Inte att förväxla med kungen av Skottland Macbeth av Skottland.

Macbeth är en pjäs av William Shakespeare. Shakespeare skrev tre typer av pjäser: historier, komedier och tragedier, och Macbeth är Shakespeares kortaste tragedi. Den skrevs mellan 1603 och 1607, under kung Jakob I av Englands regeringstid.

Shakespeare baserade vissa karaktärer i pjäsen (Macbeth, Macduff och Duncan) på verkliga personer i Holinshed's Chronicles, en historiebok från 1587. De saker som händer i pjäsen skiljer sig dock mycket från vad som hände i verkligheten.

Bakgrund och datering

Man räknar oftast att Macbeth skrevs omkring 1606 (inom perioden 1603–1607). Pjäsen sammanfaller med Jakobs första år som kung i England och speglar flera ämnen som var aktuella för honom, bland annat intresset för häxeri, föreställningar om monarkiens gudomliga rätt och frågor om legitimt styre.

Källor

Huvudkällan var Holinshed's Chronicles, en populär engelsk historieskrivning, men Shakespeare omformar historien kraftigt. Han lägger till övernaturliga inslag (häxor), utvecklar psykologin hos huvudpersonerna och koncentrerar handlingen för att skapa dramatisk spänning.

Handling (kort)

Pjäsen följer generalen Macbeth, som efter ett möte med tre häxor får profetior om att han ska bli kung. Uppmuntrad av sin ambitiösa hustru Lady Macbeth mördar han kung Duncan och tar tronen. Mordet utlöser skuld, paranoia och fler brott – bland annat mot Macduff och hans familj – och leder slutligen till Macbeths fall när Macduff och Duncans son Malcolm reser armé för att avsätta honom.

Personer i urval

  • Macbeth – en skotsk adelsman och krigare, pjäsens huvudperson.
  • Lady Macbeth – Macbeths hustru, drivande i planerna på kungamordet och en av dramatikens starkaste kvinnoroller.
  • Duncan – kung av Skottland, offras för Macbeths ambition.
  • Banquo – Macbeths vän och medgeneral; hans ätt får enligt häxornas profetior en framtida tronföljd.
  • Macduff – en skotsk adelsman som blir Macbeths motståndare och slutligen den som dödar honom.
  • Häxorna (The Weird Sisters) – symboliserar övernaturliga krafter och förmedlar profetior som sätter handlingen i rörelse.

Teman och motiv

  • Ambition och skuld: Hur strävan efter makt kan förstöra både individ och moral.
  • Ödet kontra fri vilja: Häxornas profetior väcker frågan om handlingarna är förutbestämda eller ett resultat av val.
  • Det övernaturliga: Häxor, spöken och visioner förstärker pjäsen som en studie i paranoia och samvete.
  • Genus och makt: Lady Macbeths roll utmanar samtida ideal om kvinnlighet, men hennes sönderfall visar också priset för att bryta mot dem.
  • Språk och bildspråk: Pjäsen använder korta, koncisa scener och många blod- och nattbilder för att skapa intensitet.

Språk och dramatik

Shakespeare använder både blankvers (iambisk pentameter) och prosa. Dialogen är ofta tät och koncis, något som bidrar till den snabba handlingstakten. Häxornas ramsor och Lady Macbeths sömnlöshetsscener är exempel på språkliga partier som starkt framhäver psykologiskt tryck och övernaturlig stämning.

Viktiga scener och citat

Några av pjäsens mest kända scener är mordet på kung Duncan, Bankos spökvisitering vid banketten, och Lady Macbeths sömngångaraktiga bekännelse. Kända citat från pjäsen inkluderar exempelvis "Out, damned spot!" och häxornas ramsa "Double, double toil and trouble" – rader som ofta citeras i både teater och populärkultur.

Uppförande och tolkningar

Macbeth framfördes troligen för hovet under Jakobs regeringstid, då kungens intresse för häxeri gjorde pjäsen särskilt aktuell. Genom historien har pjäsen tolkats i många olika kontexter: som politiskt drama, psykologisk studie och övernaturlig skräckberättelse. Den har också gett upphov till en mängd film- och sceniska tolkningar, bland dem Kurosawas Throne of Blood (1957) och flera filmatiseringar av västerländska regissörer.

Varför kallas den Shakespeares kortaste tragedi?

Macbeth räknas ofta som hans kortaste tragedi eftersom den är koncentrerad i sitt berättande och har färre scener och repliker än till exempel Hamlet eller Othello. Detta bidrar till pjäsens intensiva tempo och fokus på några få centrala karaktärer och motiv.

Eftermäle

Pjäsen har haft bestående inflytande och studeras ofta både i skolor och inom teaterkretsar. Den fängslar genom sin kombination av politiskt spel, inre moraliskt förfall och övernaturliga inslag — och fortsätter att tolkas om och om igen i nya tider och medier.