) – grävande tagghudingar på sandstränder

Upptäck hjärtpiggar (Echinocardium) — grävande Loveniidae på sandstränder: anatomi, beteende, grävteknik och livsmiljö.

Hjärtpiggar är grävande tagghudingar. Livsstilen liknar den hos sanddockor, men hjärtpiggen tillhör en annan grupp. Hjärtpiggen tillhör familjen Loveniidae i ordningen Spatangoida.

Echinocardium är den vanliga brittiska hjärtpiggen på sandstränder. Dess spikuler omvandlas till mjuk form, och de har klibbiga rörfötter som för mat till tarmen. De kan gräva ner sig upp till fem gånger sin egen höjd och ändå hålla kontakt med ytan för att få syrehaltigt vatten och föda.

Utseende och anatomi

Hjärtpiggar har ett karakteristiskt hjärtformat skal (test) som ofta är täckt av täta, korta och mjuka taggar — ibland ser de nästan ludna ut. På ovansidan syns petaloida mönster där ambulakralöppningarna är samlade; dessa används främst för respiration. Under taggarna finns klibbiga rörfötter (podia) som fungerar både för förflyttning och för att föra partiklar till munnen.

Livsmiljö och utbredning

Arten Echinocardium cordatum förekommer i tidvattenzonen och ner på grunt vatten i norra Atlanten, inklusive brittiska öarna och svenska västkusten i viss utsträckning. Den trivs i fin till medelkornig sand, där den lever nedgrävd och rör om sedimentet när den söker föda.

Föda och beteende

• Hjärtpiggar är huvudsakligen deposit- och filtrerare: de bearbetar sanden för att fånga upp organiskt material, mikroalger och partiklar.
• Rörfötterna och slembildning transporterar föda till munnen, som sitter på undersidan av djuret.
• Genom att gräva och röra upp sediment bidrar de till bioturbation — en viktig process för syresättning och näringsomsättning i bottensediment.

Fortplantning och utveckling

Som många andra tagghudingar är hjärtpiggar utsprutningsspawners: de släpper ut ägg och spermier i vattnet där befruktning sker. De befruktade äggen utvecklas till planktoniska larver (pluteuslarver) som efter en period i planktonet sjunker ner och genomgår metamorfos till unga, nedgrävda individer.

Rovdjur och hot

Rovdjur inkluderar krabbor, vissa fiskar, sjöstjärnor och kustfåglar som kan gräva upp dem. Hjärtpiggar är inte i allmänhet hotade som art, men deras populationer kan påverkas negativt av intensiv bottentrålning, kustutbyggnad och föroreningar som förändrar sedimentets kvalitet.

Att hitta hjärtpiggar

Oftast hittar man hjärtpiggar levande begravda i sanden vid lågvatten. När djuret dött kan det inre kalkskalet skonsamt bevaras och spolas upp som en vit, hjärtformad test — ofta kallad "sea potato" eller bara en vit sjöborretest. Dessa spolade tester är vanliga fynd bland strandfyndare.

Varför de är viktiga

Hjärtpiggar har en ekologisk roll som bottenlevande omblandare av sediment och del i näringskedjan. Genom att bearbeta bottensediment hjälper de till att frigöra näringsämnen och skapa mikrohabitater för andra organismer.

Sammanfattning: Hjärtpiggar (familjen Loveniidae, t.ex. Echinocardium) är nedgrävande tagghudingar som lever i sandiga miljöer, filtrerar och äter organiskt material och spelar en viktig roll i kustekosystemens sedimentdynamik.

Frågor och svar

F: Vad är hjärtborrar?

F: Hur liknar livsstilen hos hjärtborrar den hos sanddollar?

F: Vad är den brittiska standardhjärtborren som hittas i sandstränder?

F: Hur transporterar hjärtborrar föda till sin tarm?

F: Hur mycket kan en hjärtborre gräva i förhållande till sin egen längd?

F: Hur håller hjärtborrar kontakt med ytan för att få syresatt vatten och föda?

F: Vad händer med spikulerna hos hjärtborrar?

Sök med bokstav