Krigföring genom slitningar
Ett utmattningskrig är en militär strategi där en sida försöker orsaka så många soldatförluster och så mycket förstörelse av militär utrustning att fiendens styrkor slits ut tills de kollapsar. Den sida som har mer resurser (soldater och militär utrustning) är den sida som vanligtvis vinner.
Strategiska överväganden
Militärexperter som Sun Tzu säger att utarmning inte är det bästa sättet att vinna ett krig. Ett berömt citat av Sun Tzu lyder: "Krigets högsta konst är att underkuva fienden utan att slåss". I ett utmattningskrig tror båda parter att de kan vinna. En har alltid fel och ofta har båda fel. Båda kan sluta med färre resurser än när de började. I idealfallet vinner man krig med så få soldater och vapen som möjligt. En annan form av utmattningskrigföring är de sök- och förstöringsoperationer som USA använde sig av under Vietnamkriget. Samma konflikt visade att slitkrig inte fungerar när fienden är villig att ta emot högre förluster och fortsätta ett krig på obestämd tid.
Amerikanska inbördeskriget
Unionens general Ulysses S. Grant inledde ett utmattningskrig med slaget vid Wilderness. Detta innebar en förändring för Potomacarméns armé. Grant gick inte längre efter konfederationens huvudstad Richmond, Virginia, utan gick direkt efter Lees armé i norra Virginia. Det var det första slaget i unionsarméns överlandskampanj och slutade utan att någon av sidorna segrade. De sammanlagda förlusterna uppgick till 28 000. Grant visste att även om hans förluster var större, skulle alla förluster för konfederationen minska deras förmåga att kämpa. Nordstaterna hade en mycket större resursreserv att arbeta med. Grant drog därför slutsatsen att konfederationens eventuella förluster var värda de uppoffringar som unionsarmén gjorde.
Första världskriget
Ett av de bästa exemplen på ett slitningskrig är första världskriget på den italienska och västliga fronten. Båda sidorna dränerades tills den ena sidan inte hade tillräckligt med män, hästar, mat och andra militära resurser för att fortsätta. Uttrycket användes ofta för att visa på en brist på fantasi när man helt enkelt kastade soldater mot sin fiende. Även om detta antyder att slitkrigföring kan undvikas, kan det tyvärr ofta inte undvikas. Attrition är ofta en viktig strategi för att vinna ett krig. En armé kommer att använda manövrer och positioner till sin fördel så att fienden lider den största förlusten av resurser när striden äger rum. Men förslitning kan vara nödvändigt för att skapa utrymme för att manövrera och positionera styrkorna. Av denna anledning är de två tillvägagångssätten för att utkämpa ett krig nära sammankopplade och förslitning är ofta det viktigare.
Frågor och svar
Fråga: Vad är utnötningskrigföring?
S: Utnötningskrigföring är en militär strategi där den ena sidan försöker orsaka tillräckligt många förluster av soldater och förstörelse av militär utrustning för att trötta ut fiendens styrkor tills de kollapsar.
F: Vad är målet med utnötningskrigföring?
S: Målet med utnötningskrigföring är att försvaga fiendens styrkor tills de är oförmögna att fortsätta strida.
F: Vad är det vanliga resultatet av utnötningskrigföring?
S: Det vanliga resultatet av utnötningskrig är att den sida som har mer resurser (soldater och militär utrustning) går segrande ur striden.
F: Varför är det troligt att den sida som har mer resurser vinner i utnötningskrig?
S: Den sida som har mer resurser kommer sannolikt att vinna i utnötningskrig eftersom de har förmågan att uthärda förluster och fortsätta strida.
F: Vilka taktiker kan användas i utnötningskrig?
S: Några taktiker som kan användas i utnötningskrig är långvariga belägringar, konstant bombardemang och riktade mord.
F: Vilka är riskerna med att använda utnötningskrigföring som strategi?
S: Några risker med att använda utnötningskrigföring som strategi är höga förlustsiffror, risken för dödläge och risken för att orsaka allvarliga skador på civil infrastruktur.
F: Hur skiljer sig utnötningskrigföring från andra militära strategier?
S: Förslitningskrigföring skiljer sig från andra militära strategier genom att den fokuserar på att trötta ut fiendens styrkor snarare än att uppnå en snabb seger genom avgörande åtgärder.
