Klimatkänslighet | Jorden blir varmare eftersom människor släpper ut växthusgaser i atmosfären

Hur känsligt är klimatet?

Klimatforskarna känner inte till klimatkänsligheten särskilt väl, men de tror att den förmodligen ligger mellan 1,5 °C och 4,5 °C. Om atmosfären hade dubbelt så mycket koldioxid₂ som den hade 1750 skulle jorden sannolikt vara mellan 1,5 °C och 4,5 °C varmare efter tusentals år.

 

Hur vet vi det?

Det finns tre sätt att försöka ta reda på klimatkänsligheten. Det första sättet är att titta på de temperaturmätningar som gjorts varje år sedan 1750 och jämföra dem med mätningar av hur mycket växthusgas som fanns i atmosfären vid samma tidpunkt. Det andra sättet är att försöka räkna ut hur mycket växthusgas det fanns och hur temperaturen var i ett avlägset förflutet innan man började mäta dem. Till exempel genom att mäta hur mycket koldioxid₂ finns i små luftbubblor som är instängda djupt inne i isar för tusentals år sedan. Det tredje sättet är att göra modeller av klimatsystemet i datorer.

 

Varför är det viktigt att veta bättre hur känsligt klimatet är?

Parisavtalet syftar till att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C. Om klimatet är mycket känsligt kommer detta att bli mycket svårt, så kanske borde människor och länder snabbare övergå till att använda renare energi. Men om klimatet inte är särskilt känsligt är det kanske slöseri med pengar att sluta använda kolkraftverk som fortfarande är nästan nya. Det är därför mycket viktigt att ta reda på exakt hur känsligt klimatet är.

 

Varför är det svårt att ta reda på det?

Det är svårt att ta reda på hur känsligt klimatet är, för efter att växthuseffekten har gjort jorden lite varmare finns det många olika typer av återkopplingar som kan göra uppvärmningen snabbare eller långsammare. Värmen gör till exempel att mer vatten avdunstar från havet, och denna vattenånga är i sig själv en växthusgas som gör jorden ännu varmare. Forskarna är ganska säkra på att de flesta återkopplingar gör uppvärmningen snabbare: men eftersom återkopplingarna är så komplicerade förstår de dem inte särskilt bra, och ibland är deras datorer inte tillräckligt snabba för att göra tillräckligt många beräkningar för att få ett bra svar. Det projekt där de arbetar tillsammans för att förstå bättre kallas Coupled model intercomparison project (CMIP). En av de saker som de försöker förstå bättre är moln, eftersom de kan göra stor skillnad.

 
Det här diagrammet visar den allmänna uppfattningen om klimatkänslighet. När människor släpper ut koldioxid2 blir jorden varmare. Denna uppvärmning blir större av de flesta återkopplingar. Det finns många olika typer av återkopplingar. En återkoppling är att när den första värmen smälter is som reflekterade mycket av solljuset, kan solljuset lysa på havet som tidigare låg under isen och göra havet varmare.  

Olika sätt att tala om klimatkänslighet

Människor som tänker på 2000-talet kan tala om klimatkänslighet på ett annat sätt än människor som tänker på tusentals år framåt i tiden.

När CO2 slutar öka

Om CO₂ ökar gradvis med 1 % varje år är den övergående klimatresponsen (TCR) temperaturökningen det år då den har fördubblats. Detta är sannolikt mellan 1 °C och 2,5 °C. Eftersom detta är lite som det som kan hända under detta århundrade kan detta vara det mest användbara sättet för de flesta att tala om klimatkänslighet när de talar om Parisavtalet.

När havets temperatur balanserar temperaturen i atmosfären.

Men det mesta av den extra värmen värmer upp haven, och när CO₂ har slutat öka lämnar en del av denna värme haven och fortsätter att långsamt värma upp atmosfären i tusentals år. Klimatkänsligheten i jämvikt (ECS) är den temperatur som jorden skulle uppnå när atmosfären åter har kommit i balans med haven, om CO₂ slutade öka men stannade på den dubbla nivån.