Ett nome (från grekiska Νομός, "distrikt") var en administrativ del av det gamla Egypten. Nome är ett grekiskt namn som användes sent i Egyptens historia; det egyptiska namnet var "sepat".

Det gamla Egyptens indelning i nomer skedde före 3100 f.Kr. Dessa nomer började som självständiga stadsstater, men började senare gå samman. Enligt den antika traditionen förenade härskaren Menes slutligen alla nomer till ett enda kungadöme.

Nomerna har varit på plats i mer än 3 000 år.

Nedre Egypten, från Gamla rikets huvudstad Memphis till Medelhavet, hade 20 nomer. Det första var baserat kring Memphis, Saqqara och Giza, i det område som upptas av dagens Kairo. Nomerna numrerades mer eller mindre ordnat från söder till norr genom Nildeltat. Numreringen började i väster och fortsatte med de högre numren i öster. Alexandria låg i den tredje nomen, Bubastis låg i den artonde.

Övre Egypten var indelat i 22 nomer. Det första av dessa var centrerat kring Elefantin nära Egyptens gräns mot Nubien vid första katarakten - området kring dagens Aswan. Därifrån fortsatte numreringen nedströms på ett ordnat sätt längs den smala bördiga landremsa som Nildalen utgjorde. Waset (det antika Thebe eller dagens Luxor) låg i det fjärde numret, Amarna i det fjortonde och Meidum i det tjugoförsta.

Definition och ursprung

Nome betecknade en regional enhet som fungerade både som administrativt, ekonomiskt och religiöst centrum. Ursprungligen var många nomer självständiga stadsstater med egen kung eller härskare, men efter kungamakten centraliserades under tidiga dynastier kom de att ingå i en enhetlig stat. Det egyptiska begreppet för en sådan region var sepat, medan grekisktalande källor använder grekiska ordet för distrikt.

Organisation och funktion

Varje nome hade:

  • Ett administrativt centrum — en stad eller ett komplex där lokala ämbetsmän och skatteuppbördsmyndigheter var stationerade. Exempelvis var det första namnet i Nedre Egypten centrerat kring Memphis, Saqqara och Giza.
  • En nomarch — den lokala prefekten eller guvernören som ansvarade för administration, skatteuppbörd, rättskipning och underhåll av kanaler och infrastruktur. Under vissa perioder, särskilt under första mellanperioden, kunde nomarchernas makt bli i praktiken ärftlig och ibland utmana centralmakten.
  • En lokal kult — varje nome hade ofta en skyddsgud eller ett tempel som var centrum för religiösa ceremonier och ekonomisk aktivitet (tempelägor kunde inneha mark och resurser i nomeadministrationen).

Indelning: Nedre och Övre Egypten

Nedre Egypten (Nildeltat) var indelat i 20 nomer. Numreringen löpte i stort sett söder till norr men startade i väster och fortsatte österut genom deltat. Det förklarar varför viktiga hamn‑ och kuststäder som Alexandria och handelscentra som Bubastis återfinns i särskilda nummer enligt denna ordning.

Övre Egypten bestod av 22 nomer. Nummer ett låg längst i söder vid gränsen mot Nubien, centrerat kring Elefantin vid första katarakten (området kring dagens Aswan). Därifrån fortsatte numreringen nedströms längs Nildalen; centrala städer som Waset (det antika Thebe, dagens Luxor) återfinns i det fjärde numret medan platser som Amarna och Meidum nämns i senare nummer.

Historia och förändringar över tid

Nomerna förekommer i dokument och inskrifter från mycket tidiga perioder och var en beständig enhet genom större delen av den forntida egyptiska historien. Under olika dynastier förändrades nomernas betydelse och gränser:

  • Under det tidiga kungadömet (före och omkring 3100 f.Kr.) var nomerna ofta politiskt självständiga eller halvautonoma.
  • Under Gamla riket och särskilt under en stark centralmakt minskade nomarchernas självständighet – administrationen styrdes mer direkt från kungens hov i t.ex. Memphis.
  • Under Första mellanperioden (ca 2200–2050 f.Kr.) ökade lokala härskares makt; nomarcherna kunde driva egna dynastier i sina regioner.
  • I senare epoker, inklusive Nya riket och under Ptolemaiska och romerska tider, fortsatte systemet med nomer men administrativ praxis och titulaturer anpassades till nya maktstrukturer (de grekiska härskarna använde fortfarande den traditionella indelningen men införde egna funktionärer och begrepp).

Ekonomi, samhälle och religion

Nomerna fungerade som bas för skatteuppbörd (in natura och i sedlar), jordbruksproduktion, bevattningsarbete och rekrytering av arbetskraft till kungliga projekt. Tempel och lokala kultcenter var ekonomiskt betydelsefulla och ofta stora markägare. Religösa festivaler i nomernas huvudstäder kunde samla resurser och befästa lokal identitet.

Symboler, kartor och källor

Varje nome hade ofta ett symboliskt tecken eller emblem — ibland avbildat på dokument, stela eller i tempel. Antika källor som inskrifter i gravar, templets dokumentation och senare grekiska och romerska författare ger information om numreringen och gränserna. Arkeologiska fynd, namnlistor och administrativa papyrus har också bidragit till förståelsen av hur nomerna fungerade.

Arvet efter nomerna

Den antika indelningen i nomer påverkade i viss mån senare administrativa strukturer i området, även om moderna egyptiska provinser (guvernorat) inte är identiska med forntida gränser. Begreppet lever kvar i forskningen och i populärhistoriska framställningar av Egyptens politiska geografi.

Sammanfattningsvis var nomerna en grundläggande och långlivad enhet i forntida Egyptens geografiska, administrativa och religiösa organisation – en struktur som bidrog till statens stabilitet såväl som till lokalt självstyre under olika perioder.