Mefistofele — Arrigo Boitos italienska opera efter Goethes Faust (1868)

Mefistofele — Arrigo Boitos storslagna italienska opera efter Goethes Faust (1868). Upptäck drama, musik och historisk premiär i Milano.

Mefistofele är en italiensk opera i en prolog, fyra akter och en epilog, med musik och libretto. Den är skriven av Arrigo Boito och är baserad på Johann Wolfgang von Goethes pjäs Faust. Den uruppfördes i Milano den 5 mars 1868. En reviderad version framfördes i Bologna den 4 oktober 1875.

Arrigo Boito (1842–1918) skrev både musiken och texten till Mefistofele. Han är också känd för sina senare libretton till Giuseppe Verdis Otello och Falstaff. Boitos opera bygger på teman och episoder ur Goethes stora diktverk Faust, men bearbetade för scenversion och för att passa operans form och italienska tradition.

Handling (kort)

Operan skildrar förhållandet mellan den vetgirige och plågade Faust och den listige djävulen Mefistofele, samt Fausts kärleksöden. Berättelsen rör sig över flera plan: den intellektuella sökandets tragedi, den jordiska förälskelsen (Margherita/Greta) och den mytiska/idealiserade kvinnan (Elena). Sista delen rör frågan om skuld och frälsning och slutar med en filosofisk och religiös försoning snarare än en enkel moralisk slutsats.

Roller (urval)

• Mefistofele – bas (djävulsgestalten)
• Faust – tenor (vetenskapsmannen och protagonisten)
• Margherita / Gretchen – sopran (den unga kvinnan Faust förför)
• Elena – sopran (Helenavisionen, idealiserad skönhet)
• Körer och mindre roller: hovmän, studenter, soldater, andar med flera

Musik och stil

Musiken i Mefistofele förenar element från italiensk operatradition med påverkan från tyskt musikdrama. Boito arbetar med fyllig orkestrering, stora körpartier och dramatiska solon. Textbehandlingen är ofta prosaliknande och strävar efter direkt uttryck för de filosofiska och psykologiska aspekterna i Goethes text. Opera har ofta stora massscener och episka partier, men innehåller också intimare, lyriska ögonblick.

Uppförandehistoria och mottagande

Uruppförandet 1868 mötte blandad kritik och publiken var delvis fientlig — operan ansågs då lång och svårgenomtränglig. Boito arbetade om verket och den kraftigt reviderade versionen från 1875 fick ett betydligt bättre mottagande och bidrog till att göra Mefistofele till hans mest kända operaverk. Sedan dess har operan framförts regelbundet i Europa och har varit ett fäste för framstående basar och tenorer som tar sig an de krävande huvudrollerna.

Betydelse och inspelningar

Mefistofele är viktigt både som ett exempel på sent 1800-talets italienska operakonst och som en länk mellan italiensk tradition och tysk inflytande i samma tid. Verket visar Boitos litterära ambitioner och hans förmåga att forma dramatisk text för scenen. Det finns flera historiska och moderna inspelningar samt uppsättningar, där rollen som Mefistofele ofta står i centrum för såväl kritiker som publik.

Praktisk information

Operan sjungs på italienska och framförs vanligen i full scenversion med kör och orkester. Speltiden varierar beroende på version och eventuella klippningar, men fullängdsverkets omarbetade version är avsevärd i omfattning och kräver stor ensemble.

För den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa Goethes Faust parallellt med att lyssna på operan — så framträder både Boitos tolkning och de teman han valt att framhäva tydligare.

Sök med bokstav