Infanterikanoner
Infanterikanoner är artillerivapen som används av infanterienheter. Konstruktionerna har vanligtvis korta pipor som avfyrar en granat med låg hastighet. De är lättbyggda så att de är lätta att flytta runt på slagfältet. Mycket få infanterikanoner används fortfarande av infanterienheter. De har ersatts av granatkastare, lätta pansarvärnsvapen och tyngre trådstyrda missiler. Packkanoner liknar en infanterikanon, men menar de kanoner som är avsedda att tas isär för att kunna förflyttas. Fjällkanoner är infanterikanoner som är utformade för att användas under bergsstrider. Luftburna kanoner är sådana som är utformade för att användas av fallskärmsjägare. De är lätta att flytta och har lägre vikt jämfört med fältkanoner.
En fransk infanterikanon, Puteaux 37 mm kanon, 1916
Historia
Infanterikanoner var den första typen av artilleri som användes av väpnade styrkor, först i Kina och senare i Europa i samband med mongolernas invasion. Till en början var de enkla gjutna tunnor som kallades pots de fer på franska eller vasi på italienska. Dessa vapen var små, orörliga och avfyrade stora bultar eller skott. När piporna blev längre måste man hitta ett sätt att flytta vapnen. Detta ledde till två olika lösningar. Den ena var den mycket lätta handpistolen, som blev arkebusen. Den andra var att placera kanonen på hjulförsedda vagnar, som den 2-pundiga Culvern moyane, 1-pundiga Falcon och 3/4-pundiga Falconet. Dessa lättare renässanspjäser ledde till utvecklingen av 3-pundiga och 4-pundiga regementskanonerna på 1600-talet, särskilt i Gustav Adolfs armé. 1600-talets lätta fältkanoner, som i England kallas drake, fanns i nästan 100 olika kalibrar. Var och en hade sitt eget namn, varav några var:
5 pound, 3½ inch saker, väger 1 ton.
4 pound, 3 tum minion, väger 3/4 ton.
Falken på 2 pund och 2¾ tum, med en vikt på 1/4 ton.
1 pound, 2 tum falconet, väger 200lbs
¾ pound, ¼ tum robinet, väger 100lbs
Saker och falken hade en räckvidd på 360 och 320 meter om de sköts rakt mot målet, och 2 170 och 1 920 meter om de sköts i en uppåtgående båge.
Även om oxar användes för att dra de tyngre fält- och belägringsvapnen, vissa på vagnar i stället för på limbier, var de för långsamma för att hålla jämna steg med infanteriet. Hästar användes för att dra de lättare pjäserna, vilket ledde till utvecklingen av artillerivagnar och hästlag som överlevde fram till slutet av 1800-talet.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är en infanterikanon?
S: En infanterikanon är ett artillerivapen som används av infanteriförband.
F: Hur skiljer sig en infanterikanon från andra artillerivapen?
S: Infanterikanoner har vanligtvis korta pipor, avfyrar låghastighetsgranater och är lättbyggda för att enkelt kunna förflyttas på slagfältet.
F: Används infanterikanoner fortfarande ofta av infanterienheter idag?
S: Nej, mycket få infanteripjäser används fortfarande idag. De har ersatts av andra vapen som granatkastare, lätta pansarvärnsvapen och tyngre trådstyrda robotar.
F: Vad är packpistoler?
S: Packpistoler liknar infanteripistoler, men är avsedda att tas isär för förflyttning.
F: Vad är bergskanoner?
S: Bergskanoner är infanterikanoner som är särskilt utformade för att användas vid bergsstrid.
F: Vad är luftburna gevär?
S: Luftburna gevär är infanterigevär som utformats för att användas av fallskärmsjägare. De är lättare och enklare att flytta än fältkanoner.
F: Varför ersätter granatkastare och trådstyrda robotar infanteripjäser?
S: Granatkastare och trådstyrda robotar är mer effektiva och ändamålsenliga i moderna krigföringsscenarier. De är också enklare att använda och kräver mindre personal.
