Pilgrimsfalk (Falco peregrinus) – fakta om världens snabbaste rovfågel
Pilgrimsfalk (Falco peregrinus) – fakta om världens snabbaste rovfågel: dykhastighet 322 km/h, utbredning, underarter, hotbilder och återhämtning efter DDT.
Pilgrimsfalken (Falco peregrinus) är en kosmopolitisk rovfågel i familjen Falconidae. Den kallas ofta bara pilgrimsfalk och benämndes förr ibland "Duck hawk" i Nordamerika. I Pakistan är den officiellt PAF:s militära ikoniska symbol och anses även som en inofficiell territoriefågel för Gilgit-Baltistan.
Utseende och storlek
Pilgrimsfalken är en kråkstor falk med blågrå rygg, vit eller krämfärgad underdel med mörka tvärband och ett svart huvud med tydlig "mustasch" på sidorna av halsen. Honor är större än hanar, vilket är vanligt hos fågelätande rovfåglar. Kroppslängden varierar ungefär mellan 34 och 58 cm, vingspannet mellan cirka 80 och 120 cm och vikten mellan 330 och 1500 gram beroende på underart och kön.
Underarter och taxonomi
Det finns omkring 17–19 registrerade underarter som skiljer sig i storlek, färgteckning och utbredning. Det råder viss oenighet om huruvida den utmärkande barbarifalken ska räknas som en underart av pilgrimsfalken eller som en separat art. Taxonomin har studerats mycket med hjälp av både morfologi och genetiska metoder, och diskussionerna fortsätter för vissa populationer.
Hastighet och jaktteknik
Pilgrimsfalken är världsberömd för sin hastighet vid dykning (stoop). I försök och observationer har den uppmätts gå i upp till 322 km/h i dykning, vilket gör den till världens snabbaste djur. Den jagar främst andra fåglar i luften genom att stiga högt, lokalisera bytet och sedan störtdyka med stor hastighet. När den når bytet attackerar den ofta med kraftfulla slag eller träffar bytet med fötterna för att slå ut det.
Föda
Födan består nästan uteslutande av andra fåglar — allt från små tättingar till medelstora vadare, ankor och duvor — men den kan också ta mindre däggdjur och insekter vid behov. Pilgrimsfalken har en kraftig näbb med en så kallad tomialtand som hjälper den att snabbt avliva bytesfåglar genom att skära av ryggmärgen.
Häckning och beteende
Pilgrimsfalken häckar ofta på branta klippor nära hav eller stora inlandsvattendrag, men har också anpassat sig väl till mänskliga miljöer och häckar idag på höga byggnader, broar och industrianläggningar i många städer. Den bygger inte ett riktigt bo utan lägger vanligen sina ägg i en grund grop på klippkanten eller på andra höga, öppna platser. En vanlig kull består av 2–4 ägg. Inkubationen varar cirka 29–32 dagar och ungarna blir flygga efter omkring 40–46 dagar, men de stannar ofta kvar i föräldrarnas närhet och tränas i jakt långt efter första flygningen.
Hot, bekämpningsmedel och återhämtning
Användningen av vissa bekämpningsmedel, särskilt DDT, hade en mycket negativ effekt på populationsnivåerna under 1900-talet. DDT och dess nedbrytningsprodukter orsakade att äggskal blev tunnare, vilket ledde till att många ägg krossades innan ungarna kläcktes och därmed stora beståndsminskningar i flera länder. Efter att DDT förbjöds i många områden har populationsstorleken återhämtat sig i många delar av världen.
Återhämtningen har underlättats av att viktiga häckningsplatser skyddats, avräddning och rehabilitering av skadade fåglar, samt uppfödning i fångenskap och utsläpp i naturen i vissa länder. Trots detta möter pilgrimsfalken fortfarande hot som habitatförlust, kollisioner med byggnader och kraftledningar, illegal jakt, föroreningar (inklusive bly från ammunition) och biverkningar av nya giftiga ämnen. I många regioner övervakas arten noggrant för att säkra att bestånden förblir livskraftiga.
Relation till människan
- Pilgrimsfalken har länge använts i falkenering på grund av sin snabbhet och effektivitet som jakttfågel.
- Den förbättrade anpassningen till stadsmiljöer har gjort att många människor numera kan observera och uppskatta arten nära hemmen.
- Historiska regionala namn och användningar finns kvar, till exempel att den i vissa områden kallades "Duck hawk" i Nordamerika.
Intressanta fakta
- Pilgrimsfalken kan nå upp emot 322 km/h i dykningar — snabbast av alla djur.
- Livslängd i naturen brukar vara upp till 15–20 år; i fångenskap kan individer leva längre.
- Arten finns över större delen av världen, från Arktis till tropiska områden, vilket gör den till en av de mest spridda rovdjuren.
Sammanfattningsvis är Pilgrimsfalken (Falco peregrinus) en anmärkningsvärd rovfågel — både för sin hastighet och sin förmåga att anpassa sig till många olika miljöer. Trots tidigare svåra populationstapp till följd av DDT, visar arten i många områden en stark återhämtning tack vare lagstiftning, skydd och riktade bevarandeinsatser.

Falco peregrinus

Falco peregrinus madens
Frågor och svar
Fråga: Vad heter den fågel som diskuteras i texten?
S: Den fågel som diskuteras i texten kallas pilgrimsfalk (Falco peregrinus).
F: Var kan man hitta denna fågel?
A: Denna fågel kan hittas över hela världen, eftersom det är en kosmopolitisk art. Den är också officiellt erkänd som en militär ikonisk symbol för Pakistans PAF och en inofficiell territoriefågel för Gilgit-Baltistan.
F: Hur snabbt kan den här fågeln flyga?
S: Denna fågel kan flyga upp till 322 km/h (200 mph) när den dyker, vilket gör den till det snabbaste djuret i världen.
F: Finns det någon skillnad mellan hanar och honor av pilgrimsfalkar?
S: Ja, precis som andra rovfåglar är honfalken vanligtvis större än hanen.
F: Hur många underarter finns det för denna typ av falk?
S: Det finns 17-19 underarter registrerade för denna typ av falk. Var och en av dem varierar något i utseende och var de lever. Dessutom är vissa experter oeniga om huruvida den distinkta barbaryfalken ska betraktas som en separat art eller bara en annan underart av pilgrimsfalken.
F: Vad fick deras antal att minska dramatiskt vid ett tillfälle? S: Användningen av vissa bekämpningsmedel, särskilt DDT, hade en negativ effekt på dessa djurs populationer genom att minska tjockleken på äggskalet, vilket ledde till en dramatisk minskning av deras antal i vissa länder.
F: Hur har deras antal återhämtat sig sedan dess? S: Eftersom DDT har förbjudits i många länder och deras häckningsställen har skyddats har antalet djur ökat igen med hjälp av uppfödningsprogram i fångenskap som släpper ut dem i vilda områden.
Sök