Kabuki

Historia

Kabuki-teatern startade under Edo-perioden (1603-1868). Den utvecklades till det som vi nu känner till som kabuki under Genroku-perioden (1688-1704). Kabuki startades av en kvinna, Izumo no Okuni, som uppträdde i den torra flodbädden i Kyoto 1603. Den var mycket populär, särskilt eftersom många av berättelserna och dansrörelserna handlade om sex. Många av de kvinnliga artisterna var förmodligen prostituerade. Kvinnor förbjöds 1629 att uppträda i Kabuki-teaterpjäser eftersom man trodde att det skulle störa disciplinen. De ersattes av vackra unga män som spelade de kvinnliga rollerna, men 1652 förbjöds de av samma skäl som kvinnorna. Kabuki fick fortsätta med vuxna män som spelade alla roller, Yaro kabuki, den stil som har blivit berömd.

Efter Genroku-eran blev Kabuki populär i de japanska städerna och växte snabbt som en riktig teater med stora författare och skådespelare. Ningyo Jyoruri (dockteatern) påverkade också berättelserna, riktningarna, innehållet och stilen. Ballett och teatermusik, som Nagauta, Tokiwadubushi och Kiyomotobushi påverkade också kabukins utveckling. Efter kejsarens återupprättande 1888 påverkades kabuki av utländsk kultur, vilket stimulerades av uppkomsten av ny dramatik.

Under Showa-perioden, från 1926 till 1989, började föreställningar i andra länder. Empire Theater byggdes om och kallades National Theater. År 1954 byggdes East Side Theater, och Kabuki-scenen visades på TV. År 1965 betraktades kabuki som ett viktigt kulturarv. Efter andra världskriget började japanerna se Kabuki som en viktig del av sin kultur. Många skådespelare blev kända personer i Japan.

Skådespelare

Kvinnliga kabuki-skådespelare är sällsynta, även om det fanns en onnakabuki. Onnakabuki är kvinnlig kabuki. Nu spelar männen både manliga och kvinnliga roller.

Det finns kända kabuki-skådespelare i Japan som Danjuro Ichikawa, Ebizo Ichikawa och Koshiro Matsumoto. Danjuro Ichikawa är en särskilt känd kabuki-skådespelare. Han började med aragoto vid endast 14 års ålder. Aragoto är en kabuki-genre som handlar om en modig krigare, en våldsam gud eller en demon. Han skrev också kabukipjäser under namnet Hyogo Mimasuya.

Namnet på en kabuki-skådespelare går vanligen i arv från en generation till nästa. Därför går en skådespelares namn vidare till nästa generation. Kabuki-skådespelare uppträder inte bara i kabuki utan även i TV-drama och filmer. Koshiro Matsumoto är ofta med i tv.

 
Kōshirō Matsumoto VII (1870-1949) som Benkei  

Teaterdesign

Kabuki-teatrarna är mycket unika. Under Genroku-eran påverkades kabuki av nou eller kyougen, som var teaterstilar som skapades före kabuki. Under den här perioden fanns det inget tak för publiken, så om det regnade kunde skådespelarna inte uppträda. Under Edo-perioden täcktes alla platser med ett tak.

Mawari-butai, en roterande scen, började användas under Kyōhō-eran (1716-1735). Scenerna byggs upp på den roterande scenen och när det behövs en ny scen roterar man helt enkelt scenen; det gör att pjäserna fortskrider snabbt och enkelt. Utländska teatrar har kopierat denna kabukiuppfinning.

Ett annat unikt system är hanamichi eller "blomsterväg". Detta är en gångväg som går genom auditoriet på samma höjd som scenen. Skådespelarna kan använda denna gångväg för att komma in i eller lämna scenen. Under en pjäs kan den bli många olika slags platser. Den kan till exempel vara en flod, en väg, en korridor och så vidare.

Den mest kända teatern i Japan är Kabuki-za. Den byggdes i Tokyo 1889. Den byggdes som en teater i västerländsk stil. Inredningsdekorationerna var i japansk stil men utsidan var tegelväggar och det var en trevåningsteater till en början. Inredningen och utsidan ändrades många gånger. Kabukiteatrarna har en lång historia och dessa var så unika.

 

Spelar

Berömda författare till kabuki-teaterpjäser är Chikamatsu Monzaemon (1653-1724), Tsuruya Nanmboku (1755-1829) och Kawatake Mokuami (1816-1893).

Kabukipjäserna kan delas in i tre huvudgrupper: Jidaimono, Sewamono och Shosagoto. Jidaimono är pjäser som visar samurajernas eller hovadelns värld före Edo-perioden. Regeringen förbjöd föreställningar som visade Edo-periodens historia. Sewamono är pjäser om stadsbornas liv under Edo-perioden. Shosagoto är pjäser som innehåller dans.

Gidayu kyogen eller Maruhonmono är kabukipjäser som först skrevs som dockteaterpjäser. De förvandlades till kabuki-teaterpjäser när de blev berömda. Shin kabuki är pjäser som skrevs av författare som normalt sett inte skrev kabukipjäser.

 

Smink för scenen

Kabuki-smink hjälper publiken att förstå varje karaktärs roll. Den är speciell och betonar formens skönhet. Om en skådespelare spelar rollen som en dotter eller en förälskad man måste han sminka sig. Först gnider han in fett, som är gjort av rapsolja och parfym, i ansiktet. För det andra målar han ut ögonbrynen med fett. För det tredje gnuggar han in ansiktspuder på bröstet, halsen, det långa håret och sprider ut puder med en svamp. Därefter gnider han in ansiktspuder i ansiktet med en svamp. Dessutom lägger han rouge på näsan, ögats kind och det yttre ögonvrån. Han målar ögonbrynen från rött till svart och han gnider läpparna med rött läppstift och drar konturerna tydligt.

Om skådespelaren spelar en modig man, kallad Aragoto, målar han på rouge med röda och svarta linjer, Kumadori, för att visa modiga känslor. Kumadori är en typ av kabuki-smink. Den började användas 1673 av Danjyurou Ichikawa. Den visar karaktärens roll, till exempel är Sujiguma en av de kamadori som visar en superhjälte.

 
Kabuki-skådespelares smink: Ichikawa Ebizo som Takemura Sadanoshin, av Sharaku, 1794.  

Vanliga kabuki-ord

Modern japanska har många ord som kommer från kabuki-ord. Det finns till exempel tre kända ord: det första är ohako. Ohako betyder skickliga saker. Japaner säger ofta att ohako är egen bra melodi med karaoke. Ohako är ett ord som härstammar från Danjuro Ichikawa. Han förvarade kabukispel från sina bra kabuki i en låda. Ohako har sitt ursprung där.

Den andra är en nimaime. Nimaime betyder en snygg man. Nimaime skrevs sekundärt från höger i kabukis skylt. Därför kom det att sägas så.

Den tredje är en sanmaime. Sanmaime betyder komiker. Ordet har samma ursprung som nimaime, sanmaime skrevs tredje från höger i kabukis skylt.

 

Idag

Nu uppträder kabuki-skådespelare ofta för utländsk publik. Gruppen Heisei Nakamuraza under ledning av Nakamura Kanzaburou har blivit berömd för sina föreställningar i utlandet. De var den första kabukigruppen i traditionell stil som uppträdde i New York 2004, med skådespelaren Nakamura Kankuro V. De använde ett tält som ett teaterhus nära ett operahus, med publiken sittande på tatami (japanska mattor), och framförde "The Summer Festival: A Mirror of Osaka" med japanska skådespelare. I juli 2008 uppträdde Heisei Nakamuraza återigen i New York och de spelade på engelska. Det var en historisk och storslagen prestation.

I Australien har Za Kabuki-gruppen vid Australian National University framfört ett kabukidrama varje år sedan 1976, vilket är den längsta regelbundna kabukiföreställningen utanför Japan.

 
Publiken njuter av en kabuki-föreställning