Indigo är en blå nyans. Den färg som visas till höger, elektrisk indigo, är den färg som ligger närmast färgen i indigofärgbandet i regnbågen som det är möjligt att visa på en dator. Indigo beskrivs ofta som en djup, något violettaktig blå.

Spektrum och definition

Isaac Newton namngav och definierade indigo som en spektrumfärg när han delade upp spektrumet i regnbågens sju färger. Indigos spektralområde ligger ungefär mellan 450 och 420 nanometer, det vill säga i övergången mellan blått och violett i det synliga ljuset. Modern färglära och färgmodellering kan dock variera i gränserna för vad som räknas som indigo, och i många sammanhang används färgnamnet mer fritt än strikt spektralt.

Ursprung av namnet

Namnet på färgen indigo kommer ursprungligen från indigoplantan. Indigo är ett färgämne från indigoplantan som används för att färga tyg. Indigoplantan kommer ursprungligen från Indien. Det gamla grekiska ordet för färgämnet är indikon. Romarna använde termen indicum, som övergick till italiensk dialekt och slutligen till engelska som ordet indigo. Genom handel och odling spreds indigofärgning tidigt till stora delar av världen och blev en viktig handelsvara.

Indigofärgning och denim

Indigofärgningen används bland annat för att färga denimväv, som används för att tillverka det som kallas blå jeans (de borde egentligen heta indigo-jeans). Den indigofärg som används för tyg är ofta mörkare än spektrumindigo; denna nyans kallas vanligtvis indigofärg (visas till vänster ovan i bilden och i färgkartan nedan). Indigo som textilfärg är speciell därför att det reducerade, lösliga form av färgämnet (leukoindigo) penetrerar fibrerna vid doppning och sedan oxiderar tillbaka till sin blå form på ytan, vilket ger den karakteristiska slitna looken när färgen nöts bort.

Från naturligt till syntetiskt

Historiskt utvanns indigo från olika växter i släktet Indigofera och andra arter. Under 1800-talet utvecklades syntetiskt indigo, vilket revolutionerade produktionen av färgämnet genom storskalig, billig framställning. Syntetisk indigo dominerar idag marknaden, men intresse för naturligt indigo har ökat på grund av miljö- och hållbarhetsskäl.

Vid indigofärgning med både naturligt och syntetiskt indigo används ofta en reduktionsmetod (vat-dyeing) för att göra färgämnet lösligt. Efter färgning oxiderar färgen i kontakt med luft och återfår sin blå färg. Färgämnet binder inte starkt kemiskt på samma sätt som vissa andra färger, vilket gör att denim ofta bleks och får karaktären av "used look".

Kulturell och historisk betydelse

Indigo har haft stor ekonomisk och kulturell betydelse i många regioner, bland annat i Indien, Afrika och Sydamerika. Indigohandeln och odlingarna bidrog historiskt till lokala och internationella handelsnät. Färgen har också symboliska betydelser i olika kulturer — allt från statusfärg till religiösa och ceremoniella användningar.

Miljö och hälsa

Tillverkning och användning av syntetiska färgämnen kan innebära kemiska utsläpp och vattenföroreningar om inte processerna sköts korrekt. Därför finns idag både industriella standarder och forskning för att minska miljöpåverkan, samt en växande marknad för ekologiskt framställt naturligt indigo och renare färgmetoder.

Exempel på saker som är indigofärgade

De här sakerna är indigofärgade:

  • Jeans och annan denimklädsel (klassisk indigo-färgning)
  • Traditionella textilier från Indien, Afrika och Sydostasien färgade med naturligt indigo
  • Många typer av blommor och växtdelar som uppfattas som djupt blåvioletta
  • Vissa keramiska glasyrer och konstnärspigment som efterliknar indigotoner
  • Kläder och accessoarer i modern modebruk som använder indigo-nyanser
  • Vissa grafiska och digitala färgkoder (t.ex. webbfärger som kallas "indigo" eller "electric indigo")

Sammanfattningsvis är indigo både en spektralfärg och en traditionell textilfärg med lång historia. Dess exakta nyans kan variera från en klar, nästan violettaktig spektralblå till en mörk, djup indigofärg som är vanligt förekommande i tyg och design.