Homo georgicus – 1,8 miljoner år gammal Homo-art från Dmanisi, Georgien

Upptäck Homo georgicus — 1,8 miljoner år gamla fossiler från Dmanisi, Georgien; unik inblick i tidiga Homo, verktyg, skelett och evolution mellan H. habilis och H. erectus.

Homo georgicus är en Homoart som föreslogs 2002. Den baseras på fossila kranier och käkar som hittades i Dmanisi i Georgien 1999 och 2001 och som verkar ligga mellan Homo habilis och H. erectus. Kranierna uppvisar en mosaik av primitiva och mer moderna drag: de har relativt liten hjärnvolym jämfört med senare Homo, men vissa skelettdrag liknar dem hos H. erectus. Hjärnvolymen varierar i materialet och uppskattas vara i storleksordningen cirka 546–780 cm³, vilket visar att tidiga Homo som lämnade Afrika hade en större variation i hjärn- och kroppsstorlek än man tidigare trott.

Ett partiellt skelett upptäcktes 2001. Fossilerna är ungefär 1,8 miljoner år gamla. Resterna upptäcktes första gången 1991 av den georgiske forskaren David Lordkipanidze tillsammans med ett internationellt team som grävde fram resterna. Redskap och djurben hittades tillsammans med de gamla mänskliga kvarlevorna. De tekniska lämningarna liknar enkla stenverktyg i Oldowan‑traditionen och djurbenen visar tecken på slaktning och bearbetning, vilket ger information om tidiga Homo‑arters beteende och näringsstrategier. Dateringen av lagren vid Dmanisi har fastställts med flera metoder, bland annat magnetostratigrafi och radioisotopdateringar, vilket stöder en ålder på omkring 1,77–1,85 miljoner år.

Först trodde forskarna att de hade hittat underkäkar och kranier som tillhörde Homo ergaster, men storleksskillnaderna ledde till att de namngav en ny art. Förslaget Homo georgicus har dock varit föremål för debatt inom paleoantropologin: en del forskare anser att Dmanisi‑fossilen bättre bör betraktas som tidiga H. erectus eller som variation inom en och samma utbredda tidiga Homo‑art. Oavsett taxonomisk tolkning är Dmanisi‑fynden av stor betydelse eftersom de ger direkt bevis för en tidig utbredning av släktet Homo utanför Afrika och visar att tidiga Homo kunde anpassa sig till nya miljöer, använda stenverktyg och reproducera betydande morfologisk mångfald inom tidiga populationer.

Viktiga slutsatser från Dmanisi

• Tidig utbredning: Dmanisi representerar några av de äldsta kända Homo‑fossilen utanför Afrika och visar att spridningen ut i Eurasien skedde redan för omkring 1,8 miljoner år sedan.
• Morfologisk variation: Fynden visar stor variation i kraniumstorlek och ansiktsform inom samma lokalitet, vilket påverkar hur forskare tolkar artgränser inom tidiga Homo.
• Beteende och teknik: Förekomsten av enkla stenverktyg och bearbetade djurben tyder på jakt eller åtminstone systematisk åtkomst till animaliskt protein och koordinerade aktiviteter.
• Funktionell anatomi: Skelettmaterialet visar proportioner (t.ex. förhållandet mellan benlängder) som antyder effektiv upprätt gång och anpassning till vandring över landskapet.

Sammanfattningsvis har Homo georgicus‑materialet från Dmanisi förändrat vår bild av de tidigaste representanter för släktet Homo: fynden understryker både en tidig och framgångsrik spridning ut ur Afrika och en större inomartsvariation än tidigare antaget. Diskussionen om huruvida dessa individer utgör en egen art eller hör till H. erectus pågår fortfarande och är ett aktivt forskningsområde.

Tolkningar

Liten skalle

Kraniet D2700 har en hjärnvolym på cirka 600 cm³, är daterat till 1,77 miljoner år och är i gott skick. Kraniet var det minsta och mest primitiva homininkraniet som någonsin upptäckts utanför Afrika.

I Afrika representerar Australopithecinerna och den tidiga Homo två olika evolutionära vägar som delar en gemensam förfader. I Georgien var exemplaren, med en hjärna som var hälften så stor som den anatomiskt moderna människans, de minsta som hittades fram till upptäckten av Homo floresiensis på ön Flores 2003.

Det finns en stark sexuell dimorfism, där hanarna är betydligt större än honorna. Detta är ett primitivt drag som är mindre tydligt hos nyare människoarter i Europa (dvs. Homo antecessor, Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis).

Den lilla storleken hos denna art står i kontrast till den mycket större storleken hos Homo erectus. H. georgicus var den första homoart som bosatte sig i Europa, cirka 800 000 år före H. erectus.

Senare hittade man fyra fossila skelett som visade en art som var primitiv med avseende på skalle och överkropp, men som hade relativt avancerade taggar och underben, vilket gav större rörlighet. De anses nu representera ett stadium strax efter övergången mellan Australopithecus och Homo erectus och har daterats till 1,8 miljoner år före nutid. Samlingen omfattar en av de största pleistocena Homo mandiblerna (D2600), en av de minsta underpleistocena mandiblerna (D211), en nästan komplett subadult (D2735) och ett exemplar utan tänder (D3900).

Ritning av Dmanisi skalle D-2282


Plats för upptäckten

Frågor och svar

F: Vad är Homo georgicus?

F: När hittades fossilen av Homo georgicus?

F: Vad fick forskarna att namnge en ny art, Homo georgicus?

F: Vem upptäckte kvarlevorna av Homo georgicus?

F: Vad hittades bredvid de mänskliga kvarlevorna i Dmanisi?

F: Hur gamla är fossilen av Homo georgicus?

F: Vilka andra arter är Homo georgicus skallar och käkar ett mellanting mellan?

Sök med bokstav