Turkanasjön (Rudolfsjön) – Kenyas alkaliska sjö och människans vagga

Turkana-sjön, tidigare känd som Rudolf-sjön, är en sjö i Great Rift Valley i nordvästra Kenya. Dess nordligaste del går in i Etiopien. Sjön är endorheisk (utan naturligt utlopp) och har en unik kombination av klimat-, geologiska och biologiska förhållanden som gör området både sårbart och vetenskapligt värdefullt.

Det är världens största permanenta öken sjö och världens största alkaliska sjö. Volymmässigt är den världens fjärde största saltsjö efter Kaspiska havet, Issyk-Kul-sjön och den (krympande) Aralsjön. Bland alla sjöar ligger den på 24:e plats när det gäller areal. Vattnet är tekniskt drickbart men har hög alkalinitet och en smak som många upplever som obehaglig; lokala samhällen använder ofta alternativa färskvattenkällor när sådana finns.

Geografi, hydrologi och klimat

Sjön ligger i ett varmt, mycket torrt klimat där årsmedelnederbörden är låg och ojämnt fördelad. Två stora faktorer styr Turkana-sjöns nivå: inflödet från bifloderna och avdunstning från sjöytan. Tre floder (Omo, Turkwel och Kerio) rinner ut i sjön, men eftersom det inte finns något utflöde är avdunstningen den enda betydande vattenförlusten. Sjöns nivå och volym varierar kraftigt över tid; till exempel sjönk nivån med ungefär 10 meter mellan 1975 och 1993. På senare decennier har utbyggnad av vattenuttag och dammar i avrinningsområdet, särskilt i Etiopien, ytterligare påverkat inflödet och orsakat oro för framtida nivåer.

Vindarna över sjön kan vara extremt starka eftersom vattnet värms och kyls långsammare än land. Det leder ofta till plötsliga, våldsamma stormar och svåra sjöförhållanden som gör navigation farlig. Sjön ligger på lägre höjder åt väster och norr där sanddyner, spetsar och flador dominerar, medan östra och södra stränder har mer utmarker och steniga partier.

Geologi och vulkanism

Stenarna i det omgivande området är främst vulkaniska. I sjön finns flera öar, där Central Island är en aktiv vulkan med fumaroler och avgivning av ångor. Vulkanisk aktivitet har bidragit till sjöns mineralrika vatten och till det omväxlande landskapet av klippiga utlöpare och sandfält.

Ekologi och djurliv

Trots det hårda klimatet har Turkana ett rikt och anpassat djurliv. Sjön hyser en mängd arter anpassade till alkalisk, mineralrik miljö — bland annat flera fiskarter som är viktiga för lokala fiskesamhällen. Nilkrokodiler är vanliga och förekommer i stor mängd, särskilt i skyddade vikar och flodmynningar. Fågellivet inkluderar arter som drar nytta av sjöns näringsrika vatten, däribland flamingoliknande arter och andra vadare.

På de steniga stränderna finns skorpioner och mattormar, och farorna för både lokalbefolkning och besökare är reella. Sjöns omgivningar har i många områden kvar en vild karaktär på grund av svåra klimatförhållanden och geografisk otillgänglighet.

Nationalparker, kultur och arkeologi

Turkanasjöns nationalparker är nu upptagna på Unescos världsarvslista. Sibiloi nationalpark ligger på sjöns östra strand och är känd för både naturrikedom och de rika arkeologiska lämningarna i området. Central Island National Park och South Island National Park ligger mitt i sjön och är båda kända för sina omfattande bestånd av krokodiler och för sin unika geologi.

Många antropologer anser att området kring Turkanasjön är mänsklighetens vagga på grund av de många fossilerna från hominiderna som hittats i strandnära och intilliggande sediment. Ett av de mest kända fynden är skelettet av en Turkana-pojke (hämtat från fyndet KNM-WT 15000), upptäckt nära sjön 1984 — ett av de mest kompletta fossila skeletten av tidiga människor som påträffats och centralt för förståelsen av mänsklig evolution.

Människor och samhällen

Området runt sjön är hem för flera grupper, främst pastoralister som turkana-folket, samt fiskarsamhällen vid vissa bukter. Livet är hårt — torkperioder, konflikter om bete och vatten samt ekonomiska begränsningar präglar vardagen. Fisket på Turkana är viktigt för lokal försörjning, men det påverkas av variationer i sjönivåer, klimatförändringar och förändrad tillgång på fiskbestånd.

Hotbild och bevarande

Sjön och dess ekosystem står inför flera hot: förändrade flöden på grund av dammbyggen och bevattningsprojekt i avrinningsområdet, stigande temperaturer och ökad avdunstning vid klimatförändringar, samt lokal överfiske och habitatförlust. Dessa faktorer kan försämra biologisk mångfald, hota fiskresurser och försämra livsvillkoren för människor som är beroende av sjön. Internationellt och lokalt samarbete, skydd av nationalparker och övervakning av vattennivåer och biologiska resurser är viktiga åtgärder för att bevara området.

Besök och säkerhet

Turkana-sjön lockar forskare, fågelskådare, arkeologer och äventyrare, men området måste betraktas som riskfyllt för turister utan lokal kunskap och guide. Plötsliga stormar, stark vind, vassa stenar, giftiga spindlar och ormar samt de många krokodilerna gör att organiserade expeditioner med erfarna guider och nödvändig utrustning rekommenderas starkt.

Sammanfattningsvis är Turkana-sjön ett natur- och kulturhistoriskt mycket värdefullt område med unika ekologiska förutsättningar, rik arkeologisk betydelse och stora utmaningar kopplade till klimat, vattenförvaltning och bevarande. För forskare erbjuder området ovärderliga fönster mot förhistorien; för lokalbefolkningen är sjön en livlina som kräver hållbar förvaltning.

Frågor och svar

F: Vad hette Turkana-sjön tidigare?

F: Vilken typ av sjö är det?

F: Hur rankas den bland alla sjöar när det gäller storlek?

F: Är vattnet drickbart?

F: Finns det några nationalparker i närheten av sjön?

F: Vilka vilda djur finns i och runt sjön?

F: Varför är detta område viktigt för antropologer?

Sök med bokstav