Nionde tillägget i USA:s författning: tolkning och rätten till privatliv

Utforska Nionde tillägget i USA:s författning: tolkningar, rättspraxis och dess avgörande roll för konstitutionell rätt till privatliv och medborgerliga friheter.

Författare: Leandro Alegsa

Det nionde tillägget (tillägg IX) till Förenta staternas författning ratificerades den 15 december 1791 och är en del av Förenta staternas Bill of Rights. James Madison ville försäkra sig om att Bill of Rights inte skulle uppfattas som att den endast beviljade de rättigheter som den räknade upp. Det är ett av de ändringsförslag som högsta domstolen minst hänvisar till. När det nionde tillägget nämns spelar det vanligtvis en sekundär roll som stöd för en ny rättighet. En av de få som är beroende av det nionde tillägget är den konstitutionella rätten till privatliv. Vad det nionde tillägget innebär är helt enkelt att Förenta staternas folk har andra rättigheter än de som anges i konstitutionen.

Text och grundläggande betydelse

Det exakta lydelsen i det nionde tillägget lyder:

"The enumeration in the Constitution, of certain rights, shall not be construed to deny or disparage others retained by the people."

En svensk översättning av innebörden är att uppräkningen av vissa rättigheter i konstitutionen inte får tolkas som att andra rättigheter som folket innehar förnekas eller förminskas. Tillägget var avsett som en varning mot att man skulle anta att listan i Bill of Rights var uttömmande.

Tolkning och rättspraxis

Det nionde tillägget har två huvudsakliga tolkningstrender:

  • Begränsad tolkning (regel för konstruktion) — Tillägget ses främst som en princip för tolkning: bara för att en rättighet inte är specificerad i konstitutionen betyder det inte att den inte finns. Det ger i sig inte automatiskt en konkret rättighet som domstolar kan upprätthålla.
  • Substantiv rättighetstolkning — Vissa tolkar tillägget som ett uttryck för att medborgarna har inneboende eller naturliga rättigheter som konstitutionen skyddar, även om de inte namnges, vilket kan ge domstolar grund för att finna nya konstitutionella friheter.

I praktiken har högsta domstolen sällan byggt sina huvudavgöranden direkt på det nionde tillägget. Ett undantag är Justice Arthur Goldberg i hans koncurring opinion i fallet Griswold v. Connecticut (1965). I den avgörandet fann majoriteten en konstitutionell rätt till privatliv i "penumbras" (skuggzoner) från flera bestämmelser i Bill of Rights, men Goldberg angav uttryckligen det nionde tillägget som ytterligare stöd för att erkänna en sådan oförtecknad rättighet.

Senare viktiga fall, som Roe v. Wade (1973), byggde huvudsakligen på due process‑klausulen i fjortonde tillägget och inte på det nionde tillägget. I modern tid — särskilt efter Dobbs v. Jackson Women's Health Organization (2022) — har Högsta domstolens majoritet betonat historisk förankring för erkända rättigheter, vilket har minskat utrymmet för breda, nya rättighetsanspråk som enbart baseras på alternativa tolkningar av nionde tillägget.

Praktisk betydelse och aktuell debatt

Trots sin ringa användning i prejudikat spelar det nionde tillägget en viktig roll i den akademiska och politiska debatten om obelistade (ointerpreterade) rättigheter:

  • Det förstärker idén att konstitutionen inte är en uttömmande katalog över mänskliga rättigheter.
  • Det används som argument för att domstolar kan och bör erkänna vissa grundläggande friheter, till exempel integritet i personliga och familjerelationer, även om dessa inte uttryckligen står i texten.
  • Motståndare hävdar att en expansiv användning av nionde tillägget skulle ge domstolar för mycket makt att skapa nya rättigheter utan tydlig historisk eller textuell grund.

För den enskilde betyder det nionde tillägget att det finns en konstitutionell öppning för skydd av rättigheter som inte specifikt räknats upp — men hur starkt det skyddet är beror till stor del på vilken tolkningslinje domstolarna följer i ett visst fall. I praktiken fungerar det ofta som komplement eller stöd när domstolar hittar grund för en rättighet i andra bestämmelser i konstitutionen.

Sammanfattning

Det nionde tillägget är en kort men viktig försäkran om att listan över rättigheter i Bill of Rights inte var tänkt att vara uttömmande. Det har en särställning i konstitutionell rätt — både som en tolkningsregel och som potentiellt stöd för erkännande av oförtecknade rättigheter som rätten till privatliv. Tilläggets rättsliga genomslag är dock begränsat och föremål för pågående tolkningsstrider mellan domstolarnas olika skolor och mellan juridiska tänkare.

Text

"Uppräkningen i konstitutionen av vissa rättigheter ska inte tolkas så att den förnekar eller förringar andra rättigheter som folket har."

Rättigheter som behålls av folket

År 1787, vid konstitutionskonventet, måste den nya konstitutionen ratificeras av nio av de tretton delstaterna. De stater som inte ratificerade konstitutionen skulle inte vara en del av Förenta staterna. Många människor motsatte sig skapandet av en nationell regering som skulle ha makt över delstaternas regeringar. De kallades för anti-federalister. De ansåg att varje delstat borde vara ett suveränt land. Federalisterna ville ha en stark centralregering. För att kunna anta konstitutionen och påbörja en ny regeringsform nådde man en kompromiss. Ledande federalister som Patrick Henry och George Mason föreslog att man skulle lägga till en rättighetsförklaring till konstitutionen i form av ändringar. Den 25 september 1789 godkände kongressen tolv ändringsartiklar till konstitutionen och överlämnade dem till delstaterna för ratificering. Den 15 december 1791 ratificerade delstaterna tio av ändringarna som blev Bill of Rights.

Ursprungligen ville författarna till Bill of Rights klargöra att dessa rättigheter inte skulle tas för att öka den nationella regeringens befogenheter. De var inte heller avsedda att garantera ytterligare rättigheter för folket. Den moderna tolkningen är dock att folket har rättigheter som inte anges i Bill of Rights.



Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3