Pennsylvania Turnpike är en avgiftsbelagd motorväg i delstaten Pennsylvania i nordöstra USA, förvaltad av Pennsylvania Turnpike Commission. Sträckan löper i huvudsak i öst–västlig riktning och förbinder delstatens västra och östra gränser, där den fortsätter som Ohio Turnpike i väster och som förlängning till New Jerseys motorvägsnät i öster. Vägen, som är ungefär 360 miles (cirka 580 km) lång, betjänar stora befolkningscentra och viktiga transportkorridorer, bland annat områdena runt Pittsburgh, Harrisburg och Philadelphia. Som begränsad åtkomstväg kräver turnpiken att fordon använder särskilda på- och avfarter och att trafik drivs utan korsningar i marknivå.

Struktur och vägkaraktär

Turnpiken kombinerar långsträckt landsväg med motorvägskaraktär: den har flera körfält där det behövs, stora broar, serviceplatser och ett omfattande system av av- och påfarter. Den är skyltad som olika interstate-nummer på olika delsträckor, bland annat I-76, I-70, I-276 och I-95, beroende på var man befinner sig längs banan. Vägstandarden varierar efter byggperiod och trafikmängd; vissa avsnitt har breddats till sex filer medan andra fortfarande moderniseras och byggs om för att uppfylla dagens säkerhets- och kapacitetskrav. Längs rutten finns frekventa rastplatser och servicesalonger som tillhandahåller bränsle, mat och vila för förare.

Tullar och betalningsformer

Turnpiken är en betalväg med ett blandat tullsystem. På huvudsträckan används ett biljettsystem: fordon tar en biljett vid infart och betalar en avgift beroende på avstånd när de lämnar vägen, över sträckan mellan Warrendale och Neshaminy Falls. Vid vissa gränsövergångar och broar finns fasta tullstationer; dessa kan använda kameror för att registrera registreringsskyltar och skicka räkningar med post ("toll-by-plate"). Elektronisk betalning via E‑ZPass är tillgänglig och accepterad vid samtliga tullstationer, vilket möjliggör snabbare passage och reducerade köer vid peaktrafik. Tullnivåer varierar efter fordonstyp och avstånd, och intäkterna används primärt för drift, underhåll och investeringar i infrastruktur.

Historik och utveckling

Idén till Pennsylvania Turnpike föddes under 1930‑talets trafikexpansion som ett sätt att förena delstatens öst‑västliga förbindelser genom bergsområden. Banans första avsnitt öppnades 1 oktober 1940, mellan Irwin och Carlisle, och räknas som en av USA:s tidiga långväga, begränsade åtkomstmotorvägar. I många av bergspassagen utnyttjades och omarbetades tunnlar som ursprungligen hade konstruerats för järnvägsprojekt på 1800‑talet men senare övergivits. Efter andra världskriget byggdes turnpiken successivt ut österut och västerut under 1950‑talet och kompletterades med en större bro över Delaware River i mitten av 1950‑talet. Den tidiga framgången för Pennsylvania Turnpike inspirerade senare utbyggnad av andra avgiftsbelagda motorvägar och influerade planeringen av Interstate Highway System.

Teknik, tunnlar och moderniseringsarbete

Den ursprungliga linjen gick genom sju bergtunnlar; senare förbättringar innebar att trafiken antingen fick separata tunnelrör eller att vissa tunnlar kringfartsbyggdes, så att fyra tunnlar fortfarande används i drift. Under 1960‑talet borrades extra rör i flera av tunnlarna för att ge dubbla körfält i varje riktning, medan andra tunnlar ersattes av nya vägar runt bergen. Moderniseringsarbetet är ett ständigt pågående arbete: stora sträckor måste byggas om för att nå nuvarande standard för säkerhet, bärighet och framkomlighet. Projekt har inkluderat breddningar till sex filer i trafikintensiva områden, ombyggnation av interchanges och förstärkning av broar och beläggningar. Driftpersonal och ingenjörer arbetar också med att uppgradera belysning, dränering och räcken för att minska olycksrisker och underlätta vintertrafik.

Användning, ekonomi och framtid

Pennsylvania Turnpike fyller flera roller: den är en huvudled för långdistansgodstrafik mellan nordost och Mellanvästern, en pendlingslänk för regional arbetsmarknader och en viktig kanal för regionalt ekonomiskt utbyte. Intäkterna från avgifter används för att finansiera drift, service och investeringar, vilket gör den till en självfinansierande del av delstatens infrastruktur. Framtida planer och prioriteringar inkluderar fortsatt breddning av kapacitetsstinna sektioner, tekniska uppgraderingar för bättre betalningshantering och åtgärder för att förbättra säkerhet och miljöpåverkan. Som en äldre men kritisk del av USA:s vägnät kräver turnpiken konstant underhåll och strategisk planering för att möta både lokal och genomfartstrafik under kommande decennier.

Relaterade länkar