Sonatform
Sonatformen är ett sätt att organisera ett musikstycke. Den har använts i flera stycken sedan den klassiska perioden (från mitten av 1700-talet och framåt). Att lyssna på musikstycken i sonatform hjälper till att förstå den helt och hållet, och det är bra att veta något om de olika tonartstyperna.
Sonatformen används inte bara i sonater. Den kan vara formen för satser i symfonier, konserter, ouvertyrer osv.
Under barocken skrev kompositörer som Bach och Händel stycken med dansrörelser som menuetter. Dessa var i "binär form". Detta innebar att det fanns två delar. De två avsnitten var ofta lika långa och åtskildes av en dubbel taktlinje, vilket innebar att varje avsnitt upprepades. Musiken var inte alltid i samma tonart hela tiden. Det första avsnittet kunde modulera (byta tonart) och sedan skulle det andra avsnittet gradvis modulera tillbaka igen så att det lät färdigt på slutet.
Domenico Scarlatti skrev sonater för cembalo också i binär form, men långa och mer komplicerade. Det första avsnittet börjar med ett tema i huvudtonen och modulerar sedan till en annan tonart för att skapa kontrast. Det andra avsnittet kan vara längre än det första och börja med att modulera till andra tonarter innan det kommer tillbaka för att upprepa huvudtemat. Denna typ av stycke är början på sonatformen.
Haydn, Mozart och Beethoven utvecklade sonatformen. En sats i sonatform har tre delar som kallas: "Exponering", "utveckling" och "rekapitulation".
- I expositionen hör vi allt huvudmaterial: den första melodin - eller gruppen av melodier - i huvudtonen, sedan en kontrasterande melodi eller melodier i en relaterad tonart (normalt den "dominerande", dvs. den tonart som ligger på den femte tonen i skalan i huvudtonen, eller den relativa moll). Eller i fallet med ett första avsnitt i en molltonart kan man ofta höra det andra ämnet eller de andra ämnena i relativ dur.
- I utvecklingsavsnittet utvecklas musiken och går in i flera olika tonarter. Musiken känns här instabil. Det finns en känsla av spänning. Lyssnaren vill tillbaka till huvudtonen.
- I rekapitulationen upprepas exponeringen, men den ändras mot slutet så att den avslutas i huvudtonen. Det känns som om spänningen har försvunnit och lyssnaren känner sig glad.
Detta sätt att bygga upp ett musikstycke användes av nästan alla kompositörer från mitten av 1700-talet och framåt - långt in på 1900-talet. Det ger utrymme för ett mycket dramatiskt stycke. Naturligtvis använder kompositörer det ibland på olika sätt. Det finns ofta en känsla av utveckling under hela stycket, inte bara under det så kallade "utvecklingsavsnittet". Den första satsen i Beethovens femte symfoni ägnar hela tiden åt att utveckla den berömda idén som hördes i början: de fyra första tonerna (kort-korta-korta-långa). Även de övriga tre satserna fortsätter att utveckla denna idé.
Frågor och svar
F: Vad är sonatform?
S: Sonatform är ett sätt att organisera ett musikstycke som har använts sedan den klassiska perioden. Den kan användas för satser från symfonier, konserter, ouvertyrer med mera.
F: Hur använde kompositörer binär form under barocken?
S: Under barocken skrev kompositörer som Bach och Händel stycken med dansrörelser som menuetter i "binär form". Detta innebar att det fanns två avsnitt som ofta var lika långa och åtskilda av en dubbel taktlinje. Musiken stannade inte i en tonart utan modulerade (bytte tonart) mellan varje avsnitt innan den avslutades i huvudtonen.
F: Vem utvecklade sonatformen?
Svar: Haydn, Mozart och Beethoven vidareutvecklade sonatformen. En sats i sonatform har tre delar som kallas "exposition", "utveckling" och "rekapitulation".
Fråga: Vad händer under en exposition?
S: Under en exposition hör vi allt huvudmaterial - vanligtvis ett eller flera teman - först i huvudtonen, sedan kontrasterande melodier eller melodier i en besläktad tonart (normalt dominant eller relativt moll).
F: Vad händer under en utveckling?
S: Under utvecklingen utvecklas musiken ytterligare genom att gå in i flera olika tonarter för att skapa spänning innan den återvänder till huvudtonen vid rekapitulationen.
F: Hur använder Beethovens femte symfoni sonatformen på olika sätt?
S: Beethovens femte symfoni ägnar hela tiden åt att utveckla sitt berömda fyrnotersmotiv i stället för att bara använda det i utvecklingsavsnittet som andra stycken gör. Även de andra tre satserna fortsätter att utveckla denna idé under hela sin längd.
