Annekteringen av Korea 1910–1945: Japans koloniala styre och följder

Fördjupa dig i Japans annektering av Korea 1910–1945: kolonialt styre, motstånd och långvariga följder för Korea och regionen.

Japans annektering av Korea skedde 1910. Japans imperium annekterade (gjorde Korea till en del av sitt territorium). På japanska kallas det också 日韓併合、朝鮮併合、日韓合邦 vilket översätts som annektering av Korea, annektering av Joseon (ett gammalt namn på Korea) och förening av Japan och Korea.

Därefter styrde japanerna Korea fram till 1945, efter Potsdamkonferensen i slutet av andra världskriget.

Bakgrund till annekteringen

Under slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet ökade Japans inflytande i Korea efter segrar i det sino‑japanska kriget (1894–1895) och det rysk‑japanska kriget (1904–1905). År 1905 upprättade Japan ett protektorat över Korea genom det så kallade Eulsa‑fördraget (Japan–Korea Treaty of 1905), vilket kraftigt begränsade Koreas självständighet. Koreanska försök att söka stöd internationellt och att bevara monarkins makt slogs ned; exempelvis tvingades kejsaren att abdikera och den koreanska armén upplöstes.

Formell annektering 1910

Den formella annekteringen skedde genom Japan–Korea Treaty of 1910, undertecknad i augusti 1910. Efter detta införlivades Korea administrativt i det japanska riket och styrdes av en japansk guvernör. Det var början på ett kolonialt styre som varade till Japans kapitulation 1945.

Kolonialt styre 1910–1945: politik och åtgärder

Japans styre i Korea kännetecknades av både moderniseringsprojekt och hård kontroll. Viktiga aspekter var:

• Administrativ och rättslig integration: Japanska myndigheter ersatte koreanska institutioner och införde japansk lagstiftning och byråkrati.
• Ekonomisk exploatering och infrastruktur: Japan byggde järnvägar, hamnar och industrier, men investeringarna gjordes i första hand för att gynna japanska intressen. Export av jordbruksprodukter, särskilt ris, ökade till nytta för Japan och ledde ibland till bristlokala i Korea.
• Jordreformer och egendomsförändringar: En omfattande jordregisterundersökning och legalisering av äganderätter ändrade markägandeförhållanden — många koreaner förlorade mark till japanska företag eller storskaliga odlare.
• Kulturell och språklig assimilation: Japanska blev undervisningsspråk i skolorna, och under 1930‑ och 1940‑talen intensifierades politiken för att assimilera koreanerna. Åtgärder inkluderade förbud mot koreanska i vissa offentliga sammanhang och uppmuntran, senare tvång, att anta japanska namn (sōshi‑kaimei).
• Tvingad arbetskraft och militär mobilisering: Under 1930‑ och 1940‑talen mobiliserade Japan koreaner för arbete i fabriker, gruvor och som militär arbetskraft. Ett stort antal koreanska kvinnor tvingades som prostituerade åt den japanska militären — de som kallas ”comfort women” — och många män tvångsrekryterades eller pressades in i militärtjänstgöring.
• Polis- och säkerhetsapparat: Censur, övervakning och hårda repressalier mot politiskt motstånd var vanligt. Demonstrationer och nationalistiska rörelser möttes ofta med våld.

Motstånd och nationella rörelser

Koreanska nationaliströrelser motsatte sig kolonialmakten genom både fredliga och väpnade medel. Ett stort massutbrott var 3‑1‑rörelsen (March 1 Movement) i mars 1919 då hundratusentals protesterade mot japansk styre; protesterna möttes av våldsamma nedslag. Samma år etablerades en provisorisk koreansk exilregering i Shanghai som ett centrum för diplomatiskt och politiskt motstånd. Parallellt verkade gerillor och oberoendegrupper i Manchuriet och andra områden.

Följder och efterverkningar

När Japan kapitulerade 1945 upphörde formellt det japanska styret i Korea. Frigörelsen följdes snabbt av besättningar från Sovjetunionen i norr och USA i söder, vilket ledde till delningen av Korea vid 38:e breddgraden och slutligen upprättandet av två separata stater 1948: Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea) och Republiken Korea (Sydkorea). Denna delning blev en av de centrala orsakerna till Koreakriget 1950–1953 och har haft långvariga politiska och säkerhetsmässiga konsekvenser.

På längre sikt gav kolonialperioden både materiella och psykologiska arv: infrastruktur och industriell bas utvecklades, men fördelarna hamnade ofta hos japaner eller lokala samarbetare, och många koreaner drabbades av ekonomisk förlust, sociala trauman och kulturell förlust. Efter befrielsen genomfördes i söder en jordreform som bröt upp stora jordegendomar, medan norr nationaliserade industrier och jord.

Rättsliga och historiska kontroverser

Ämnen som giltigheten av de avtal som ledde till annekteringen, kompensation för tvångsarbete och sexuell exploatering (”comfort women”), samt tolkningar av historiska händelser har fortsatt att skapa spänningar mellan Korea och Japan. Många koreaner anser att annekteringen och tiden under japanskt styre var illegitim och orättfärdig, och frågorna om minnespolitik, officiella ursäkter och kompensation har återkommande påverkat relationerna mellan länderna.

Sammanfattning

Perioden 1910–1945 var en omvälvande tid i Koreas historia. Det japanska kolonialstyret innebar modernisering i vissa tekniska avseenden, men också djupgående ekonomisk exploatering, förtryck, kulturellt förtryck och mänskligt lidande. Effekterna av denna period — politiska, ekonomiska och sociala — format Koreahalvöns moderna historia och påverkar fortfarande relationerna mellan Korea och Japan.

Vidare läsning

För den som vill fördjupa sig rekommenderas att söka akademiska översikter om Japan–Korea‑relationer, böcker om koreansk modern historia, samt dokument och vittnesmål från perioden 1910–1945. Att läsa både koreanska, japanska och internationella källor ger en bredare bild av komplexiteten i händelserna och deras efterverkningar.

Frågor och svar

F: När annekterade japanerna Korea?

F: Vad är den japanska termen för annekteringen av Korea?

F: Hur länge styrde Japan Korea?

F: Vad var Potsdamkonferensen?

F: När hölls Potsdamkonferensen?

Fråga: Varför annekterade Japan Korea?

F: Vad var det koreanska imperiet?

Sök med bokstav