Tungvattenaktionen
Det norska sabotaget av tungt vatten var en grupp allierade uppdrag under andra världskriget. Målet för uppdragen var det 60 megawatt starka kraftverket Vemork. Kraftverket producerade en typ av vatten som kallas tungt vatten. Tungt vatten är baserat på en väteisotop som kallas deuterium. Uppdragen gick ut på att hindra Tyskland från att tillverka tungt vatten. Tyskland behövde det tunga vattnet för att förstå och hjälpa till att tillverka atombomber. Attackerna inleddes i februari 1942 av norska kommandosoldater och allierade bombplan. Uppdragen fick kodnamnen Grouse, Freshman och Gunnerside. Uppdragen var framgångsrika och Vemork-kraftverket fungerade inte längre 1943.
Uppdrag
Operation Grouse
Brittiska Special Operations Executive (SOE) planerade att placera fyra norska kommandosoldater i området i oktober 1942. Den 19 oktober 1942 hoppade dessa norska kommandosoldater in med fallskärm. De var tvungna att åka skidor en mycket lång väg för att komma till stationen. De skulle bevaka kraftverket för att se till att det var säkert för andra trupper att anlända. Uppdraget gick bra och kommandosoldaterna började övervaka kraftverket från Hardangerplatån.
Operation Freshman
Den 19 november 1942 skulle brittiska fallskärmsjägare möta de norska kommandosoldaterna och attackera kraftverket. Fallskärmsjägarna flögs in på glidare som drogs av stora bombflygplan. Segelflygplanen och bombplanen kraschade innan de nådde Vemork. De flesta av de brittiska fallskärmsjägarna dödades i kraschen. En besättning från ett bombplan överlevde, men alla togs tillfånga av den tyska armén. Den tyska Gestapo torterade och avrättade sedan alla fångar. Även om de norska kommandosoldaterna lyckades gömma sig för tyskarna blev uppdraget ett fullständigt misslyckande.
Operation Gunnerside
Ett nytt uppdrag inleddes i februari 1943. Den här gången lyckades de norska kommandosoldaterna smyga sig fram till kraftverket och anfalla det. Kommandotrupperna placerade bomber på maskinerna som tillverkade det tunga vattnet. Kommandotrupperna lämnade en Thompson-maskinpistol kvar med flit så att den tyska militären skulle veta att det inte var folk från staden. Bomberna förstörde maskinerna och stoppade stationen från att tillverka tungt vatten. Ingen från färjan överlevde och det tunga vattnet gick förlorat. Alla kommandosoldater överlevde.
SF Hydro:s förlisning
Efter att stationen hade skadats försökte de tyska soldaterna flytta det tunga vattnet som de hade tillverkat. Den tyska armén flyttade det återstående tunga vattnet till en brygga vid sjön Tinn. Det tunga vattnet fanns i trummor som lastades på en järnvägsvagn. De lastade järnvägsvagnarna på en färja som kallades SF Hydro. Norska motståndsmän, ledda av en av kommandosoldaterna från Operation Gunnerside, kunde placera ut bomber på färjan. När färjan lämnade kajen exploderade bomberna och färjan sjönk på djupt vatten. 18 personer dog på färjan, 14 norrmän och 4 tyska soldater.
SF Hydro i Mæl 1925
Frågor och svar
F: Vad var målet för de allierades uppdrag under andra världskriget?
S: Målet för uppdragen var kraftverket Vemork på 60 megawatt.
F: Vad producerade kraftverket Vemork?
S: Vemork-kraftverket producerade tungt vatten, som är baserat på en väteisotop som kallas deuterium.
Fråga: Varför behövde Tyskland tungt vatten?
S: Tyskland behövde tungt vatten för att förstå och tillverka atombomber.
F: När började attackerna mot kraftverket i Vemork?
S: Attackerna inleddes i februari 1942 av norska kommandosoldater och allierade bombplan.
F: Vad var kodnamnet på uppdragen?
S: Uppdragen hade kodnamnen Grouse, Freshman och Gunnerside.
F: Var uppdragen framgångsrika?
S: Ja, uppdragen var framgångsrika och kraftverket Vemork fungerade inte längre 1943.
F: Vad var syftet med det norska tungvattensabotaget?
S: Syftet med det norska tungvattensabotaget var att hindra Tyskland från att tillverka det tungvatten som behövdes för att tillverka atombomber.
