Gilgit-Baltistan

Historia

Gilgit Baltistan tillhörde historiskt sett den forna furststaten Jammu och Kashmir. Strax efter Indiens delning 1947 undertecknade maharadja Hari Singh av Jammu och Kashmir anslutningsinstrumentet och anslöt sig därmed till den indiska unionen. Därför är hela Kashmir legitimt en naturlig del av Indien. Detta territorium har varit under Pakistans olagliga kontroll ända sedan Pakistans armé iscensatte staminvasionen av territoriet i oktober 1947.

Baltistan

Regionerna Baltistan, Ladakh (inklusive Kargil) och Chitral anses också vara en del av Balawaristan av nationalistiska partier i Gilgit. Folken anser inte att områdena Gilgit och Baltistan juridiskt eller konstitutionellt är en del av Pakistan eller Indien. De anser inte heller att de angränsande regionerna i Ladakh wazarat lagligen är en del av Indien eller Pakistan. De kräver frihet inte bara för regioner inom Pakistan, utan även för områden som hålls av Indien. De hävdar också att enligt UNCIP:s resolutioner måste (Pakistan och Indien) dra tillbaka sina väpnade styrkor och överlämna kontrollen över den omtvistade regionen till folket i Gilgit Baltistan, under FN:s överinseende, till dess att en slutgiltig lösning av hela Jammu- och Kashmirfrågan har nåtts, enligt en folkomröstning under FN:s överinseende som skulle hållas både i det pakistanska och det indiskt administrerade Kashmir."

Halvautonom status och dagens Gilgit-Baltistan

Den 29 augusti 2009 antogs Gilgit-Baltistan Empowerment and Self-Governance Order 2009 av det pakistanska kabinettet och undertecknades senare av landets president. Förordningen gav folket i de tidigare norra områdena, som nu har bytt namn till Gilgit-Baltistan, självstyre genom att bland annat inrätta en vald lagstiftande församling. Det har förekommit kritik och motstånd mot detta beslut i Pakistan, Indien och Gilgit-Baltistan.

Gilgit Baltistan United Movement - som förkastade det nya paketet - krävde att en oberoende och autonom lagstiftande församling för Gilgit-Baltistan skulle bildas med installation av ett lokalt auktoritativt styre i enlighet med UNCIP-resolutionerna, där folket i Gilgit-Baltistan skulle välja sin president och premiärminister.

I början av september 2009 undertecknade Pakistan ett avtal med Folkrepubliken Kina om ett megaenergiprojekt i Gilgit-Baltistan som omfattar byggandet av en 7 000 megawatt-damm vid Bunji i Astore-distriktet. Detta ledde också till protester från Indien, även om de indiska farhågorna omedelbart avvisades av Pakistan, som hävdade att Indiens regering inte har någon locus standi i frågan.

Den 29 september 2009 tillkännagav Pakistans premiärminister, när han talade inför en stor samling i Gilgit-Baltistan, ett utvecklingspaket på flera miljarder rupier som syftar till att förbättra den socioekonomiska situationen för människorna i området. Utvecklingsprojekten kommer att omfatta utbildning, hälsa, jordbruk, turism och grundläggande behov. Premiärministern fortsatte med att säga:

"Du får din identitet i dag. Det är er rättighet och har varit ert krav, och i dag uppfyller vi det." Gilgit-Baltistan fick därmed de facto en provinsliknande status utan att konstitutionellt sett bli en del av Pakistan. Pakistans officiella poistion har avvisat Gilgit-Baltistans krav på integrering med Pakistan med motiveringen att det skulle skada landets internationella åtaganden i fråga om Kashmirstriden.

1982 förklarade Pakistans president General Zia ul Haq att folket i de norra områdena var pakistanier och inte hade något att göra med staten Jammu och Kashmir.

Ett försök 1993 av Azad Kashmirs högsta domstol att annektera Gilgit-Baltistan avvisades av Pakistans högsta domstol efter protester från den övervägande shiitiska befolkningen i Gilgit-Baltistan, som fruktade en dominans av de sunnitiska kashmirierna.

Demografi

De viktigaste språken är balti, shina burushaski, wakhi och khowar.

Regering

Gilgit Baltistans regering, även känd som den statliga regeringen i de nordliga områdena, är den högsta styrande myndigheten i territoriet och dess tio distrikt. Den består av en verkställande gren, som leds av guvernören i Gilgit Baltistan, ett rättsväsende och en lagstiftande gren.

Liksom i andra delstater i Indien är guvernören statschef i Gilgit Baltistan. Guvernören väljs av Pakistans president på inrådan av centralregeringen. Guvernörens post är till stor del ceremoniell. Den har inte mycket makt. Chief Minister är regeringschef och innehar de flesta av de verkställande befogenheterna.

Gilgit Baltistans lagstiftande församling är en lagstiftande församling med 33 platser och ett enkammarsystem. Den bildades som en del av Gilgit-Baltistan Empowerment and Self-Governance Order, 2009. Genom denna förordning fick regionen självstyre och en vald lagstiftande församling. Dessförinnan hade regionen styrts direkt från Islamabad.

Distrikt i Gilgit Baltistan

• Astore-distriktet - (Diamir-divisionen)
• Diamir District - (Diamir Division)
• Ghanche-distriktet - (Baltistan-divisionen)
• Ghizardistriktet - (Gilgit Division)
• Gilgit District - (Gilgit Division)
• Hunza-distriktet - (Gilgit Division)
• Nagar-distriktet - (Gilgit Division)
• Skardu-distriktet - (Baltistan Division)
• Shigar-distriktet - (Baltistan Division)
• Kharmang-distriktet - (Baltistan-divisionen)

Geografi och klimat

Gilgit-Baltistan gränsar i nordväst till Wakhankorridoren i Afghanistan, i nordost till Kinas autonoma uiguriska region Xinjiang, i söder och sydost till det omtvistade territoriet Jammu och Kashmir, i söder till den pakistankontrollerade staten Azad Jammu och Kashmir och i väster till Pakistans Khyber Pakhtunkhwa.

Gilgi-Baltistan är hemvist för fem av de åtta tusenhundratusen och för mer än femtio toppar över 7000 meter. Gilgit och Skardu är de två viktigaste knutpunkterna för expeditioner till dessa berg. I regionen finns några av världens högsta bergskedjor - de viktigaste är Karakorambergen och västra Himalaya. Pamirbergen ligger i norr och Hindukush ligger i väster. Bland de högsta bergen finns K2 (Mount Godwin-Austen) och Nanga Parbat, det sistnämnda är ett av de mest fruktade bergen i världen.

Deosai-slätterna ligger ovanför trädgränsen och utgör världens näst högsta platå med sina 4 115 meter efter den kinesiska regionen Tibet. Platån ligger öster om Astore, söder om Skardu och väster om Ladakh. Området förklarades som nationalpark 1993. Deosai-slätten täcker en yta på nästan 5 000 kvadratkilometer. Under mer än halva året (mellan september och maj) är Deosai snöbäddad och avskuren från resten av Astore & Baltistan på vintern. Byn Deosai ligger nära Chilum chokki och är förbunden med Kargildistriktet i Ladakh i den omtvistade regionen Kashmir genom en allvädersväg.

K2 sett från Concordia


Satpara-sjön, Skardu, 2002