IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är en internationell vetenskaplig panel bestående av forskare och experter som nomineras av regeringar och organisationer över hela världen. Panelen har till uppgift att bedöma och sammanfatta den vetenskapliga kunskapen om klimatförändringar, särskilt hur människan får jorden att värmas upp på ett onaturligt sätt. IPCC inrättades 1988 av Världsmeteorologiska organisationen (WMO) och FN:s miljöprogram (UNEP), två organisationer inom FN.

Vad gör IPCC?

IPCC bedriver inte egen fältforskning eller laboratoriearbete. Istället sammanställer och granskar panelens experter den publicerade vetenskapliga litteraturen för att ge en så heltäckande och balanserad bild som möjligt av vad som är känt om klimatförändringar. Resultatet publiceras i form av stora bedömningsrapporter, samt tematiska specialrapporter och tekniska underlag.

Struktur och arbetsmetod

  • Arbetsgrupper: IPCC är organiserat i flera arbetsgrupper som fokuserar på olika områden: Working Group I (klimatets fysikaliska grund), Working Group II (effekter, sårbarhet och anpassning) och Working Group III (begränsning av klimatförändringar/mitigation).
  • Författare och granskning: Författarna är experter utsedda av medlemsländerna och väljer litteratur som går igenom en omfattande peer review-process där andra forskare och regeringsrepresentanter får lämna synpunkter.
  • Sammanfattning för beslutsfattare: Varje rapport har en "Summary for Policymakers" som förhandlas och godkänns rad för rad av IPCC:s medlemsstater — det ger dokumentet politisk tyngd samtidigt som det bygger på vetenskaplig granskning.

Historia och viktiga milstolpar

IPCC:s första stora bedömningsrapport publicerades 1990 och har därefter följts av regelbundna Assessment Reports (AR) som sammanfattar kunskapsläget. IPCC:s arbete bidrog till att forma internationella klimatavtal: FN:s ramkonvention omklimatförändringar (UNFCCC) skapades som en övergripande ram, och senare förhandlingar ledde till verkställiga avtal som Kyotoprotokollet och Parisavtalet. År 2007 delade IPCC Nobels fredspris med USA:s tidigare vicepresident Al Gore, för deras arbete med att öka kunskapen om klimatförändringar.

IPCC:s uppdrag i praktiken

IPCC:s rapporter används av regeringarna som underlag i klimatförhandlingar och nationell planering. Rapporterna beskriver bland annat:

  • Orsakerna till klimatförändringar (t.ex. utsläpp av växthusgaser som koldioxid och metan från förbränning, industri och markanvändning).
  • Konsekvenser för samhällen och ekosystem samt behovet av anpassning.
  • Möjliga strategier för att minska utsläppen (mitigation) och tekniska, ekonomiska och samhälleliga aspekter av dessa strategier.

I FN-sammanhang bedöms betydelsen av människors aktiviteter — inklusive tekniska processer och kemi i olika industrier — för klimatet i dessa rapporter, och IPCC ger även uppskattningar av osäkerheter och sannolikheter i sina slutsatser.

Rapporter som har haft särskild påverkan

Bland de mest uppmärksammade publikationerna finns de periodiska bedömningsrapporterna (Assessment Reports) och flera specialrapporter, till exempel rapporter om 1,5 °C-målet (SR15), extremväder och skador/återhämtning. De senaste bedömningsrapporterna (AR5 och AR6) har tydliggjort att den nuvarande uppvärmningen till största delen beror på mänskliga utsläpp och har skärpt bilden av riskerna och nödvändiga åtgärder.

Kritik och begränsningar

IPCC får både beröm för att sammanföra världens klimatforskning och kritik för begränsningar såsom:

  • Att arbetet ofta är konservativt eftersom slutsatser grundas på publicerad litteratur och att det finns tidsskillnader mellan forskning och publicering.
  • Politiska förhandlingar kring sammanfattningar kan göra att vissa formuleringar blir mindre bestämda än vad enskilda forskare skulle vilja.
  • Komplexiteten i regionala effekter och osäkerheter i modeller gör vissa prognoser svåra att precisera.

Varför IPCC är viktigt

Genom att syntetisera och kvalitetssäkra den vetenskapliga kunskapen fungerar IPCC som en central kunskapskälla för beslutsfattare, medier, näringsliv och allmänhet. Dess arbete ligger till grund för internationella klimatförhandlingar och nationell klimatpolitik, och hjälper samhället att förstå både risker och möjliga vägar framåt för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringar.