Opera seria är en italiensk term för den “seriösa” stilen inom italiensk opera under 1700‑talet. Den stod i kontrast till opera buffa, en musikalisk komedi, och präglades av allvarliga, ofta tragiska ämnen.

Språk och geografisk spridning

Även när verk i denna stil uppfördes utanför Italien hölls de i regel på italienska. Genren spreds till flera europeiska länder, till exempel:

I Frankrike utvecklades andra operatraditioner som ofta stod skilda från italiensk opera seria.

Form och typiska musikaliska byggstenar

  • Recitativ – talade eller prosaiska partier som för handlingen framåt, vanligtvis i form av recitativ med enkelt ackompanjemang.
  • Arian – utarbetade arior, ofta i da capo‑form (A–B–A), där solisten visar sin röst och teknik.
  • Ouvertyr – en inledande orchestral ouvertur som förbereder publiken på dramat.
  • Ensemble‑nummer fanns, men större tyngd lades på solistiska partier och arior.

Ämnen och dramatiska teman

  • Librettona hämtade ofta motiv ur grekisk och romersk mytologi.
  • Gestalterna var vanligtvis gudar, hjältar eller kungar.
  • Detta skilde sig från opera buffa, som ofta skildrade vardagsliv och använde satir mot adel och makthavare.

Roller och vokaltyper

De ledande rollerna i opera seria tilldelades ofta särskilda rösttyper. Framträdande var till exempel kastrater, män som blivit kastrerats i unga år för att bibehålla höga röster. Under 1700‑talet ökade gradvis kvinnliga sångares andel av huvudrollerna (t.ex. prima donna).

Tidiga och framstående kompositörer

En av de tidiga huvudgestalterna i genren var Alessandro Scarlatti. I England gjorde också George Frideric Händel stora bidrag med flera betydande opera seria.

Viktiga kompositörer under genrens blomstringstid

Under 1700‑talet förekom många betydande kompositörer; bland dem kan nämnas:

Metastasio och librettot

Metastasio skrev många inflytelserika libretti som tonsattes om och om igen. Hans texter användes av flera kompositörer, bland andra Hasse, Porpora och särskilt Mozart.

Glucks reformer

Gluck genomförde reformer i operakonsten under andra halvan av 1700‑talet. Han ville göra dramat och musikaliteten mer sammanhållna, reducera solisternas renodlade show‑nummer och ge större utrymme åt orkester och kör.

Senare 1700‑tal: Mozart och gränslandet mellan seria och buffa

En inflytelserik tonsättare som påverkades av tidigare reformer skrev operor som Idomeneo (1780). Genom samarbeten med Lorenzo da Ponte uppstod verk som rör sig mellan opera seria och opera buffa och bidrog till genrens utveckling mot mer dramatiskt sammansatta operor.

Senare utveckling och arv

Mot slutet av 1700‑talet och in i 1800‑talet fortsatte operans form att förändras. Kompositörer som Luigi Cherubini och Gaspare Spontini var viktiga i övergången, och senare förändrade Rossini den musikaliska stilen och sceniska konventioner som tidigare varit typiska för opera seria.

Sammanfattning: Opera seria var en central genre i 1700‑talets europeiska musikliv med fokus på formellt uttänkta arior, recitativ och dramatiska teman hämtade från antiken. Genren utvecklades och reformerades genom verksamhet av librettister, kompositörer och sceniska nyheter, och många av dessa förändringar banade väg för den moderna operan.