Lady Macbeth är en fiktiv karaktär i William Shakespeares pjäs Macbeth (ca 1603-1607). Hon är hustru till pjäsens huvudperson Macbeth, en skotsk adelsman. Efter att ha övertalat honom att döda kungen blir hon drottning av Skottland. Senare får hon dåligt samvete för sin del i brottet. Hon dör utanför scenen i den sista akten. Detta anses vara självmord.

Idén till karaktären kom från kungarna Duff och Duncan i Holinshed's Chronicles (1587), en historia om Storbritannien som Shakespeare kände till. Shakespeares Lady Macbeth verkar bestå av två personligheter i Holinsheds verk. Dessa är Donwalds tjatande, mordiska hustru i berättelsen om kung Duff och Macbeths ambitiösa hustru i berättelsen om kung Duncan.

I Shakespeares pjäs fungerar Lady Macbeth som katalysatorn för handlingen. Hon är den som först lockar Macbeth att begå kungen Duncans mord genom att ifrågasätta hans mod och manlighet och genom att planera dådet. Hennes tal i akt 1, där hon ber ”Come, you spirits that tend on mortal thoughts, unsex me here” (ungefär: ”Kom, ni andar som vakar över dödliga tankar, gör mig könslös här”), har tolkats som ett uttryck för hennes vilja att avsäga sig traditionella kvinnliga egenskaper för att kunna genomföra en grym plan.

Samvetskval och sömngångarscenen: Efter mordet avtar hennes direkta kontroll över Macbeth och hon plågas av skuld. I akt 5 framträder hon i en berömd sömngångarscen där hon försöker tvätta bort blodfläckar som bara finns i hennes sinne. Hennes upprepade fraser och handrörelser — ofta citerade på engelska som “Out, damned spot!” — symboliserar den inre upplösningen och den omöjliga försöken att rensa sitt samvete.

Teman och tolkningar: Lady Macbeths gestalt rymmer flera teman: ambitiös maktbegär, könsroller, skuld, och psykologisk kollaps. Vissa kritiker ser henne som den drivande kraften bakom mordet och som ett exempel på hur makt kan korrumpera; andra betonar hur Shakespeare visar hennes mänsklighet genom skuldupplevelsen och hennes mentala sönderfall. Frågan om hennes död — om den är ett medvetet självmord eller ett resultat av psykisk kollaps — har diskuterats flitigt i litteraturvetenskapen.

Scenisk historia och påverkan: Lady Macbeth är en av Shakespeares mest spelade och studerade kvinnoporträtt. Rollen har tolkats mycket olika genom tiderna: från en iskall, manipulativ skurk till en komplex, brusten kvinna formad av samtida föreställningar om kön och makt. Pjäsen har anpassats i otaliga uppsättningar, filmer och moderna bearbetningar, och Lady Macbeths figur lever vidare i kulturarvet som en symbol för både hänsynslös ambition och förtryckt skuldkänsla.

Genom att kombinera rå ambition med gradvis psykisk upplösning visar Lady Macbeth hur nära sammanflätade handling och samvete är i tragedin. Hon är därmed både en katalysator för dramat och en av dess mest tragiska offer.