Pinwheel-galaxen (Messier 101, M101 eller NGC 5457) är en spiralgalax som ses nästan rakt framifrån (face‑on) i stjärnbilden Ursa Major, den stora björnen. Galaxen är ett exempel på en tydlig, välutvecklad spiralstruktur med flera långsträckta armar som innehåller ljusa stjärnbildningsregioner och öppna stjärnhopar.

Avståndet till Pinwheel‑galaxen är ungefär 21 miljoner ljusår (cirka 6 megaparsec). Den upptäcktes av Pierre Méchain den 27 mars 1781; Charles Messier bekräftade dess position och lade in den i Messierkatalogen som en av de sista posterna.

År 2006 publicerade NASA och ESA en av de mest detaljerade bilderna av Pinwheel‑galaxen som då tagits av Hubble Space Telescope. Bilden var sammansatt av 51 individuella exponeringar kompletterade med markbaserade bilder, och visade galaxens spiralarmar och stjärnbildningsområden i ovanlig detalj.

Struktur och grundläggande data

Pinwheel‑galaxen klassificeras ofta som en grand‑design spiralgalax (morfologisk typ nära SA(s)cd eller SAB(rs)cd) med en stor, tunn skiva och tydligt åtskilda armar. Några viktiga egenskaper:

  • Apparent magnitud: cirka 7,9 (synlig i mindre teleskop och tydlig i kikare under goda förhållanden).
  • Angulär storlek: ungefär 28 bågminuter i diameter — nästan lika stor på himlen som fullmånen.
  • Fysisk diameter: uppskattningsvis 150 000–170 000 ljusår, vilket gör den större än Vintergatan.
  • Stjärnmassa: av storleksordningen hundra miljarder gånger solens massa (beroende på mätmetod).

Stjärnbildning och H II‑regioner

De spiralarmar som syns i optiska bilder är rika på gas och stoft och innehåller många ljusa H II‑regioner — områden där nybildade, heta stjärnor joniserar omgivande väte. Bland de mest framträdande nebulosorna i M101 finns objekt med katalognummer som ofta nämns i litteraturen, t.ex. NGC 5461, NGC 5462 och NGC 5471. Dessa och andra knutor ger galaxen sitt karakteristiska blåvita fläcksiga utseende i färgbilder.

Följeslagare och interaktioner

Pinwheel‑galaxen har flera mindre följeslagare och dvärggalaxer i sin omgivning, till exempel NGC 5474, NGC 5477, NGC 5585 och NGC 5204. Tidal påverkan från sådana följeslagare tros ha bidragit till viss asymmetri i M101:s skiva och kan ha stimulerat vågor av stjärnbildning i vissa armar.

Supernovor och vetenskapligt intresse

M101 har varit värd för flera observerade supernovor under 1900‑ och 2000‑talen. Särskilt välstuderad var typ Ia‑supernovan SN 2011fe, som upptäcktes i galaxen 2011 och gav astronomer en ovanligt tidig och klar möjlighet att följa explosionens utveckling i en närbelägen spiralgalax.

Observationstips

För amatörastronomer är M101 ett populärt objekt:

  • I en mörk himmel syns M101 som en suddig, utbredd skiva i kikare.
  • Med ett litet till medelstort teleskop kan man se struktur i skivan och några ljusare knottror; långa exponeringstider och bildbehandling avslöjar spiralarmarna tydligt.
  • På grund av sin stora vinkeldiameter krävs låg förstoring för att få med hela galaxen i synfältet.

Pinwheel‑galaxen är därför inte bara ett vackert exempel på en grand‑design spiral, utan också ett viktigt laboratorium för att studera stjärnbildning, galaxdynamik och supernovor i en närliggande extragalaktisk miljö.