Homo floresiensis

Upptäckt

Resterna upptäcktes på den indonesiska ön Flores av ett australiensisk-indonesiskt team av arkeologer 2003. Arkeologen Mike Morwood och hans kollegor letade efter bevis för den ursprungliga migrationen av H. sapiens från Asien till Australien. De förväntade sig inte att hitta en ny art. De överraskades av upptäckten av ett nästan komplett skelett av en hominin.

Vid utgrävningar som gjordes därefter hittades ytterligare sju skelett, som ursprungligen troddes vara från 38 000 till 13 000 år sedan. Ett armben som man tror tillhör H. floresiensis daterades till cirka 74 000 år. Exemplaren är inte fossiliserade och har "konsistensen av vått blötpapper"; när de väl exponerats. Benen måste få torka innan de kunde grävas upp.

Mer omfattande stratigrafiskt och kronologiskt arbete har dock lett till att de senaste bevisen för deras existens har flyttats tillbaka till för 50 000 år sedan. Deras skelettmaterial dateras nu till 100 000-60 000 år sedan. Stenverktyg som återfanns tillsammans med skelettresterna kom från arkeologiska horisonter som sträcker sig från 190 000 till 50 000 år sedan.

Forskarna hoppas hitta bevarat mitokondrie-DNA för att kunna jämföra det med prover från liknande icke-fossiliserade exemplar av Homo neanderthalensis och H. sapiens.

Denna hominin är anmärkningsvärd eftersom den har en liten kropp och hjärna. I grottan har man också hittat många stenverktyg. Verktygen är av en storlek som skulle kunna användas av den 1 meter långa människan. De är daterade från 95 000 till 13 000 år sedan. De har hittats i samma arkeologiska lager som en elefant av det utdöda släktet Stegodon. Hobben kan ha jagat denna elefant. Elefanten skulle ha varit mycket vanlig i hela Asien under kvartärtiden. Andra djur som levde på ön på den tiden var jätteråttor, komodovaraner och ännu större arter av ödlor. Homo sapiens nådde regionen för cirka 45 000 år sedan.

En ny art eller inte?

Arkeologen Mike Morwood och hans kollegor som hittade kvarlevorna säger att de tror att individerna tillhör en ny art, H. floresiensis, i vårt mänskliga släkte Homo. Upptäckarna säger också att H. floresiensis kan ha levt samtidigt som moderna människor (Homo sapiens) på Flores.

Alla är inte överens om att detta är en ny art. Den indonesiska antropologen Teuku Jacob föreslog att skallen på LB1 var en modern människa med mikrocefali. Detta är en sjukdom som gör att benen i huvudet slutar växa. En annan studie säger att individerna kanske föddes utan en fungerande sköldkörtel, vilket skulle leda till att homininerna var små på grund av en sjukdom som kallas myxödem.

Två studier av benen som publicerades 2007 rapporterade båda bevis för att H. floresiensis är en art. En studie av tre bitar av ben från handen (karpaler) visade att de liknade karpala ben hos en schimpans eller en tidig hominin som Australopithecus. De skilde sig också från benen hos moderna människor. En undersökning av ben och leder i arm, axel och ben visade också att H. floresiensis var mer lik tidiga människor och apor än moderna människor. År 2009 gav publiceringen av en kladistisk analys och en studie som jämförde kroppsstorlekar ytterligare stöd för teorin att H. floresiensis och Homo sapiens är separata arter.

Grottan på Flores Island där exemplaren hittades.


Flores Island i Indonesien, markerad med rött.

Utrotning

Arkeologer tror att arten har överlevt på Flores åtminstone fram till för 12 000 år sedan. Detta gör den till den längst överlevande icke-moderna människan. Den levde också längre än neandertalarna (H. neanderthalensis), som dog ut för cirka 24 000 år sedan.

På grund av ett djupt angränsande sund förblev Flores isolerat under den senaste istiden. På grund av detta anser upptäckarna av H. floresiensis att arten, eller dess förfäder, måste ha nått den isolerade ön med hjälp av vattentransport för cirka 100 000 år sedan (eller, om de är H. erectus, för cirka 1 miljon år sedan).

Lokal geologi tyder på att ett vulkanutbrott på Flores för cirka 12 000 år sedan var orsaken till slutet för H. floresiensis och de djur som levde på ön. Elefanten Stegodon dog också ut vid denna tid.

Berättelser om senare överlevnad

Det finns lokala berättelser om att en liten folkgrupp levde på ön. Ebu Gogo var små, håriga, språklösa grottmänniskor. Det sägs att de fanns där när de första portugisiska fartygen anlände under 1500-talet. Dessa varelser påstås ha funnits så sent som i slutet av 1800-talet. Gerd van den Bergh, en paleontolog som arbetar med fossilerna, rapporterade att han hört talas om Ebu Gogo tio år före fossilfyndet. På den närliggande ön Sumatra finns det rapporter om en 1-1,5 meter lång humanoid, Orang Pendek, som kan vara besläktad med H. floresiensis.