Konstitutionskonventet 1787 – Philadelphiakonventet och USA:s konstitution

Upptäck Konstitutionskonventet 1787 (Philadelphiakonventet): hur Madison, Hamilton och Washington formade USA:s konstitution och skapade en ny federal republik.

Konstitutionskonventet (även känt som Philadelphiakonventet) hölls från den 25 maj till den 17 september 1787 i Philadelphia, Pennsylvania. Även om konventet sammankallades för att revidera konfederationsartiklarna stod det redan från början klart att många medlemmar, däribland James Madison och Alexander Hamilton, hade för avsikt att skapa en ny regering snarare än att åtgärda den befintliga. Delegaterna valde George Washington att leda konventet. Resultatet av konventet blev Förenta staternas konstitution. Detta gör mötet till en av de viktigaste händelserna i USA:s historia.

Konventet hölls i Independence Hall i Philadelphia och samlade ursprungligen 55 delegerade från 12 av de 13 staterna (Rhode Island deltog inte). Mötena försiggick bakom stängda dörrar, vilket gav delegaterna frihet att diskutera och förhandla utan omedelbar offentlig insyn. De mest kända dokumentationerna av förhandlingarna kommer från James Madisons noggranna anteckningar, vilka senare blev en viktig källa för forskning om konventets förlopp och intentioner.

Viktigaste frågor och kompromisser

Konventet formulerade flera grundläggande principer och kompromisser som lade grunden för den nya federala konstitutionen:

• Bikameral lagstiftande församling – Genom det så kallade Connecticutkompromisset (eller Great Compromise) infördes en tvåkammarriksdag bestående av ett representanthus med representation efter befolkning och en senat där varje stat hade lika representation.
• Tre femtedelskompromissen – För att avgöra hur slavar skulle räknas vid befolkningsberäkningen bestämdes att varje slav skulle räknas som tre femtedelar av en person för representation och beskattning. Detta var en kompromiss mellan slav- och icke-slavstater och visar på hur frågan om slaveri formade konstitutionen.
• Handels- och slavhandelskompromissen – Kongressen gavs befogenhet att reglera handeln, men man enades om att inte förbjuda slavimporten förrän 1808 och att inte ålägga exporttullar mellan delstaterna.
• Valmanskollegiet – En särskild institution skapades för att välja presidenten, det så kallade Electoral College, som ett mellanting mellan folkval och kongressval.
• Maktfördelning och kontrollsystem – Konstitutionen byggde på principerna om maktdelning (lagstiftande, verkställande och dömande makt) och ett system av kontrollmekanismer (checks and balances) för att förhindra maktkoncentration.

Framtagning, undertecknande och ratifikation

Efter flera månaders förhandlingar antogs en text som signerades av delegaterna den 17 september 1787. Signeringen innebar att konstitutionen överlämnades till staterna för ratifikation enligt de procedurer som konstitutionen själv föreskrev. För att träda i kraft krävdes ratificering av nio av de tretton staterna; New Hampshire blev den nionde staten att ratificera den 21 juni 1788. Den nya regeringen började fungera officiellt i mars 1789.

Ratifikationsprocessen utlöste intensiv debatt mellan två läger: federalisterna, som stödde en starkare centralregering och konstitutionen, och anti‑federalisterna, som fruktade centralisering och krävde tydligare skydd för individuella rättigheter. För att vinna stöd för ratifikationen publicerade Alexander Hamilton, James Madison och John Jay en serie uppsatser i tidningar kända som The Federalist Papers, som argumenterade för konstitutionens fördelar.

Tillägg och efterverkningar

En viktig följd av ratifikationsdebatten var löftet att anta ett särskilt skydd för medborgerliga rättigheter. Det resulterade i Bill of Rights — de tio första tilläggen till konstitutionen — som antogs 1791 och garanterade bland annat yttrandefrihet, religionsfrihet, rätten att bära vapen och rättssäkerhetsprinciper.

Konventet 1787 och den resulterande konstitutionen hade långvariga konsekvenser: de skapade en federal struktur som har präglat USA:s politiska system sedan dess, men de lämnade även olösta eller kompromissartade frågor — särskilt kring slaveriet — som senare ledde till konflikter och i slutändan det amerikanska inbördeskriget. Konstitutionens tolkning och ursprungliga intentioner fortsätter att vara föremål för juridiska, politiska och historiska diskussioner än i dag.

Debatter

De flesta tvister gällde sammansättningen och valet av senaten. Andra meningsskiljaktigheter gällde hur "proportionell representation" skulle definieras (om slavar eller annan egendom skulle inkluderas). De behövde bestämma om den verkställande makten skulle delas upp på tre personer eller om makten skulle läggas på en enda president. De var också tvungna att ta reda på hur presidenten skulle väljas, hur lång hans mandatperiod skulle vara och om han kunde ställa upp för omval. Det fanns frågor om vilka brott som skulle kunna åtalas. Större delen av tiden under konventet gick åt till att avgöra dessa frågor, medan befogenheterna för den lagstiftande, verkställande och dömande makten inte var särskilt omtvistade. När konventet väl hade börjat kom delegaterna först överens om konventets principer, sedan kom de överens om Madisons Virginiaplan och började ändra den. En detaljkommitté samlades under pausen den 4 juli och utarbetade ett grovt utkast. Större delen av detta grovutkast förblev kvar och återfinns i den slutliga versionen av konstitutionen. När de sista frågorna hade lösts tog stilkommittén fram den slutliga versionen, och den röstades igenom och skickades till delstaterna.

Planen för Virginia

James Madison hade ägnat vintern 1787 åt att studera olika konfederationer genom historien. Han kom till Philadelphia beväpnad med en stor mängd kunskap och en idé om hur USA:s regering borde se ut. Hans plan presenterades för konventet av Edmund Randolph, Virginias guvernör. Den blev den breda skissen till vad som skulle bli en ny regering enligt den amerikanska konstitutionen. Hans plan krävde tre grenar av regeringen med kontrollmekanismer för att förhindra att någon av grenarna missbrukar sin makt. Madisons idé om en lagstiftande församling hade två kamrar. Det ena skulle ha ledamöter som valdes av folket för en treårig mandatperiod. I det andra skulle ledamöterna väljas av delstaternas lagstiftande församlingar och sitta i sju år. I båda skulle platserna bestämmas av landets befolkning.

Ytterligare två planer

Efter att ha debatterat Virginias plan i två veckor presenterade William Patterson sin plan som kallades New Jersey Plan, Patterson Plan och Small State Plan. Den liknade i hög grad konfederationsartiklarna och innehöll en enkammarlegislatur (ett hus). Alla delstater skulle ha en röst. Han hade en idé som han behöll, nämligen att delstatliga lagar som gick emot federala lagar skulle ogiltigförklaras.

En tredje plan föreslogs av Alexander Hamilton. Det var en kopia av den brittiska konstitutionen. Den var också tvåkammarbaserad med ett överhus och en lagstiftande församling där ledamöterna tjänstgjorde på grund av sitt goda uppförande.

Undertecknandet av Förenta staternas konstitution

Frågor och svar

F: När och var hölls konstitutionskonventet?

F: Vad var syftet med det konstitutionella konventet?

F: Vem var ordförande för konstitutionskonventet?

F: Vad blev resultatet av det konstitutionella konventet?

Fråga: Varför anses konstitutionskonventet vara en av de mest betydelsefulla händelserna i USA:s historia?

F: Vad är ett annat namn för konstitutionskonventet?

F: Vilka var två viktiga medlemmar av konstitutionskonventet?

Sök med bokstav