Mamlukdynastin (Delhi)
Mamlukdynastin (Delhi) (även kallad slavdynastin eller Gulhamdynastin) var en dynasti som grundades i norra Indien av Qutb ud-Din Aibak. Han var en turkisk slav till Muhammed av Ghor. Mamlukdynastin styrde Nordindien från 1206 till 1290. Den var den första av fem dynastier i Delhi-sultanatet, som varade fram till 1526.
Historia
Mamluken, som bokstavligen betyder "ägd", var en soldat med slavbakgrund (kom från en slavbakgrund) som hade konverterat till islam. På 800-talet blev mamlukerna en mäktig militär kast i de muslimska samhällena. Mamlukerna hade politisk och militär makt framför allt i Egypten, men även i Levanten, Irak och Indien.
År 1206 mördades Muhammed av Ghor, sultan av den ghuridiska dynastin. Eftersom han inte hade några barn delades hans imperium upp i mindre sultanat som leddes av hans tidigare mamlukgeneraler.
Taj-ud-Din Yildoz blev Ghaznis härskare. Muhammad bin Bakhtiyar Khilji fick Bengalen. Nasir-ud-Din Qabacha blev sultan av Multan. Qutb ud-Din Aibak blev sultan av Delhi, och det var början på slavdynastin. Hans regeringstid som sultan av Delhi var dock kortvarig eftersom han dog 1210. Hans son Aram Shah kom på tronen, men mördades av Iltutmish 1211.
Sultanatet under Iltutmish etablerade vänskapliga kontakter med det abbasidiska kalifatet mellan 1228-29. Han hade lyckats hålla Indien opåverkat av Djingis Khans och hans efterföljares invasioner.Efter Iltutmishs död 1236 förblev en rad svaga härskare vid makten. Tronen skiftade från Rukn ud din Firuz till Razia Sultana fram till Ghiyas ud din Balban, den sista mäktiga härskaren i denna dynasti. Khalji-dynastin etablerades när Jalal ud din Firuz Khalji störtade den sista av slavdynastins härskare, Muiz ud din Qaiqabad, Balbans sonsonbarn.
Sultaner
- Qutb ud-Din Aibak
- Aram Shah
- Shams-ud-din Iltutmish
- Rukn-ud-din Feroze
- Razia Sultan
- Muiz-ud-din Bahram
- Ala-ud-din Masud
- Nasir-ud-din Mahmmuad
- Ghiyath-ud-din Balban
- Muiz-ud-din Muhammad Qaiqabad
