Kung Philips krig (Metacoms krig) var ett krig mellan indianer och engelska kolonister. Kung Philips krig utkämpades mellan 1675 och 1676 i det område i USA som nu är New England. Konflikten räknas som ett av de blodigaste inbördeskrigen i kolonial tid i Nordamerika och hade stora konsekvenser för både kolonister och de infödda folken.

Bakgrund

När pilgrimerna lämnade England och slog sig ned i det som blev Massachusetts levde de sida vid sida med många indianer. Med tiden kom fler puritanska immigranter och kolonierna behövde mer mark, vilket ledde till spänningar om markanvändning, jaktmarker och politisk kontroll. Metacom (på engelska kallad King Philip) var en viktig indianledare; han var ledare för en gren av Wampanoag, ofta kallad Pokanoket-stammarna. Hans far hade tidigare slutit avtal med engelsmännen, men avtalens tolkning och genomförande blev ständigt omtvistat.

Utlösande faktorer

Tillit och samarbeten bröts ner av misstänksamhet och hårda rättsprocesser. En omtvistad händelse var mordet på en kristen konvertit och budbärare som ibland kallas John Wussausmon. Han hade berättat för engelsmännen att Philip planerade en allians mot kolonierna. Efter att han hittades död avrättade kolonisterna tre indianer som de misstänkte för mordet. Händelsen ökade misstron och förvärrade situationen på båda sidor.

Krigets förlopp

Metacom lyckades samla en koalition av olika stammar och inledde 1675 en serie anfall mot puritanska bosättningar. Kriget präglades av mobila raider, överraskningsattacker och vedergällningar. Kolonisterna organiserade militär motståndskraft, rekryterade allierade Indianer och genomförde expeditioner mot indianska läger.

Ett av de mest kända slagen under kriget var angreppet mot Narragansettstammens vinterläger (det som brukar kallas Great Swamp Fight) i slutet av 1675, då koloniala styrkor slog hårt mot en grupp som hade hållit sig neutrala eller varit tveksamma i konflikten. Kriget spreds snabbt till stora delar av New England; byar förstördes, civila drabbades hårt och både koloniala och infödda samhällen led stora materiella och mänskliga förluster.

Ledare och taktik

Metacom ledde de infödda styrkorna i gerillaliknande operationer och sökte stöd från flera stammar. På kolonialsidan framträdde ledare som Benjamin Church, som organiserade rökta miliser och använde sig av både europeiska och indianska stridsmetoder. Båda sidor gjorde sig skyldiga till grymheter, och kriget präglades av hårda vedergällningar mot civilbefolkningar.

Slutet och följder

Kriget kulminerade i mitten av 1676. När kung Philip dödades av en infödd allierad till kolonierna i augusti 1676 slutade de största fälttågen snabbt. Hans huvud togs av kolonisterna och visades upp i Plymouth som ett krigsbyte. Efter Metacoms död sammanbröt den väpnade koalitionen; många av de som överlevde flydde, assimilerades i andra stammar eller fortsatte i mindre grupper.

Konsekvenserna var omfattande:

  • Stora förluster av liv: uppskattningarna varierar, men tusentals infödda dödades eller sårades och flera hundra kolonister dödades. Kriget var förödande för lokalbefolkningen och många samhällen upplöstes.
  • Fångenskap och slaveri: omkring 500 indianer togs till fånga och gjordes till slavar eller såldes, bland annat till plantager i Karibien.
  • Material förstörelse: många städer och byar brändes eller övergavs, och området drabbades av ekonomisk ruin under en tid.
  • Politisk följd: kolonierna stärkte sin kontroll över mark och indianska områden, och de infödda stammornas makt i New England bröts i hög grad.

Betydelse i historien

Kung Philips krig innebar ett stort maktskifte i New England. Det markerade slutet på ett tidigt skede av relativt självstyrda och starka indianska samhällen i regionen och öppnade för fortsatt kolonial expansion. Kriget lämnade djupa spår i minnet — både bland ättlingar till kolonisterna och bland de ursprungsbefolkningar som överlevde konflikten — och studeras ofta som ett exempel på hur kolonisation och konkurrens om resurser och makt ledde till våldsamma sammanstötningar.