Pizza är ett italienskt livsmedel som skapades i Italien (området kring Neapel). Den byggs upp av en tunn eller tjock brödbit — ofta kallad pizzabotten — som täcks med sås och olika pålägg. Några av de vanligaste toppingarna är ost, korv, pepperoni, grönsaker, tomater, kryddor och örter samt basilika. Såsen är oftast tomatbaserad, men smörbaserade eller vita såser används också. Nästan vilken typ av topping som helst kan läggas på en pizza, och de beläggningar som används varierar mycket mellan länder och regioner. Pizza härstammar från det napolitanska köket, men har spridits och anpassats över hela världen.

Ingredienser och grundläggande delar

  • Deg (pizzabotten): gjord av vetemjöl, vatten, jäst, salt och ibland olivolja. Degens konsistens och jäsningstid påverkar krispighet och smak.
  • Sås: vanligast är tomatbaserad sås, kryddad med salt, peppar, olivolja och örter. Vitare varianter använder smör, grädde eller ostbaserade såser.
  • Ost: mozzarella är traditionell i italienska pizzor, men en mängd andra ostar används beroende på regional smak.
  • Toppings: köttprodukter (som korv och pepperoni), grönsaker, kryddor och färska örter (basilika är klassiskt).

Historia och ursprung

Enkla bröd med pålägg har funnits i många kulturer länge, men det moderna pizzakonceptet utvecklades i Neapel under 1700–1800‑talen. Pizza Margherita, sägs ha skapats 1889 av napolitanske bagaren Raffaele Esposito till drottning Margherita — en pizza med tomat, mozzarella och basilika som skulle spegla Italiens flaggas färger. Det napolitanska hantverket kring pizzabakande (arte dei pizzaiuoli) erkändes 2017 av UNESCO som immateriellt kulturarv.

Varianter och regionala skillnader

  • Neapolitansk pizza: tunn, mjuk botten med upphöjda kanter (cornicione) och bakas traditionellt i vedeldad ugn vid mycket hög temperatur.
  • Romersk pizza: ofta tunnare och krispigare botten, ibland i långpanna (pizza al taglio) och skuren i rektanglar.
  • Siciliansk pizza: tjockare, mer som en focaccia, ofta bakad i rektangulär form.
  • Amerikanska varianter: t.ex. New York‑style (tunn, viktbar skiva), Chicago deep‑dish (tjock, pajliknande) och diverse lokala tolkningar.
  • Andra varianter: calzone (ihopfälld pizza), pizzette (små pizzor) och många vegetariska/veganska eller glutenfria alternativ.

Tillagning och ugnar

Traditionell napolitansk pizza bakas i vedeldad ugn på mycket hög temperatur (400–500 °C) i 60–90 sekunder, vilket ger en unik kombination av mjuk inre deg och lätt bränd kant. Hushållsugnar används i hemmen och ger längre gräddningstider; pizzasten eller pizzaugnar på bärbara gas/elektriska enheter kan förbättra resultatet. Förberedelse som lång jäsning av degen (kalljäsning) ger mer smak och bättre struktur.

Näringsinnehåll, variationer och modern påverkan

Pizzans näringsvärde varierar kraftigt beroende på botten, mängd ost och typ av pålägg. En klassisk Margherita är relativt enkel, medan pizzor med mycket ost och charkprodukter blir kaloritäta. I takt med kosttrender finns många alternativ: fullkornsdeg, glutenfritt mjöl, vegansk ost och proteinrika vegetariska pålägg. Färdigfryst pizza och snabbmatskedjor har också gjort pizzan till en global snabbmatsfavorit.

Servering, etikett och förvaring

  • Pizza serveras ofta hel och skuren i trianglar eller rektanglar; i vissa kulturer äts den med bestick, i andra hålls den i handen.
  • Vanliga tillbehör är olivolja, chiliflakes, oregano eller extra färska örter.
  • Förvaring: kall pizza kan förvaras i kyl ett par dagar och värmas upp i ugn eller stekpanna för bästa resultat. Frysning är möjlig men påverkar texturen.

Pizza är en mångsidig maträtt med djupa rötter i det napolitanska köket men har anpassats i otaliga lokala varianter världen över. Oavsett om den är enkel eller kraftigt påsatt, fortsätter pizzan vara en av världens mest älskade rätter.