Medeltida kommun

Medeltida stadsbor i Västeuropa under högmedeltiden behövde skydd mot laglösa adelsmän och banditer. Den muromgärdade staden skyddade mot direkta angrepp, men när en stadsbo väl lämnade stadsmurarna var han eller hon utlämnad åt de ofta våldsamma och laglösa adelsmännen på landsbygden. Eftersom det i stora delar av det medeltida Europa saknades en central myndighet som kunde ge skydd, t.ex. en poliskår (för att använda en modern analogi), var varje stad tvungen att ge medborgarna sitt eget skydd, både innanför stadsmurarna och utanför. För att göra detta bildade städerna så kallade kommuner.

Varje stad hade sin egen kommun och ingen kommun var den andra lik, men i grund och botten var kommunerna svurna allianser för ömsesidigt försvar. När en kommun bildades samlades alla deltagande medlemmar och svor en ed tillsammans, offentligt, att de skulle försvara varandra i nödsituationer. Dessutom skulle de svära att upprätthålla freden i själva staden.

Vad innebar det för en kommunmedlem att försvara en annan kommunmedlem? Om en kommunmedlem blev attackerad utanför staden var det uppenbarligen för sent att kalla på hjälp eftersom det var osannolikt att någon skulle vara i närheten i tid. I stället skulle kommunen lova att hämnas på angriparen, och löftet om hämnd var en form av försvar. Men vad skulle hända om angriparen var en adelsman som hade ett slott, för stark för stadsborna? Detta var ofta fallet och stadskommunen kunde verkligen inte samla styrkorna för att attackera ett slott. Istället kunde de angripa adelns familj, bränna hans grödor, döda hans livegna eller förstöra hans fruktträdgårdar. Det var en våldsam hämnd, öga mot öga.

Kommunrörelsen började på 1000-talet i norra Italien, som då hade den mest urbaniserade befolkningen i Europa, och i det nuvarande Belgien, som också var relativt urbaniserat vid den tiden. Den spred sig sedan i början av 1100-talet till bland annat Frankrike, Tyskland och Spanien. England fick aldrig uppleva mycket av kommuniströrelsen eftersom det i jämförelse var ett ganska välskött rike och inte behövde lokala skyddsstyrkor. Även om kommunernas utveckling i de flesta fall hängde samman med städernas, fanns det landsbygdskommuner, särskilt i Frankrike och England, som bildades för att skydda bybornas gemensamma intressen.

Både kyrkan och kungen hade blandade reaktioner på kommunerna. Å ena sidan höll de med om att säkerhet och skydd mot laglösa adelsmän låg i allas intresse. Kommunernas avsikt var att bevara freden genom hotet om hämnd, och kyrkan hade förståelse för slutresultatet av freden. Kyrkan hade dock sina egna sätt att genomdriva freden, till exempel genom Guds freds- och vapenvila-rörelsen. Å andra sidan störde kommunerna ordningen i det medeltida samhället. De metoder som kommunen använde, öga för öga, våld föder våld, var i allmänhet inte godtagbara för kyrkan eller kungen. Normalt sett är det bara de adliga herrarna som får slåss och köpmännen i städerna var arbetare, inte kämpar. Det fanns en känsla av att kommunerna var ett hot mot den medeltida tredelade samhällsordningen: De som arbetar, de som ber och de som slåss. Kommunerna gick över gränsen mellan arbete och kamp. Därför accepterades kommunerna ibland av kyrkan och kungen och ibland inte. Ett av de mest kända fallen av en kommun som förtrycktes och den därav följande trotsiga stadsrevolten inträffade i den franska staden Laon år 1112.

Frågor och svar

F: Vad behövde medeltidens stadsbor skyddas från?

F: Hur skyddade städerna sina medborgare?

Fråga: Vad skulle hända om en adelsman attackerade en medlem av kommunen utanför stadsmurarna?

Fråga: Var utvecklades först kommunerna?

Hur reagerade både kyrkan och kungen på denna utveckling?

Fråga: Vad hände när Laon försökte bilda en egen kommun?

Sök med bokstav