Opus (förkortat op. eller ibland Op.) efter titeln på ett musikstycke betyder bokstavligt "verk". Nummer som följer (till exempel op. 1, op. 26) används för att identifiera och ordna en kompositörs verk. När en kompositör publicerar eller numrerar sitt första verk får det ofta beteckningen opus 1, nästa brukar kallas opus 2 och så vidare. Opusnummer hjälper lyssnare, utövare och forskare att hänvisa till särskilda stycken.
Opusnummer och kompositionsordning
Opusnummer visar inte alltid i vilken ordning verken faktiskt komponerades. Fram till slutet av 1700-talet gavs opusnummer i regel bara till de musikstycken som publicerades. Många kompositörer publicerade verk i omgångar eller lät förläggare bestämma numreringen, vilket gör att numren inte alltid speglar den kronologiska skapelseordningen.
Exempel: Beethoven skrev många pianosonater. Hans pianosonat i As-dur med opusnummer op. 26 är en tidig sonat, medan en annan sonat i samma tonart, som skrevs långt senare, har opusnumret op. 110. Opusnumren ger alltså en ungefärlig idé om var i karriären ett verk passar, men är inte en exakt tidslinje.
Alternativa kataloger och varför de behövs
Vissa kompositörer har antingen inga konsekventa opusnummer eller så finns verk publicerade utan nummer. Då har musikforskare upprättat kataloger som ger varje verk ett unikt katalognummer. Ett känt exempel är Mozarts verk: Mozart använde inte ett enhetligt opus-system, så en österrikisk musikhistoriker, Ludwig von Köchel, sammanställde en kronologisk katalog och gav verken K‑nummer (K för Köchel). Hans numrering går upp till K622 och hjälper till att skilja mellan exempelvis Mozarts symfoni i g-moll K183 och hans senare symfoni i g-moll K550.
Andra välkända katalogförkortningar är till exempel:
- BWV – Bach (Bach-Werke-Verzeichnis)
- D – Schubert (Deutsch-katalogen)
- Hob. – Haydn (Hoboken)
- HWV – Handel (Handel-Werke-Verzeichnis)
- RV – Vivaldi (Ryom-verksamhetsnummer)
- S. – Liszt (Searle)
Särskilda beteckningar och problem
Några situationer du kan stöta på:
- Set och delverk: Ett opus kan omfatta flera stycken publicerade som en samling, exempelvis op. 1 nr 1–6; varje del får då ofta ett delnummer, t.ex. op. 1/3.
- Op. posth. (postumt opus): verk som publiceras efter kompositörens död får ibland tillägget op. posth..
- WoO (Werke ohne Opuszahl): "verk utan opusnummer" – beteckningar som används för exempelvis Beethovens eller Bachs verk som inte hade opusnummer vid publicering.
- Duplicering och förläggares inblandning: Förläggare har historiskt kunnat ge olika verk samma opusnummer eller ändra numreringen vid nyutgåvor, vilket skapat förvirring. Ibland har kompositörer själva omnumrerat verk.
Språk och pluralformer
På engelska används ofta op. i förkortad form och pluralen kan vara opuses (engelskt) eller helt enkelt referera till "opus numbers". Den latinska pluralformen är opera, men detta kan vara förvirrande i musik-sammanhang eftersom ordet "opera" redan betecknar en genre. På svenska talar man oftast om ett verks "opusnummer" eller använder formen op. när man hänvisar till ett specifikt nummer; plural uttrycks ofta med ord som "opusnummer" eller "verk" i bestämd form (till exempel "de här verken/opusnumren").
Begreppet i vidare mening
Ordet opus används inte bara i musik utan kan också beteckna en konstnärs eller författares verk i allmänhet. Ett konstnärs eller författares "magnum opus" avser det verk som anses vara dennes största eller viktigaste prestation.
Sammanfattningsvis är opus och dess nummer praktiska verktyg för identifiering och referens, men för korrekt datering och ordning av verk kan det krävas ytterligare katalogisering och forskningsarbete.