Indo-pakistanska kriget 1971
Det indisk-pakistanska kriget 1971 var en militär konflikt mellan Indien och Pakistan. Det varade bara 13 dagar och anses vara ett av historiens kortaste krig.
Under kriget kämpade indiska och pakistanska styrkor på den östra och västra fronten. Kriget upphörde i praktiken efter att de pakistanska väpnade styrkornas östra kommando undertecknade instrumentet för kapitulation (1971) den 16 december 1971. Efter kapitulationen avskilde sig Östpakistan som den oberoende staten Bangladesh. Omkring 97 368 västpakistanier som befann sig i Östpakistan vid tiden för dess självständighet, däribland cirka 79 700 soldater och paramilitärer från Pakistans armé och 12 500 civila, togs som krigsfångar av Indien.
Västligt och sovjetiskt engagemang
Sovjetunionen ställde sig på Bangladeshis sida och stödde den indiska armén och Mukti Bahini under kriget. Sovjet trodde att Bangladeshs självständighet skulle försvaga dess rivalers ställning - USA och Kina - om landet blev självständigt. Sovjetunionen försäkrade Indien om att om en konfrontation med USA eller Kina utvecklades skulle man vidta motåtgärder. Denna försäkran skrevs in i det indisk-sovjetiska vänskapsfördrag som undertecknades i augusti 1971.
Förenta staterna stödde Pakistan politiskt och genom leveranser. President Richard Nixon och hans utrikesminister Henry Kissinger fruktade Sovjets expansion i Syd- och Sydostasien. Pakistan var en nära allierad till Folkrepubliken Kina, som Nixon hade förhandlat om ett närmande till Kina. Nixon planerade att besöka Kina i februari 1972. Nixon fruktade att en indisk invasion av Västpakistan skulle ge Sovjet kontroll över regionen. Det skulle allvarligt underminera Förenta staternas globala ställning och den regionala ställningen för Amerikas nya tysta allierade, Kina. För att visa Kina att Förenta staterna var en god allierad skickade Nixon militära förnödenheter till Pakistan genom Jordanien och Iran, samtidigt som han uppmuntrade Kina att öka sina vapenleveranser till Pakistan. Nixonadministrationen ignorerade också de rapporter som den fick om den pakistanska arméns "folkmordsaktiviteter" i Östpakistan, framför allt Blood-telegrammet. Detta föranledde omfattande kritik och fördömanden både i kongressen och i den internationella pressen. Förenta staterna lade fram en resolution i FN:s säkerhetsråd med krav på eldupphör och tillbakadragande av Indiens och Pakistans väpnade styrkor. Sovjetunionen lade in sitt veto mot resolutionen. Under de följande dagarna försökte Nixon och Kissinger få Indien att dra sig tillbaka, men de lyckades inte.
President Nixon bad Iran och Jordanien att skicka sina F-86, F-104 och F-5 stridsflygplan för att hjälpa Pakistan.
När Pakistans nederlag i den östra sektorn tycktes säkert skickade Nixon en hangarfartygsstridsgrupp med hangarfartyget USS Enterprise i Bengaliska viken. Enterprise och dess eskortfartyg anlände till stationen den 11 december 1971. Enligt en rysk dokumentärfilm skickade Storbritannien en hangarfartygsstridsgrupp ledd av hangarfartyget HMS Eagle till Bengaliska viken.
Den 6 december och 13 december skickade den sovjetiska flottan två grupper av kryssare och förstörare samt en ubåt beväpnad med kärnvapenmissiler från Vladivostok. De följde den amerikanska insatsstyrkan 74 i Indiska oceanen från den 18 december 1971 till den 7 januari 1972. Sovjet hade också en atomubåt som hjälpte till att avvärja hotet från USS Enterprise task force i Indiska oceanen.
Blodtelegrammet
Frågor och svar
F: Vad var det indo-pakistanska kriget 1971?
S: Det indo-pakistanska kriget 1971 var en militär konflikt mellan Indien och Pakistan.
F: Hur länge varade kriget?
S: Kriget varade bara i 13 dagar.
F: Var stred de indiska och pakistanska styrkorna under kriget?
S: De indiska och pakistanska styrkorna stred på öst- och västfronten.
F: När tog kriget egentligen slut?
S: Kriget tog i praktiken slut efter det att de pakistanska väpnade styrkornas östra kommando undertecknat kapitulationsinstrumentet (1971) den 16 december 1971.
F: Vad hände efter kapitulationen?
S: Efter kapitulationen utträdde Östpakistan som den självständiga staten Bangladesh.
F: Hur många västpakistanier togs som krigsfångar av Indien?
S: Omkring 97 368 västpakistanier som befann sig i Östpakistan vid tiden för dess självständighet, däribland omkring 79 700 soldater och paramilitär personal från den pakistanska armén och 12 500 civila, togs som krigsfångar av Indien.
F: Är det indo-pakistanska kriget 1971 ett av de kortaste krigen i historien?
S: Ja, det indo-pakistanska kriget 1971 anses vara ett av de kortaste krigen i historien.
