Den förlorade generationen är en term som används för att beskriva ett antal amerikanska författare och konstnärer som flyttade till Europa efter första världskriget. Personer som förknippas med den förlorade generationen är bland annat Ernest Hemingway, F. Scott Fitzgerald, Sherwood Anderson och John Steinbeck.
Begreppet har också använts på senare tid för att beskriva de personer som inte kunde hitta arbete efter den globala finanskrisen 2008-2009.
Författaren och poeten Gertrude Stein anses ofta ha kommit på begreppet Hon ska ha hört sin franska verkstadsägare tala om sina unga okvalificerade arbetare som "une generation perdue" (en förlorad generation). Ernest Hemingway använde sedan begreppet i inledningen till sin roman The Sun Also Rises.
Termen används i allmänhet för perioden från slutet av första världskriget till början av den stora depressionen.
Efter första världskriget bestämde sig medlemmarna av den förlorade generationen för att de inte ville leva ett normalt liv i Amerika. De åkte till Europa, ofta till Paris. När de var borta från Amerika drack de ofta mycket, hade affärer och försökte hitta en mening med livet. Den förlorade generationen producerade några av de finaste skrivningarna genom tiderna och skapade en ny skrivstil.