Spanska Louisiana (1763–1803) – administrativt distrikt i Nya Spanien

Spanska Louisiana (1763–1803) – historisk översikt av territoriet i Nya Spanien, dess administration, överlåtelsen till Frankrike och New Orleans roll inför Louisiana-köpet.

Louisiana (spanska: Luisiana) var ett administrativt distrikt i vicekungadömet Nya Spanien från 1763 till 1801. Det omfattade i egentlig mening det omfattande område som låg väster om Mississippiflodens avrinningsområde samt kolonins huvudstad New Orleans. Spanien fick territoriet från Frankrike — i praktiken genom den hemliga överenskommelsen i Fontainebleau (1762) och de efterföljande fredsuppgörelserna efter sjuårskriget — efter att Frankrike tidigare (1682) hade gett regionen namnet La Louisiane till ära för kung Ludvig XIV. Området kallas ofta spanska Louisiana i historieskrivningen. Distriktet gavs tillbaka till Frankrike enligt villkoren i det tredje fördraget i San Ildefonso (1800) och i fördraget i Aranjuez (1801). År 1802 skrev Spaniens kung Karl IV en kunglig proposition den 14 oktober som justerade tidpunkter och villkor för överföringen.

Administration och styre

Under den spanska perioden förblev mycket av den lokala franska samhällsstrukturen intakt, men Spanien införde successiva administrativa och militära reformer för att bättre integrera Louisiana i sitt koloniala system. Spanska kungliga tjänstemän utsågs som guvernörer och militärbefälhavare; några av de mest kända var:

• Antonio de Ulloa (förste spanske guvernören i praktiken, 1766–1768) — hans försök att genomdriva spansk administration ledde till missnöje och uppror.
• Alejandro O'Reilly (ankom 1769) — genomförde en hård omorganisation, återinförde ordning efter upproret 1768 och fastställde nya lagar och rutiner (ibland kallad "O'Reillys lagar").
• Bernardo de Gálvez (guvernör 1777–1785) — stärkte kolonins militära försvar, stödde amerikanska kolonierna i deras krig mot Storbritannien och genomförde ekonomiska förbättringar.
• Esteban Rodríguez Miró (1785–1791) och Francisco Luis Héctor de Carondelet (1791–1797) — fortsatte arbete med fortifikationer, handel och rättsliga reformer.

Det lokala styret genomfördes ofta via Cabildo (rådet i städer som New Orleans), spansk rättstillämpning infördes gradvis men franska sedvänjor och franskt språk levde kvar starkt bland befolkningen.

Ekonomi, befolkning och samhälle

Ekonomin i spanska Louisiana byggde till stor del på jordbruk och handel längs Mississippi. Viktiga produkter var socker, tobak, indigo och boskap. New Orleans fungerade som en avgörande hamn för export och import. Kolonin hade en blandad befolkning bestående av fransktalande bosättare, spanska tjänstemän, afrikanska slavar, fria färgade (gens de couleur libres), samt olika indianfolk. Spanien försökte öka kolonins lojalitet och befolkning genom att uppmuntra immigration, bland annat genom att föra in nybyggare från Kanarieöarna (Isleños).

Slaveri fortsatte att vara en central del av arbetskraften och ekonomin under hela den spanska perioden. Samtidigt förekom omfattande handel — både laglig och smugglingshandel — med brittiska kolonier, franska intressen och inhemska grupper uppströms och i inlandet.

Relationer med ursprungsbefolkningar och säkerhet

Spanien arbetade aktivt med att upprätthålla allianser och handelsförbindelser med många indianstammar i Mississippi- och Missouri-bassängerna som en del av sin försvars- och utrikespolitik mot brittiska och senare amerikanska expansionstryck. Militära fort och garnisoner befästes och det spanska styret försökte styra och kontrollera flodtrafiken för att skydda sina ekonomiska intressen.

Kulturellt arv och rättssystem

Under den spanska perioden möttes och blandades franska, spanska, afrikanska och inhemska influenser — i språk, rättspraxis, arkitektur och sedvänjor. Spanska rätts- och förvaltningsprinciper infördes i större utsträckning, men i praktiken var många lokala franska institutioner och traditioner fortsatt betydelsefulla, särskilt i näringsliv och vardagsliv.

Återlämnandet till Frankrike och Louisiana-köpet

Trots att Spanien officiellt överenskom att lämna tillbaka Louisiana till Frankrike genom de diplomatiska överenskommelserna i början av 1800-talet, fortsatte spanska myndigheter att administrera kolonin tills franska tjänstemän kunde ta emot överlämnandet. Ceremonin då spanska myndigheter officiellt överlämnade New Orleans ägde rum i Cabildo i New Orleans den 30 november 1803. Detta skedde bara några veckor innan Frankrike i sin tur överlät området till Förenta staterna enligt Louisiana-köpet, vilket innebar en avgörande omställning i Nordamerikas politiska karta.

Spaniens tid i Louisiana lämnade bestående spår i regionens juridiska praxis, platsnamn, arkitektur och kulturella mångfald — effekter som fortfarande kan avläsas i dagens Louisiana.

Frågor och svar

F: Vad var Louisiana och när fanns det?

F: Vilket geografiskt område omfattade Louisiana?

F: Vem fick Spanien Louisiana-territoriet från?

F: Vad döpte Frankrike territoriet till?

F: Vad kallades Louisiana efter att Spanien fått det?

F: När återlämnades Louisiana till Frankrike?

F: När och var ägde den officiella överföringen av Louisiana till Frankrike rum?

Sök med bokstav