Kyotoprotokollet – vad det är och varför det är viktigt

Upptäck Kyotoprotokollet: dess mål, historia, medlemsländer och varför det är avgörande för att minska växthusgaser och driva global klimatpolitik.

Kyotoprotokollet är en plan som skapats av FN för FN:s ramkonvention om klimatförändringar och som syftar till att minska effekterna av klimatförändringarna, t.ex. den globala uppvärmningen. Planen säger att länder som antar (följer) Kyotoprotokollet måste försöka minska hur mycket koldioxid (och andra "växthusgaser" som förorenar atmosfären) de släpper ut i luften.

Kyotoprotokollets fullständiga namn är Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. Det kallas Kyotoprotokollet eftersom det utarbetades i Kyoto, Japan. Kyotoprotokollet trädde officiellt i kraft den 16 februari 2005. Den 16 februari började Ryssland följa (ratificera) Kyotoprotokollet och det beslutades att det skulle träda i kraft fullt ut. I februari 2009 hade 183 länder gått med på att följa Kyotoprotokollet, och de står för mer än 55 % av de växthusgaser som släpps ut i vår atmosfär.

Det finns fortfarande 29 länder som ännu inte har antagit den. Kroatien och Kazakstan har undertecknat fördraget, men har inte ratificerat det (det är en lag som de måste följa). Donald Trump och Amerikas förenta stater har undertecknat det men sagt att de inte kommer att ratificera det. Australien har först nyligen ratificerat Kyotoprotokollet under den tidigare premiärministern Kevin Rudd. Båda dessa länder har sagt att det faktum att Kina och Indien använder sig av undantag från fördraget (dessa länder anser att delar av fördraget inte gäller dem och de kommer inte att följa dessa delar) i industrialiseringens namn är orättvist och att de inte kommer att ratificera på grund av detta, även om man tror att USA och Australien skyddar sina ekonomiska intressen genom att inte ratificera. Ländernas ledare säger att om de ändrar sin användning av växthusgaser kommer deras folk att förlora jobb. De tjugofyra andra länderna har varken undertecknat eller ratificerat fördraget.

Vad innebär protokollet i praktiken?

Kyotoprotokollet lade upp bindande utsläppsminskningsmål för industriländer (de så kallade Annex I-länderna). Målen var formulerade som procentminskningar jämfört med en baslinje, vanligtvis utsläppsnivåerna 1990, och gällde främst för den första åtagandeperioden 2008–2012. Protokollet introducerade också flera flexibla mekanismer som gjorde det möjligt för länder att uppfylla sina mål på ett kostnadseffektivt sätt:

• Handel med utsläppsrätter (Emissions Trading) – länder med lägre utsläpp än sina mål kunde sälja överskott till andra länder.
• Gemensamt genomförande (Joint Implementation, JI) – projekt i andra industriländer som minskade utsläpp och gav krediter.
• Clean Development Mechanism (CDM) – investeringar i projekt i utvecklingsländer som minskar utsläpp och ger certifikat som köpare i industriländer kan använda.

Vilka länder omfattas?

Kyotoprotokollet skiljde mellan industriländer och utvecklingsländer. Det var i första hand de industrialiserade länderna som fick bindande mål. Det betyder att stora utvecklingsländer som Kina och Indien inte hade samma skyldigheter under Kyotoprotokollet, vilket var en källa till kritik och politisk debatt om vad som var rättvist.

En del länder undertecknade men ratificerade aldrig protokollet, och några länder ändrade senare sin inställning. Till exempel undertecknade Amerikas förenta stater protokollet men ratificerade det aldrig och var därför inte formellt bundet av Kyotoprotokollet.

Effekter, kritik och betydelse

Kyotoprotokollet har både berömts och kritiserats:

• Positiva effekter: Protokollet gav ett första internationellt ramverk för bindande utsläppsminskningar och skapade fungerande mekanismer för koldioxidhandel och projektbaserade investeringar. Det bidrog till att bygga erfarenhet av klimatpolitik och marknadslösningar som senare använts i andra avtal.
• Kritik: Många menade att protokollet var otillräckligt eftersom stora utsläppande utvecklingsländer inte hade bindande mål, vilket minskade protokollets effekt på globala utsläpp. Andra pekade på ekonomiska konsekvenser för vissa industrier och risker för "koldioxidläckage" där produktion flyttas till länder utan regler.
• Begränsad global inverkan: Trots lokala minskningar fortsatte de globala utsläppen att öka under flera år, vilket visar att ett enda avtal inte räcker utan bredare och mer ambitiösa åtgärder.

Vad följde efter Kyotoprotokollet?

Efter Kyotoprotokollets första åtagandeperiod arbetade världen vidare med nya avtal och förhandlingar. En viktig lärdom var behovet av bredare deltagande av både industriländer och utvecklingsländer. Detta ledde i slutändan fram till Parisavtalet 2015, där nästan alla länder för första gången enades om att begränsa den globala uppvärmningen och där nationella bidrag (NDC:er) används för att planera utsläppsminskningar.

Sammanfattning

Kyotoprotokollet var ett viktigt första steg mot internationellt samarbete mot klimatförändringar. Det satte bindande mål för industriländer, införde flexibla mekanismer som bidrog till utvecklingen av koldioxidmarknader och gav värdefulla erfarenheter för framtida klimatavtal. Samtidigt visade protokollet begränsningar i räckvidd och effekt, vilket banade väg för mer inkluderande och ambitiösa upplägg som Parisavtalet.

Frågor och svar

F: Vad är Kyotoprotokollet?

F: Vad ber Kyotoprotokollet länderna att göra?

F: Vem skapade Kyotoprotokollet?

F: Varför skapades den?

F: Vilka typer av gaser ingår i protokollet?

F: Hur följer länderna protokollet?

F: Finns det en mekanism för att se till att protokollet följs?

Sök med bokstav