Östruscykeln är den återkommande reproduktionscykeln som förekommer hos många däggdjur. Den styrs av samspel mellan hjärnans hypotalamus och hypofys samt könskörtlarna och leder till perioder då honan är mottaglig för parning (östrus) och perioder då hon inte är det. Begreppet används främst för arter som inte har en menstruation av specifikt avstött endometrium (se avsnitt om skillnader).

Cykeln framkallas och regleras av reproduktionshormoner, vilka vanligtvis aktiveras efter puberteten. Hos många arter återkommer östruscyklerna regelbundet under lång tid, men de kan avbrytas av graviditet, digivning, näringsstatus, stress eller årstidsvariationer. Hos flertalet arter fortsätter cyklerna genom det reproduktiva livet tills fortplantningsfunktionen upphör.

Faser och terminologi

En typisk östruscykel delas ofta in i fyra faser:

  • Proöstrus – förberedelsefas med växande folliklar och ökande estrogenproduktion.
  • Östrus – period då honan är sexualt mottaglig och ägglossning kan inträffa.
  • Metöstrus/diestrus – efter ägglossningen, när lutealfasen dominerar och progesteronproduktion kan vara hög om ägg har blivit befruktade eller om en luteal kropp utvecklats.
  • Anöstrus – vilofas då reproduktionsaktiviteten är låg eller frånvarande (kan vara säsongsbetonad eller orsakas av fysiologiska tillstånd).

Hormonell reglering

Den hormonella kontrollen innefattar pulsativ frisättning av gonadotropinfrisättande hormon (GnRH) från hypotalamus, vilket stimulerar hypofysen att frisätta FSH och LH. Dessa gonadotropiner styr follikeltillväxt, ägglossning och bildandet av gulkropp samt därigenom sekretionen av östrogen och progesteron. Feedback-mekanismer mellan dessa hormoner och centrala nervsystemet justerar cykelns förlopp och längd.

Skillnad mellan östrus- och menstruationscykel

Östruscykeln skiljer sig från den menstruella cykeln som förekommer hos människor och vissa andra primater. Vid östrus återabsorberas vanligtvis livmoderslemhinnan om ingen graviditet uppstår, medan menstruation hos primater innebär utsöndring av delar av livmodersslemhinnan som blödning. Dessutom är synlig mottaglighet för parning en mer framträdande del i östrusförande arter.

Variation mellan arter

Längd, tydlighet och säsongsbundenhet hos östruscykler varierar mycket mellan arter. Vissa djur, som många tamdjur, kan ha regelbundna cykler som underlättar planerad avel, medan andra är säsongsberoende och bara parar sig under vissa tider på året. Hos vissa arter är östrus svår att observera utan specifika beteende- eller fysiologiska tecken.

Betydelse och tillämpning

Kännedom om östruscykler är viktig inom veterinärmedicin, djuruppfödning och biologisk forskning. I praktisk avel används observation av beteende, hormonmätningar eller ultraljud för att fastställa ägglossningstid och optimala parnings- eller inseminationstillfällen. I kliniska sammanhang kan avvikelser i cykellängd eller hormonprofil indikera underliggande sjukdomar eller reproduktionsstörningar.

Sammanfattning

Östruscykeln är en central del av reproduktionen hos många däggdjur. Den omfattar flera välavgränsade faser som styrs av hormonella signaler, påverkar beteende och fertilitet, och varierar mellan arter samt under olika fysiologiska och miljömässiga förhållanden.