Parlour (eller parlor) kommer från det franska ordet parloir, som i sin tur härstammar från parler — "att tala". I grundbetydelsen avser ordet ett rum i ett hus där människor samlas för samtal eller mottagning. I vissa språk- och kulturområden används andra beteckningar för motsvarande rum; i Turkiet kallas det till exempel för en kiosk. I Bibeln förekommer ett motsvarande begrepp: i Domarboken 3:20 nämns ofta översatta uttryck som "sommarsalongen", ett litet rum byggt på taket med öppna fönster för att fånga bris och där det fanns en dörr utåt för besökare.
Historiskt bruk och etymologi
Begreppet har använts i flera olika sammanhang genom historien. I äldre engelskspråkig kultur betecknade parlour ofta ett formellt samvarorum i hemmet — ett rum där gäster togs emot och där familjens bästa möbler och konstföremål förvarades. Under 1800-talet, särskilt i engelsktalande länder, var salongen ett estetiskt och socialt viktigt rum som många hushåll höll särskilt vårdat och som användes vid högtidliga tillfällen.
Religiösa byggnader och kloster
I bibliska och religiösa sammanhang finns flera referenser som knyter an till begreppet. De "inre salongerna" i 1 Krönikeboken 28:11 beskrivs som de små rum eller kamrar som Salomo byggde runt två sidor och en ände av templet (jämför 1 Kungaboken 6:5). Vissa tolkar dessa inre salar som portiker eller heliga rum i templets arkitektur.
Under medeltiden i kristen miljö var begreppet också etablerat inom klosterlivet. Ett kloster kunde ha två särskilda salonger: en "yttre salong" där munkarna eller nunnorna tog emot besökare och skötte ärenden med omvärlden — vanligen placerad i den västra delen nära huvudingången — och en "inre salong" belägen intill kapitelsalen i klostrets östra del. Eftersom stillhet och studier ofta prioriterades inne i klostrets innersta delar gav den inre salongen en plats där man fick tala utan att störa den allmänna tystnaden.
Parlour som affärsbenämning och moderna varianter
I delar av Storbritannien och USA lever termen vidare i näringslivet: parlour används i namn på olika typer av serveringar och små företag — exempelvis "ice cream parlour" eller "pizza parlour". Andra exempel som förekommer är "beer parlors", "wine parlors" och historiskt även mer udda varianter som "spaghetti parlor". Begreppet har också använts för kaféer ("coffee parlor") och för verksamheter som erbjuder särskild service, till exempel tatueringssalonger eller frisörsalonger.
- Mat och dryck: ice cream parlour, pizza parlour, coffee parlor
- Serviceföretag: tatueringssalong, frisörsalong, skönhetssalong
- Begravningssammanhang: "funeral parlour" eller på svenska ofta begravningsbyrå eller visningsrum där avliden kan visas upp
Från salong till vardagsrum
I slutet av 1800-talet och in på 1900-talet var salongen ofta ett formellt rum som användes främst på söndagar eller vid särskilda tillfällen och kunde hållas stängt under vardagarna. Familjer förvarade där sina finaste möbler, konstverk och andra värdeföremål. Det var också vanligt att kroppen av en avliden ställdes ut i salongen medan begravningen organiserades. Under 1900-talet och framåt förändrades dock bostadsplanerna och sociala bruk — arkitekter och inredare omdefinierade rummens funktioner och i de flesta moderna hem har den formella salongen i praktiken ersatts av ett mer informellt vardagsrum eller samvarorum.
Sammanfattningsvis är "salong" ett begrepp med flera skiktade betydelser — från ett rum för samtal i hemmet till en affärsbenämning för service- och serveringsverksamheter — och dess exakta funktion har varierat med tid, kultur och sociala normer.
